Läkaren Lukas ägnar sig åt det bästa arbetet
VAD tycker du om läkare? Ned genom historien har människor satt stort värde på dem. Primitiva samhällen aktade sina medicinmän lika högt som moderna samhällen aktar sina läkare. Varför?
Även om vår kropps självläkande förmåga kommer till rätta med omkring tre fjärdedelar av våra sjukdomar utan medicinsk hjälp, inger samvetsgranna läkare ofta tillförsikt och hopp, vilket i hög grad bidrar till att en patient tillfrisknar. Läkare har också kunnat hjälpa oss genom sin kunskap om effektiva botemedel och behandlingsmetoder. Många människor beundrar därför läkare för att de uträttar ett utomordentligt gott arbete.
Men bibeln berättar om en hängiven läkare, som bytte yrke för att kunna vara till ännu större nytta. Han utgör ett exempel på hur vi kan använda vårt liv till det som är gott och nyttigt.
Den här mannen, Lukas, levde i det första århundradet enligt den vanliga tideräkningen. Den kristne aposteln Paulus kallade Lukas ”den älskade läkaren”, och som vi kommer att finna ger Lukas’ skrifter bevis för att han var läkare. (Kolosserna 4:14) Det är emellertid värt att lägga märke till att Lukas’ goda anseende inte kom av att han behandlade sjuka eller skadade, utan i stället av vad han gjorde sedan han hade blivit kristen.
Fastän Lukas troligen kunde ha bosatt sig i en stad och haft det bra ställt som läkare, valde han att utstå svårigheter genom att följa med Paulus på missionsresor. Och senare ägnade han sig åt forskning och åt att skriva en evangelieskildring av Jesu liv och tjänst. ”Evangelium” betyder ”goda nyheter”. Lukas visade genom sina ansträngningar att sprida de kristna goda nyheterna, bland annat att han skrev sitt evangelium och Apostlagärningarna, att det goda en människa kan uträtta i kristen verksamhet överträffar till och med vad en skicklig läkare skulle kunna göra i fråga om att tillfälligt bota sjukdomar eller minska lidande. Vi kan bättre förstå och uppskatta Lukas’ goda arbete genom att ta reda på något om honom själv och hans evangelieskildring.
Mannen bakom boken
På grund av Lukas’ grekiska namn, hans skrivsätt och det förhållandet att Paulus i Kolosserna 4:10—14 talar om ”de omskurna” och sedan nämner Lukas har en del menat att han var hedning. Men detta är bara en tolkning och strider mot det som kommer fram i Romarna 3:1, 2. Där får vi veta att Gud betrodde judarna med sina heliga utsagor. Lukas kan alltså ha varit en grekisktalande jude med ett grekiskt namn.
Lukas’ sätt att skriva bekräftar att han var välutbildad. Hans grekiska är ren och flytande. Meningsbyggnaden i hans evangelium är mer komplicerad än i de andra evangelierna. Och han använder ett större ordförråd.
Inledningen till evangeliet återspeglar också Lukas’ lärda bakgrund. Det inleds med orden: ”Eftersom många har företagit sig att sammanställa en redogörelse för de fakta som vunnit full tilltro bland oss, alldeles som de som från början blev ögonvittnen ... , har också jag, när jag nu noggrant har efterforskat allting ända från början, beslutat att i logisk följd skriva om dem ... för att du helt må känna tillförlitligheten hos de ting som du har blivit undervisad om muntligt.” (Lukas 1:1—4) Detta påminner om inledningar i klassisk grekisk litteratur.
Lukas försäkrar här sina läsare om att han inte utgår från hörsägner eller bara muntlig tradition. Varför gör han det? Därför att han uppenbarligen inte blev en lärjunge medan Jesus var på jorden. När Lukas utarbetade sitt evangelium, gjorde han därför noggranna efterforskningar bland ”ögonvittnen”. Han undersökte också samtida redogörelser och efterforskade noggrant allting ända från början. Detta bör bygga upp vår tilltro till Lukas’ skrifter.
Men hur skaffade sig Lukas sina detaljerade upplysningar? På ett ställe i Apostlagärningarnas skildring av Paulus’ resor sker en övergång från tredje person (”han”, ”de”) till första person (”vi”, ”oss”). Av detta förstår vi att Lukas började resa tillsammans med Paulus under hans andra missionsresa. (Apostlagärningarna 16:8—10) Uppenbarligen fick Lukas genom att han följde med Paulus till Jerusalem vid slutet av den tredje resan möjlighet att där intervjua män och kvinnor som var ögonvittnen till Jesu tjänst. (Apostlagärningarna 21:1, 7, 15—18) Där kan Lukas också ha undersökt dokument, till exempel dem som han använde för att utarbeta släktregistret i Lukas 3:23—38.
Aposteln Paulus satt i fängelse i Caesarea från omkring år 56 till 58 v.t. Eftersom Lukas skrev sitt evangelium före Apostlagärningarna (som fullbordades omkring år 61 v.t.), förefaller det vara så att Lukas, som gjorde gott bruk av sin tid, skrev evangeliet medan Paulus satt i fängelse.
Vad bör du lägga märke till?
Du kommer att finna det mycket givande att läsa denna noggrant skrivna, upplysande och av värme fyllda bok av Lukas. När du gör det, kan du ha nytta av att lägga märke till vissa intressanta kännetecken eller unika drag. Man skulle kunna nämna fyra.
Det första är Lukas’ bruk av medicinska uttryck och beteckningar. Bön och kvinnor blir också särskilt uppmärksammade i Lukas’ evangelium, så var vaken för dessa två aspekter. Punkt fyra är det förhållandet att Lukas skrev för alla människor. Låt oss, för att reta din aptit på den här boken, nämna några exempel på dessa fyra drag.
Från en läkares ståndpunkt
Alla evangelierna rapporterar om Jesu underverk, men när du läser Lukas’ skildring bör du lägga märke till hur ofta han berättar om Jesu helbrägdagörelser. Och uppmärksamma det språk som används och de detaljer som anges.
Lukas ger till exempel ofta en del medicinska upplysningar som Matteus och Markus utelämnar. Även om dessa två nämner att Petrus högg av Malkus örat, anger Lukas detaljerat att det var högra örat och att Jesus återställde den amputerade kroppsdelen. Låter inte detta som en läkare? (Matteus 26:51; Markus 14:47; Lukas 22:50, 51) Likaså är Lukas exakt, när han rapporterar att Petrus’ svärmor var ”ansatt av hög feber” och att Jesus botade en man som var ”full av spetälska” och en annan man vars ”högra hand var förtvinad”. — Lukas 4:38, 39; 5:12—14; 6:6—10.
Det finns många andra bevis på Lukas’ medicinska synsätt. När Lukas rapporterade om att Jesus ”botade ... många från sjukdomar och plågor och onda andar”, gjorde han åtskillnad mellan att bota sjukdomar av rent fysisk natur och att bota från demoner. (Lukas 7:21) Endast Lukas upplyser oss om att Jesus, medan han höll på att be strax innan han blev gripen, kom ”i svår ångest” och att ”hans svett blev såsom blodsdroppar”. (Lukas 22:44) Lukas’ medicinska intresse kommer till uttryck också när han rapporterar om Jesu liknelser. Endast Lukas omtalar liknelsen om den barmhärtige samariten. Kommer du ihåg hur den här samariten behandlade den mans sår som han fann utmed vägen? Det som Lukas beskriver är i överensstämmelse med den tidens medicinska bruk. (Lukas 10:29—37) Lukas ger den enda skildringen av den rike mannen och Lasarus. Och kommer du ihåg med vilken exakthet Lukas angav Lasarus’ hälsoproblem? Slå upp det i Lukas 16:20. Lägg då också märke till vad den rike mannen utropar i vers 24: ”Jag våndas.” Lukas använde ett grekiskt ord för smärta eller plåga som ingen annan bibelskribent brukade sig av, men som sådana grekiska läkare som Hippokrates, Aretaios och Galenos ofta använde.
Uppmärksamhet åt kvinnor och bön
När du läser bibelboken Lukas, leta då efter bevis på Lukas’ omsorg om kvinnor, något som kanske återspeglade den medkänsla som gjorde honom intresserad av medicin. I kapitel 1 finner du till exempel den enda upplysningen i evangelierna om Elisabet, Johannes döparens mor, och det berättas till och med att hon kände att barnet spratt till i hennes liv. I samma kapitel ger Lukas en inblick i Marias reaktion på tanken att bli mor till Messias.
Senare i Lukas’ evangelium får du höra talas om profetissan Hanna, änkan i Nain, den kvinna som hade varit en synderska men som tvättade Jesu fötter med sina tårar, de kvinnor som betjänade Kristus med sina ägodelar, Jesu botande av en kvinna som länge hade lidit av blödningar, Martas och Marias hushållsbestyr, den ”Abrahams dotter” som varit handikappad i 18 år och liknelserna om kvinnan som förlorade ett mynt och om änkan och domaren. — Lukas 2:36—38; 7:11—15, 36—50; 8:1—3, 43—48; 10:38—41; 13:11—16; 15:8—10; 18:2—8.
Tror du att den här uppräkningen tar med alla ställen där kvinnor speciellt omnämns i Lukas’ bok? Om du är kvinna, är intresserad av kvinnor eller skulle vilja se vilket välvilligt och förstående intresse läkaren Lukas hade, läs då igenom hans skildring och se vad mera du kommer att finna. Lägg då också märke till hur ofta Lukas nämner bön.
Du kommer att finna att Lukas är ensam om att nämna flera av Jesu böner. Endast Lukas talar till exempel om att Jesus bad då himmelen öppnades och helig ande blev utgjuten över honom och att Kristus senare tillbringade en hel natt i bön. (Lukas 3:21; 6:12) Om du skulle vilja uppmärksamma några andra exempel, kan du slå upp Lukas 5:16; 9:18, 28; 11:1; 23:46. Lukas delger oss också flera av Jesu liknelser som handlar om bön, till exempel liknelserna om vännen som kom på besök vid midnatt, den orättfärdige domaren och fariséen och uppbördsmannen. — Lukas 11:5—13; 18:1—8, 10—14.
”Goda nyheter” för alla människor
Matteus förefaller ha skrivit sitt evangelium i synnerhet för judarna, och Markus skrev sitt för romarna, men Lukas skrev om ”goda nyheter” för alla människor. Något som visar detta är att Lukas följer Jesu släkttavla tillbaka till Adam, hela mänsklighetens förfader. (Lukas 3:23, 38; jämför Matteus 1:1, 16.) Lukas’ evangelium, som vänder sig till alla läsare, hjälper oss att se att Kristi budskap och gärningar kunde medföra goda resultat oavsett en människas bakgrund — en samaritisk spetälsk, den rike uppbördsmannen och till och med en dödsdömd tjuv som hängde döende på en påle. (Lukas 17:11—19; 19:2—10; 23:39—43) Du kommer också att finna att Lukas vänder sig till alla som är ”förlorade” och föraktade, vilket framgår av att han redogör för Jesu liknelser om det förlorade fåret, det förlorade myntet, den förlorade sonen och fariséen och uppbördsmannen. (Lukas 15:4—32; 18:9—14) Medan du läser Lukas’ evangelium, var då vaken för andra exempel på hur Lukas ger hopp åt alla.
Naturligtvis finns det många andra unika drag som du kan lägga märke till i Lukas’ evangelium. Men helhetsintrycket bör vara att det är en bok som är skriven av en bildad och noggrann man, men som likväl innehåller en gripande och av värme fylld skildring av Jesu liv. Det är en evangelieskildring som framhäver att de ”goda nyheterna” nu är tillgängliga för alla.
Speciellt i vår tid är sådana ”goda nyheter” uppskattade. Läkaren Lukas är den ende evangelieskribent som nedtecknade Jesu profetia om att den tid kommer, då människor skulle bli ”vanmäktiga av fruktan och väntan” på grund av de mycket svåra förhållandena på jorden under avslutningen på tingens ordning. Hur glad måste inte Lukas ha varit över att också kunna nedteckna Jesu uppmuntrande ord i Lukas 21:25—28!