Endast vem är lojal?
De upplysningar som ges i denna artikel och i de två följande studieartiklarna framfördes under den första dagen vid Jehovas vittnens områdessammankomst ”Lojalitet mot Guds rike”. Vid dessa kristna sammankomster, som hölls på norra såväl som på södra halvklotet, hade det fram till mars månad, då sammankomsterna pågått i nio månader, varit 3.028.796 personer närvarande, under det att 33.627 blivit döpta.
DEN som är mest framträdande i hela universum när det gäller egenskapen lojalitet är Skaparen själv! Från honom härrör denna egenskap hos alla hans förnuftsbegåvade skapelser. Människor som värdesätter lojalitet högt kan vända sig till honom och förvänta att han skall utöva lojalitet i tider av nöd. En tjänare åt patriarken Abraham, som var stamfadern till kungar, framställde en vädjan till sin herres Gud, Jehova, utan att vara förmäten, om att Jehova skulle ge bevis på sin ”lojala kärlek”. (1 Moseboken 24:14, NW) En avkomling av Abraham, David, redogjorde för sina erfarenheter, medan han ännu väntade på att bli kung över Israel, och han sade i en psalm, som han riktade till Jehova: ”Mot den som är lojal kommer du att handla lojalt.” (2 Samuelsboken 22:26; Psalm 18:26; NW) Profeten Mose, som representerade den himmelske konungen, Jehova, i Israels nation, prisade också egenskapen lojalitet mot Jehova Gud, när han välsignade Levis prästerliga stam. Han sade då:
”Dina tummim och dina urim, de tillhöra din frommes skara [den man (Levi) som är lojal mot dig, NW], dem du frestade i Massa, dem du tvistade med vid Meribas vatten, dem som sade om fader och moder: ’Jag ser dem icke’ och som icke ville kännas vid sina bröder, ej heller veta av sina barn. Ty de [leviterna] aktade på ditt tal, och ditt förbund höllo de.” — 5 Moseboken 33:4, 5, 8, 9.
Profeten Mose skulle utan tvekan ha kunnat stämma in i en sång som skrevs mer än 1.600 år senare och som fick benämningen ”Mose, Guds slavs, sång och Lammets [Jesu Kristi] sång”. Orden i den lyder: ”Stora och underbara är dina gärningar, Jehova Gud, den Allsmäktige. Rättfärdiga och sanna är dina vägar, evighetens Konung. Vem skulle väl inte frukta dig, Jehova, och förhärliga ditt namn, eftersom bara du är lojal? Ty alla nationerna skall komma och tillbedja inför dig, därför att dina rättmätiga förordningar har gjorts uppenbara.” — Uppenbarelseboken 15:1—4.
Psalmisten David gjorde samma värdering av dessa egenskaper hos Gud, för han skrev: ”Jehova är rättfärdig i alla sina vägar och lojal i alla sina verk.” (Psalm 145:17, NW) Jehova kommer som den högste domaren att träda upp till försvar för dem som tillber och tjänar honom, och vi får veta att detta är precis vad en ängel säger till honom: ”Rättfärdig är du, den som är och som var, den lojale, eftersom du har avgett dessa domslut.” — Uppenbarelseboken 16:4, 5.
På profeten Mose och psalmisten Davids språk innefattar det hebreiska ordet för ”lojalitet”, som vi just nu dryftar, begreppet omtanke, att vara omtänksam på ett kärleksfullt sätt. Vissa bibelöversättare föredrar att återge det hebreiska ordet (che’sed) med ”kärleksfull omtanke”. Det är ett välvilligt och godhjärtat sätt att se på saker och ting, och vi uppfattar då lojalitet som en form av omtanke, som någonting som tar med i beräkningen vissa saker som inte får förbises, och därför är lojalitet inte någonting kallt och opersonligt, någonting som enbart är baserat på lag eller rättvisa. Det är en personlig egenskap med kärlek och uppskattning som drivkraft.
Vi drar oss till minnes hur en viss härskare i Kanaans land såg att den sanne Guden var med Abraham, som vistades där som främling, och därför kom han till Abraham och sade: ”Lova mig nu här med ed vid Gud, att du icke skall göra dig skyldig till något svek mot mig eller mina barn och efterkommande, utan att du skall bevisa mig och det land, där du nu bor såsom främling, samma godhet [lojala kärlek, NW], som jag har bevisat dig.” (1 Moseboken 21:22, 23) Vi kommer också ihåg att när Abraham senare sände sin tjänare Elieser för att skaffa en hustru åt sin älskade son Isak, bad denne tjänare till Jehova Gud och sade: ”Må hon [den kvinna jag talade med dig om] då vara den som du har utsett åt din tjänare Isak, så skall jag därav veta, att du har gjort nåd med min herre [utövat lojal kärlek till min herre, NW].” — 1 Moseboken 24:14.
Lojalitet mot vad?
Patriarken Abraham fullföljde det som han gick ed på att göra för härskaren i Kanaans land, och Jehova Gud utförde det som Abrahams tjänare, Elieser, bad honom om i bön, och han skaffade den rätta hustrun åt Isak. Men mot vad är den högste Guden framför allt lojal? Det är mot sitt rike, mot sitt eget kungadöme, för han är med rätta Suveränen över hela det universum som han skapat. Han kan inte förneka sig själv i fråga om vad han i verkligheten är. I uppfyllelse av sitt oföränderliga förbund med Abraham blev han konung över Abrahams speciella släktled av avkomlingar, Israels nation, och han blev det i synnerhet i samband med att han befriade dem från slaveriet i Egypten och förde dem in i det utlovade landet, som år 1467 f.v.t. hade fått sin huvudsakliga omfattning. Under 350 år gav Jehova dem sedan sina synliga representanter i form av domare, och det gjorde han ända till domaren Samuels tid. Vid det tillfälle då Samuels mor, Hanna, överlämnade Samuel till att utföra helig tjänst åt Gud i tabernaklet i Silo uttalade hon en profetia, som pekade fram mot en kommande synlig kung över Israels nation. Hon sade: ”Jehová skall döma jordens ändar och giva sin konung styrka och upphöja sin smordes horn.” — 1 Samuelsboken 2:10, Åkeson.
Det var under domaren Samuels tid som israeliterna krävde att få en annan styrelseform. De framställde följande begäran till domaren Samuel: ”Giv oss en konung, för att han må döma oss.” Detta misshagade inte bara Samuel, utan också Jehova Gud. Han sade till Samuel: ”Det är icke dig de hava förkastat [som domare], nej, mig hava de förkastat, i det de icke vilja, att jag skall vara konung över dem.” (1 Samuelsboken 8:1—7) Gud lät dem få en synlig mänsklig kung, nämligen Saul, son till Kis. Men Gud avstod ändå inte från sin suveränitet över dem. I överensstämmelse med det uppsåt Gud hade i samband med sitt förbund visade han att han var lojal mot sitt osynliga, himmelska kungadöme över sitt utvalda folk. Deras andre mänsklige kung var en förutvarande herde, David, Isais son, från staden Betlehem i Juda.
Hur kom egenskapen lojalitet att bli en framträdande egenskap under Davids kungadöme? Vad var detta en förebild till? Och hur påverkar frågan om lojalitet oss i vår tid? Följande artikel kommer att ge svar på dessa frågor.