Gå framåt, ni förkunnare av Riket!
”Utför en evangelieförkunnares verk, fullgör helt din tjänst.” — 2 Timoteus 4:5.
1. Vilken skillnad är det mellan det andliga tillstånd som råder i det stora Babylon och det som råder bland Jehovas vittnen?
I VÅRA dagar är den falska religionens andliga betesmarker förtorkade i många länder, och de vatten som det stora Babylon sitter på håller på att sina. Det påminner oss om en profetia som Jesaja uttalade och som går i uppfyllelse i vår tid, nämligen den som vi finner i Jesaja 65:13: ”Se, mina tjänare skola äta, men I skolen hungra; se, mina tjänare skola dricka, men I skolen törsta; se, mina tjänare skola glädjas, men I skolen få blygas.” Det förhåller sig så, därför att Jehovas folk verkligen söker Riket först och gör allt vad det kan för att de goda nyheterna om Guds rike i händerna på hans kunglige Son, Kristus Jesus, skall bli förkunnade över hela jorden. — Uppenbarelseboken 14:6—8; 16:12; 17:5, 15.
2. Vilka är förpliktade att gå framåt som förkunnare av Riket?
2 Den dominerande uppmaningen för vår tid är: ”Gå framåt, ni förkunnare av Riket!” För att vi som Jehovas vittnen skall kunna följa denna uppmaning och göra det som en enad skara efterföljare till vår Herre, Jesus Kristus, står vi alla — de som är i den ställningen att de utövar tillsyn såväl som alla andra, män, kvinnor, unga pojkar och flickor — under förpliktelsen att ta fast ståndpunkt för Guds rike. (Psalm 145:10—12; 148:12, 13; 2 Timoteus 4:2, 5) Så förhåller det sig, även om några är i den situationen att de inte kan göra så mycket som andra. Men den verksamhet dessa ändå bedriver påminner oss om änkan som gav allt, trots att hon bara gav två små mynt av ringa värde. — Lukas 21:1—4.
3. I vilken utsträckning behöver mänskligheten Guds rike, och vad ingår i budskapet om Riket?
3 Behöver mänskligheten av i dag Guds rike? Ja, sannerligen! Människorna behöver Riket, inte bara för att få slut på smärta, sjukdom, sorg och död, utan också för att få slut på all orättfärdighet, all ondska, all brottslighet, allt våld och alla krig, ja, för att få slut på all orättvisa och all diskriminering. (Jesaja 9:7) Genom att vi går framåt som förkunnare av Riket ger vi människor någonting att hoppas på, någonting som kan hålla dem uppe till dess Harmageddon gör slut på Satans onda tingens ordning. På grund av att laglösheten ökar måste vi gå framåt, inte bara med ett budskap om kärlek och hopp, utan också med ett varningsbudskap om ”en hämndens dag från vår Gud”. — Jesaja 61:2.
4. Vad bör vara det främsta motivet till att man är en aktiv förkunnare av Guds rike?
4 Men hur skall vi kunna fortsätta att med en självuppoffrande ande förkunna Guds ord för världen, när vi lever i en värld som är fylld med orätta motiv och där det råder en ande av själviskhet? Med tanke på den kärleksfulla omtanke Jehova visat oss bör vi främst av allt ha en önskan att gå framåt, en önskan som är grundad på den kärlek vi hyser till honom, på den uppskattning vi känner för allt det han har gjort, gör och kommer att göra för oss. Aposteln Johannes påminner oss om att vi kan visa kärlek till Gud genom att hålla hans bud, och ett av hans bud är att vi skall predika de goda nyheterna om hans rike. (Matteus 24:14; 1 Johannes 5:3) Jehova Gud har också fått skulden för mänsklighetens problem och svårigheter, och man förtalar honom och anklagar honom för att vara en Gud som straffar människor med evig pina. Om vi har kärlek till Jehova, vår kärleksfulle himmelske Fader, kommer vi med visshet att känna oss manade till att gå framåt som hans tjänare, i det att vi hjälper till med att rentvå hans namn från allt sådant ont förtal.
5. Vilket annat motiv bör driva oss till att gå framåt som Guds tjänare?
5 Kärlek till vår nästa kommer också att driva oss till att gå framåt som förkunnare av Guds rike. Kärleken till vår nästa kommer att förmå oss att sätta hans eller hennes andliga intressen, hans eller hennes eviga framtid, framför vår egen bekvämlighet. Kärleken kommer att driva oss till att gå igenom vårt distrikt gång på gång och göra det grundligt. Kärleken kommer att motivera oss till att göra återbesök och till att ta på oss förpliktelsen att varje vecka hålla ett bibelstudium med dem som älskar sanningen. Detta innebär att vi vill vara omtänksamma, långmodiga, milda och taktfulla, i det att vi visar våra medmänniskor empati, att vi har känslor för dem.
6. Varför skulle vi bli berövade vår glädje, om vi underlät att vara Ordets förkunnare?
6 Tror vi verkligen på Guds ord? I det får vi reda på att ”det är lyckligare att ge än att få”. (Apostlagärningarna 20:35) Om vi försummar att gå ut i tjänsten på fältet, visar vi i handling att vi i verkligheten inte tror på dessa ord som Jesus sade. Vi har också blivit försäkrade att ”den som sår rikligt, han skall också skörda rikligt” och att ”den frikostige varder rikligen mättad, och den som vederkvicker andra, han bliver själv vederkvickt”. Dessa ord är inte bara tomma ord som låter bra, utan de tar upp sanningar och principer som vi inte kan komma undan och som prövar vår kärlek till Jehova Gud och till vår nästa, vår lojalitet mot Guds rike. — 2 Korintierna 9:6; Ordspråksboken 11:25.
7. Hur kan man bevisa att man är fri från blodskuld?
7 Men det är inte bara andra människors liv som står på spel. Vi måste gå framåt som förkunnare av Guds rike för att kunna vara fria från blodskuld. Lägg på minnet följande ord i Hesekiel 33:2—4: ”Du människobarn, tala till dina landsmän och säg till dem: Om jag vill låta svärdet komma över ett land och folket i landet har utsett bland sig en man, som det har gjort till sin väktare, och denne ser svärdet komma över landet och stöter i basunen och varnar folket, men den som får höra basunljudet ändå icke låter varna sig, och svärdet sedan kommer och tager honom bort, då kommer hans blod över hans eget huvud.” Vi vill kunna säga som aposteln Paulus gjorde: ”Jag är ren från allas blod.” — Apostlagärningarna 20:26, 27.
Hur man fullgör uppdraget som en Ordets förkunnare
8. Vilka frågor kan vi med rätta ställa oss när det gäller hur vi skall fullgöra vårt uppdrag som Ordets förkunnare?
8 Men hur skall vi gå framåt? I egen kraft? Genom att uppföra oss på ett stolt och självsäkert sätt? Genom att förlita oss på människor? Eller genom den andra ytterligheten, genom att vara försagda och halvhjärtade och visa människofruktan? Skall vi gå framåt på ett oberoende sätt och ignorera de anvisningar vi får av dem som tar ledningen bland oss? Absolut inte! Det finns tre punkter som vi speciellt måste komma ihåg:
9. a) Hur kan man gå framåt i förkunnartjänsten i Jehovas kraft och styrka? b) Vilken anvisning får vi i 1 Petrus 3:15 med avseende på hur vi skall uppföra oss i förkunnartjänsten?
9 Den första är: Vi går framåt som förkunnare av Guds rike i Jehova Guds kraft och styrka, och vi låter hans ande driva, upplysa och styrka oss. Om vi går framåt i Jehovas kraft och styrka kommer vi att vara lika fria och öppna, rättframma och dristiga i vårt tal som Petrus och Johannes var, då de stod inför de religiösa ledarna på sin tid. (Apostlagärningarna 4:13) Samtidigt kommer vi att vilja vara noggranna med att framställa vårt budskap med mildhet och djup respekt. — 1 Petrus 3:15.
10. a) Vilken betydelse har det att man är ren, när man bär fram Jehovas budskap? b) Vilket råd får vi i Filipperna 1:10, 11 när det gäller detta?
10 Den andra är: Vi vill gå framåt som Jehovas rena budbärare och handla i överensstämmelse med vad vi läser i Jesaja 52:11 (NW): ”Bevara er rena, ni som bär Jehovas kärl.” Jehovas nutida kärl, de dyrbara sanningarna i hans ord, är rena, vackra och rättfärdiga. Därför bör alla de som för fram dem till människorna hålla sig själva moraliskt rena och andligen vackra. Är vi inte sysselsatta med att bjuda människor att rena sig själva moraliskt sett, att upphöra med köttets gärningar? Gör vi inte som Jesus gjorde, då han kallade syndare till sinnesändring? (Lukas 5:32) Borde vi då inte själva föregå med gott exempel i detta? Kom ihåg vad Paulus sade till de kristna i Filippi. Han gav dem följande råd: ”Skaffa er visshet i fråga om de viktigare tingen, så att ni må vara fläckfria och inte får andra att snava fram till Kristi dag, och att ni må uppfyllas av rättfärdig frukt, som kommer genom Jesus Kristus, till Guds ära och pris.” — Filipperna 1:10, 11.
11. a) Hur viktigt är det att en Guds tjänare ser välvårdad och prydlig ut? b) Vilkas goda exempel bör vi kunna följa i detta avseende?
11 Den tredje är: När vi går framåt, bör vi alltid ha en önskan att se välvårdade och prydliga ut. Varför någon tjänare åt Jehova skulle vilja efterlikna de livsstilar som karakteriserar de omoraliska, upproriska elementen i djävulens värld är svårt att förstå. Varför skulle vi vilja vara lika den värld som vi säger skall gå under inom kort genom Guds rättfärdiga ingripande? Varför skulle vi försöka vara lika världen och på så sätt framstå som annorlunda bland Jehovas folk? Borde vi inte i stället framstå som lika Jehovas folk och som annorlunda bland världens människor? Vilka försöker vi behaga? Bland vilka försöker vi bli betraktade som godkända? Varför inte låta de mogna bröder och systrar som vi har bland oss i församlingen ge oss en vink om hur vi bör klä oss och frisera oss för att se välvårdade och prydliga ut? Kan vi inte förstå vinken och efterlikna deras goda exempel? — 1 Timoteus 2:9; 1 Petrus 3:3, 4, 16, 17.
12. Vilken nytta har de som tycker att det är svårt att gå från hus till hus av att utföra denna tjänst?
12 Det måste medges att inte alla tycker att det är lätt att gå från hus till hus med de goda nyheterna om Guds rike. Men gång på gång har det visats hur värdefullt och effektivt det är att göra det. (Matteus 10:7, 11—13; Apostlagärningarna 20:20, 21) Att vi gjort så gott bruk av metoden att gå från hus till hus och predika har stämplats som ett ”varumärke” på Jehovas sanna tjänare. Och verksamheten att gå från hus till hus är inte bara effektiv, när det gäller att frambära ett vittnesbörd till andra, utan den är till allra största nytta för var och en av oss som tar del i den. Bara det faktum att vårt kött kanske ryggar tillbaka vid tanken på att vi skall gå från hus till hus gör att det är en seger varje gång vi som kristna Ordets förkunnare tar del i denna verksamhet. — 1 Korintierna 9:16, 27.
Vård av och tillsyn över familjen
13. Vilket ansvar har många, förutom förpliktelsen att vara en Ordets förkunnare, och vilket balanserat handlingssätt kräver detta?
13 Förutom att vi har förpliktelsen att förkunna om Riket har de som har familj ytterligare en förpliktelse. De förkunnare som har familj och som vill gå framåt måste på grund av sin gudagivna roll som föräldrar undervisa sina egna barn. Bland dem som varje år blir döpta finns ett stort antal ungdomar som uppfostrats av sina föräldrar ”i Jehovas tuktan och allvarliga förmaning”. (Efesierna 6:4) Men tyvärr har denna skyldighet och möjlighet försummats av några, vilket medfört stor sorg för dem. För att en Ordets förkunnare skall kunna gå framåt måste han naturligtvis vara balanserad. Vi vill naturligtvis inte försumma att gå från hus till hus med den ursäkten att vi utför informellt vittnande; vi vill inte heller ignorera de möjligheter vi har till att utföra informellt vittnande bara av den anledningen att vi går från hus till hus. På liknande sätt bör föräldrar inte låta tjänsten på fältet eller uppgifter i församlingen eller andra göromål ta så mycket tid att de försummar sin familj. När allt kommer omkring är deras främsta skyldighet att se till att familjens andliga såväl som materiella behov blir tillgodosedda. — 1 Timoteus 5:8.
14. a) Hur kan de som är föräldrar förlora sin investering av tid, omvårdnad och pengar i sin fostran av sina barn? b) Vilket behov har ett barn under hela den tid det fostras fram till vuxen ålder?
14 Ja, barn kräver tid, uppmärksamhet och pengar. Det kostar åtskilliga tusen kronor att fostra upp ett barn till att bli en vuxen människa. Ett säkert sätt att förlora denna investerade summa pengar, såväl som tid, är att inte ge dem man låtit komma till världen den andliga tillsyn de med rätta borde få. Det stora antalet brottsligt belastade ungdomar i vår tid visar att de flesta barn lämnas åt sig själva av sina föräldrar. (Ordspråksboken 29:15) Ofta daltar föräldrar, släktingar och andra med barnen, när de är mycket små. ”Så duktiga de är! Så gulliga de är! Mammas lilla flicka, och pappas lilla pojke!” Allt detta kan vara helt riktigt. Men föräldrar måste komma ihåg att dessa barn växer upp till tonåringar och därefter till vuxna människor, och under hela denna tidsperiod behöver de omvårdnad och uppmärksamhet, kärlek och tuktan, andlig övning, fostran och undervisning. (5 Moseboken 11:18—21) Att de får allt detta är föräldrarnas kristna ansvar. Guds tjänare kommer inte att glömma att de har denna förpliktelse.
Den världsvida enigheten bland Guds tjänare
15, 16. a) Hur kan vi vara säkra på att det vi predikar, budskapet om Riket, är lika klart och tydligt som en trumpetsignal för dem som hör det? b) Vilken hjälp får vi till att tala på ett enhetligt sätt över hela jorden?
15 Men vi bör begrunda ytterligare en ansvarsbörda som åvilar kristna Ordets förkunnare. ”Om trumpeten ger en otydlig signal, vem gör sig då redo till drabbning?” (1 Korintierna 14:8) Med dessa ord riktar aposteln Paulus uppmärksamheten på att Kristi efterföljare skall använda sin tunga på ett sådant sätt att andra människor förstår vad de säger. Om det budskap om Riket som vi predikar i våra dagar skall vara som en distinkt trumpetsignal för människorna, måste vi med nödvändighet ”tala överensstämmande”. I Jesaja 52:8 (NW) sägs det: ”Hör, dina egna väktare har höjt sin röst! De håller i med att unisont ropa av fröjd.” För att man skall kunna ta del i att unisont ropa ut ett sådant budskap krävs det ödmjukhet och broderlig kärlek. Vi vet att för att vårt vittnande skall bli effektivt, måste vi alla predika samma budskap, i det att vi riktar uppmärksamheten på Jehovas namn, hans vishet och kärlek och hans rike som mänsklighetens enda hopp. I 1 Korintierna 1:10 ger Paulus oss rådet att vi alla skall ha en önskan att ”tala överensstämmande”.
16 Vi får inte låta vårt budskap vara så dämpat att det blir otydligt. Vi har fått befallningen som Guds tjänare. I Jesaja 61:1, 2 framgår det tydligt vad vårt budskap handlar om. Jehovas trogne och omdömesgille slav gör allt den kan för att hjälpa oss att tala på ett enhetligt sätt, och den gör det genom att utge biblar och bibelstudieböcker på en mängd olika språk, så att människor kan nås med ett budskap som de kan förstå. Vi kan göra vår del genom att söka sprida de ”goda nyheterna” som en enad skara tillbedjare av Jehova. — Psalm 66:1, 2; 68:12.
Kommer vi att använda den tid vi har till förfogande?
17. Vilken ärlig granskning av oss själva bör vi göra när det gäller vårt deltagande i förkunnartjänsten?
17 När det gäller att gå framåt för oss som individer kan vi fråga oss om vi skulle kunna göra större framsteg i att utöka den tid vi använder i vår förkunnartjänst. Var och en av oss som är församlingsförkunnare och är vid god hälsa och inte har förpliktelsen att fostra barn eller att ta hand om ålderstigna anförvanter gör väl i att ställa följande frågor: Vad är det som avhåller mig från att vara heltidsförkunnare? Kan det bero på att jag inte helt och fullt inser vikten av att tjäna Guds rike? Kan det bero på att jag inte har en självuppoffrande ande? Om du inte kan se någon möjlighet att tjäna som reguljär pionjär, skulle du då kunna tjäna som hjälppionjär i stället? Om du kan bli det, kommer du helt säkert att gå framåt som en kristen Ordets förkunnare. Om du ärligt granskar dig själv, kommer du att kunna se vad just du kan göra för att öka den tid du lägger ner varje månad på att tjäna vår himmelske Faders och hans Sons rikes intressen. — Psalm 26:1, 2, 11, 12; Markus 12:28—34.
18. Vad kommer att hjälpa oss art bevara en gott förhållande till Jehova och Kristus Jesus?
18 Jehova Gud och Jesus Kristus utgör goda föredömen för oss genom att de är framsynta och framåtsträvande. Om vi som individer skall kunna efterlikna dem, måste vi först och främst stå i ett gott förhållande till Jehova Gud. Kämpar vi hårt för att bevara ett gott samvete, för att aldrig bli nonchalanta när det gäller någonting som skulle kunna befläcka vårt samvete? Gör vi gott bruk av bönens dyrbara privilegium, och är vi ihärdiga i den? (Romarna 12:12) Ägnar vi tid åt personligt studium och meditation? Det kanske finns någonting i vårt levnadssätt som vi kan ändra på, så att vi kan ägna dessa viktigare ting all den uppmärksamhet de kräver, så att vår tjänsteutövning intar den främsta platsen i vårt liv, både i ord och i handling. — Efesierna 4:22—24.
19, 20. a) Vad är det ”Guds ord” som behandlas i Hebréerna, kapitel 4? b) Hur har detta ”ord” visat sig vara levande och skarpare än något tveeggat svärd, och varför skall vi nu granska något av det som utförts under tjänsteåret 1981?
19 Glädjande nog kan vi rapportera att Jehovas tjänare världen utöver varit strängt upptagna med att förkunna de goda nyheterna om Riket under det senaste året. Budskapet har gjort ett djupt och bestående intryck på tiotusentals människor. Dessa människor har gjort underbara förändringar som ett resultat av den omformande kraft som ligger i Guds ord. Det råder inget tvivel om att budskapet i de ”goda nyheterna” är levande och utvecklar kraft och är skarpare än något tveeggat svärd. (Hebréerna 4:2, 12, 13) Och när Guds ord sätts i händerna på kvalificerade Ordets förkunnare, tjänar det sitt goda syfte, och Jehovas namn blir förhärligat och hans rike framhävt som mänsklighetens enda hopp. — Efesierna 6:17.
20 För att du skall få någon liten inblick i vad Jehovas vittnen utfört under tjänsteåret 1981, kommer de upplysningar som nu följer att visa vad som hänt under denna tidsperiod tack vare de förenade ansträngningar som denna lilla skara kristna utfört i 206 länder och öar i havet. (Ordspråksboken 25:25) Vi är förvissade om att du kommer att glädja dig åt denna snabbgenomgång av Guds tjänares verksamhet nu på 1900-talet.
[Bild på sidan 18]
Vi vänder oss till Jehova för att få styrka till att utföra hans tjänst
[Bild på sidan 19]
Det anstår kristna Ordets förkunnare att se välvårdade och prydliga ut, att vara snyggt klädda och snyggt friserade
[Bild på sidan 20]
De Ordets förkunnare som vill gå framåt fostrar sina barn i ”Jehovas tuktan”
[Bild på sidan 21]
De Ordets förkunnare som är lite till åren ser ständigt till att de går framåt