Vad har hänt med våra ungdomar?

De har kallats ”den förlorade generationen”, den ”fördrivna generationen”, den ”härsklystna, hagalna generationen”, ”uppskjutargenerationen” och ”rännstensungarna”. Vilka är de? Dagens tonåringar. Vad har de gjort för att förtjäna dessa benämningar, och varför har de handlat som de gjort?

DET är inte ovanligt att ungdomar handlar på ett sätt som äldre inte kan förstå. Genom hela historien har det ofta varit så. Men dagens ungdomar verkar vara annorlunda än tidigare generationers ungdomar. Vuxna klagar över att idealism, höga principer, optimism och hopp — egenskaper som i allmänhet förbinds med ungdomar — har dött hos många tonåringar. De tycks ha förlorat tron på framtiden.

Men är detta någonting att förvånas över? Hur många vuxna har tro på framtiden? Vem kan tro på framtiden med tanke på osäkerheten i världen, den osäkerhet som orsakas av inflation, kärnvapenkapprustning, nedbrytande spridning av föroreningar, en alltmer påtaglig fanatism inom politiken i världen och en explosionsartad tillväxt av svält i världen, brottslighet och allmän brist på moral? Kan vi klandra ungdomarna, när tron på denna tingens ordning kanske har dött hos de flesta av oss?

Sir Mark Oliphant, en kärnfysiker, konstaterade följande: ”Ungdomarna är inte dumma. De känner ondskan i luften även om de inte förstår det. De känner sig förbittrade över sin osäkra ekonomiska framtid och de problem som den nuvarande generationen lämnar efter sig åt dem. De känner att deras utbildning inte står i relation till deras behov, eftersom den inte garanterar dem någonting, vare sig ett arbete eller en tillfredsställande bildning.” Därpå avslöjar han sin egen brist på tro på framtiden och säger varnande: ”Det har blivit uppenbart att civilisationen kommer att bryta samman under tyngden av just den kunskap som har framdanat den, om inte mänskliga värden får ersätta dem som nu finns på marknaden.”

Ja, dagens tonåringar måste leva med den framtid som de vuxna har skapat åt dem, en situation som inte är avundsvärd. Hur reagerar de?

Ungdomars reaktion

En del reagerar på ett extremt sätt och faller ut ur systemet. De går med i excentriska religiösa sekter eller blir hippier. Eller också förfaller de till narkotikamissbruk och alkoholism. De förstörelsebringande upplopp som ungdomar i Tyskland, Nederländerna, Schweiz och England ägnat sig åt under senare år ger ytterligare bevis för hur missbelåtna de är. Det mest tragiska är när ungdomar begår självmord för att komma undan dagens press eller osäkerhet för framtiden. Somliga anger självmord som den näst främsta dödsorsaken bland tonåringar i Förenta staterna.

Andra utvecklar en ”låt oss få det nu”-filosofi. ”Ungdomar i vår skola”, sade en 15-åring i Australien, ”tror inte att den här världsordningen kommer att finnas kvar mer än 10 år till. ... Vad du än vill göra i livet, är det bäst att göra det så fort som möjligt.” Denna inställning leder till att en del skjuter upp sina åtaganden, vägrar att skaffa sig barn eller att ens gifta sig och undviker på så sätt att ”fastna i snaran” ekonomiskt sett och ”förlora sin frihet”. De kräver tid för ”personlig utveckling”, mer fritid och skyr varje livsstil som skulle kunna medföra att de måste sätta upp långsiktiga mål och sedan uppnå dem.

Sedan finns det de som har samma inställning som de studenter som intervjuades vid Oxforduniversitetet i England. De erkände att de inte har någon stark idealism. De ser korruption i alla system — i kapitalismen, kommunismen och socialismen. Eftersom de inte har något alternativ, har de cyniskt nog bestämt sig för att suga ut så mycket som möjligt ur den världsordning de nu lever i. ”Eftersom du inte kan förändra världen, kan du i alla fall göra bruk av den”, är deras inställning.

”År 1950”, säger kolumnisten Graham Turner, ”när jag började vid Oxford, hade man tro på mycket, ... men nu ... är Oxford en kyrkogård full av upplösta drömmar och fallna gudar. Där allt verkade möjligt för bara fem år sedan, förväntar nu även optimisterna en nedgång.”

Kan något göras?

Kan du förstå varför så många ungdomar handlar likt en ”förlorad generation”? Om du är förälder till tonårsbarn, vet du då hur du skall hjälpa dem i dessa svåra tider? Kanske är du själv tonåring. Om du är det, har du då funnit ett sätt att leva, utan att bli cynisk och desillusionerad, i den tingens ordning som nu håller på att vittra sönder? Finns det rum för idealism och hopp? Följande artikel kan hjälpa dig att besvara dessa frågor.

[Ruta på sidan 4]

Vanliga attityder och värden i vår tid

Kolumnisten William Shannon skrev om de attityder och värden som världen uppmuntrar ungdomar att ha och de konsekvenser som följer därmed:

”I den nya världsvisa synen på tillvaron ingår att barnen allt tidigare åldrar skall börja använda marijuana, tung narkotika, alkohol och ha sexuella förbindelser. ... Flickor som är 13 och 14 år gamla och som vägrar att inlåta sig på att ha sexuellt umgänge anklagas för att vara ’frigida’. Pojkar som är i samma ålder och som vägrar att pröva marijuana eller alkohol förlöjligas och kallas fegisar. ...

De onda verkningarna av detta kan i vår tid ses i de grymma statistiska uppgifter som gäller självmord, som nu ligger på andra plats i listan över dödsorsaker bland personer mellan 13 och 24 år, och antalet sådana fall är nu dubbelt så stort som det var för ett decennium sedan. De onda verkningarna kan också ses i den våldsamma ökningen av veneriska sjukdomar, narkotikamissbruk och alkoholism bland ungdomar.” — Detroit Free Press.