Nitiska föräldrar frambringar missionärer
FÖR mer än tre tusen år sedan lovade den barnlösa Hanna, en trogen kvinna i Israel, att hon skulle överlämna sin förstfödde son åt Jehovas tjänst om hon fick ett barn. Jehova besvarade hennes innerliga bön, och hon uppfyllde sitt löfte. Hennes son Samuel blev heltidstjänare åt Gud och bibelskribent. — 1 Samuelsboken 1:4—28.
Många kristna föräldrar i vår tid har varit goda föredömen för sina barn i Jehovas tjänst och har uppmuntrat dem till att bli heltidstjänare, liksom Samuel, i stället för att planera en karriär i världen. Detta framhölls med eftertryck den 7 mars vid avslutningen för den 72:a klassen av Vakttornets Bibelskola Gilead, som är belägen i Brooklyn i New York. Under fem månader hade 42 elever fått intensiv utbildning för missionärsarbete i främmande länder. Vad var det som hade gjort att många av dem fått intresse för heltidstjänsten? Tre köttsliga systrar kan besvara den frågan, Brenda, Rhonda och JoDene Rittenbach:
”Vi växte upp i ett lyckligt teokratiskt hem, där våra föräldrar hjälpte oss att älska sanningen och att leva i enlighet med den. De var själva goda föredömen. Vid olika tillfällen, allteftersom omständigheterna så tillät, tog de del i hjälppionjärtjänsten (60 timmar per månad av kristen tjänst) tillsammans med oss, i synnerhet under semestertiden”, förklarade Brenda.
”De lärde oss också att se på pionjärtjänsten på ett praktiskt sätt”, tillade JoDene, ”genom att sitta ner med oss och gå igenom vårt ansvar i hemmet och i pionjärtjänsten. De hjälpte oss att planera saker och ting realistiskt i stället för att ta itu med det på ett verklighetsfrämmande sätt.”
Hur är situationen nu hos familjen Rittenbach sedan deras sex barn har växt upp? De tre döttrarna kommer snart att tjäna som missionärer i Colombia. Tre gifta söner (med sina hustrur) är också i heltidstjänsten. Och vad gör deras mor och far? De arbetar på Vakttornets lantgård i staten New York!
Det är ingen tvekan om att Janice Peterson från Ontario i Canada påverkades av sina föräldrar att börja i heltidstjänsten. ”Min far var pionjär innan han gifte sig. Sedan han gift sig och fått barn, blev hans mål att utföra pionjärtjänst tillsammans med familjen och tjäna där behovet var stort. Han nådde sitt mål år 1969, då vi alla, inbegripet min invalidiserade mor, flyttade till Nicaragua. Vilken glädje det var då min far och jag kunde tjäna tillsammans där som pionjärer med särskilt uppdrag. Min man och jag kommer nu snart att tjäna i Sydamerika.”
I vissa fall har även farföräldrar påverkat dessa elevers liv. Ross Millers farmor var kolportör (pionjär) i början av seklet, och hennes nitälskan har påverkat två generationer. Hennes son, Ross’ far, tjänade som pionjär med särskilt uppdrag och vid Sällskapet Vakttornets huvudkontor, Betel, i Brooklyn. Ross’ mor har också varit pionjär. Dessutom har han en farbror och faster som tjänar i Mexico. Nitiska föräldrar och släktingar kan helt visst påverka nästa generation.
Åtskilliga fler i denna klass är tacksamma för de fina föredömen deras föräldrar varit och för den uppmuntran de fått av dem, av vilka många var närvarande vid skolavslutningen.
Alla de 2.044 som var med vid avslutningen kunde glädja sig åt ett fint program som inbegrep uppmuntrande tal av Beteläldste, såväl som många utmärkta erfarenheter, musik och ett bibeldrama som framfördes av eleverna. Alla uppskattade mycket det kraftfulla tal som hölls av Sällskapet Vakttornets president, F. W. Franz, som är 88 år gammal, över ämnet: ”Uppför er som män”. Han betonade att alla kristna, kvinnor såväl som män, måste vara frimodiga i sin tjänst, i synnerhet i dessa farliga tider före Harmageddon. — 1 Korintierna 16:13; Psalm 68:12.
De 42 eleverna från 5 olika länder har blivit förordnade att tjäna i 18 länder på 4 kontinenter. Deras missionärstjänst kommer helt visst att bli ett fint bidrag till Rikets utvidgning.