Frågor från läsekretsen
■ Varför uppmanade Gud Mose att be Farao låta israeliterna ”gå tre dagsresor in i öknen”, då hans uppsåt var att israeliterna skulle lämna Egypten för all framtid?
Vid den brinnande busken sade Gud att han skulle bruka Mose till att befria israeliterna från Egypten och föra dem till ett land som flyter av mjölk och honung. Gud uppmanade Mose att säga till Farao: ”HERREN [Jehova], hebréernas Gud, har visat sig för oss; så låt oss nu gå tre dagsresor in i öknen och offra åt HERREN, vår Gud.” — 2 Moseboken 3:18.
Eftersom Gud just hade sagt till Mose att israeliterna skulle bege sig till det utlovade landet, kan det tyckas som om han inte gav Farao alla fakta. Men det visade sig senare att Guds sätt att sköta saken var rättvist och tjänade hans syfte.
Israeliterna hade varit i Egypten i över 200 år och blivit behandlade som en nation av slavar. Men Gud skulle, i enlighet med sitt oföränderliga löfte till Abraham, göra Israel till en stor nation. De skulle bo i frihet i det land som Gud hade visat Abraham, Kanaans land. (1 Moseboken 12:1, 2, 7; 18:18; 22:17, 18) Skulle Farao villigt samarbeta med Guds uppsåt?
Nej, Jehova visste i förväg att Farao envist skulle vägra att låta israeliterna lämna Egypten ens för en kort tid. Om Gud genom Mose och Aron hade sagt att hans vilja var att Israel för alltid skulle lämna Egypten, kunde Farao ha rest invändningar som kunde tyckas vara rimliga, sådana invändningar som att förhållandena i landet skulle brytas ner om mer än en million människor skulle lämna det på en gång och för all framtid. Andra skulle ha kunnat vara benägna att ursäkta Faraos inställning eller sympatisera med honom. Att Israel lämnade landet Gosen för bara några få dagar skulle inte betyda någon påtaglig förlust för egyptierna.
När Farao envist vägrade att låta israeliterna gå ens för tre dagar, var det utan tvekan så att hans hjärta var hårt. Det fanns helt enkelt ingen ursäkt för en sådan hård inställning och inte heller för det ökade förtryck som Farao påbjöd som svar. — 2 Moseboken 5:1—9.
Inte ens efter en rad plågor tillät den halsstarrige Farao israeliterna att lämna Egypten. Den tionde plågan var så förödande för Egypten att Farao till sist uppmanade Mose att föra bort folket och bege sig i väg — utan någon överenskommelse om en tredagarsperiod. Då uttåget fortfarande pågick, försökte Farao fånga israeliterna i en fälla och föra dem tillbaka till slaveriet. Detta misslyckades, för till och med Farao själv dog i Röda havet. — 2 Moseboken 12:31—39; 14:5—9, 21—28; Psalm 136:15.
Guds uppmaning till Mose att framställa den rimliga begäran om att få bege sig av under tre dagar tjänade följaktligen till att pröva Farao. Den avslöjade vad som fanns i hans hjärta.