Att lojalt underordna sig teokratisk ordning
”Se hur gott och ljuvligt det är att bröder bor endräktigt tillsammans. Det är likt Hermons dagg, som faller ned på Sions-bergen.” — Psalm 133:1, 3.
1. Hur beskriver Jehova i sitt ord sitt jordiska husfolk av överlämnade tjänare?
VILKEN fin beskrivning detta är av det husfolk, vars medlemmar har överlämnat sig åt sin gemensamme Fader, Jehova Gud, fastän de är spridda över hela jorden! Och han presiderar verkligen på ett storslaget sätt över detta hela jorden omfattande husfolk. I sin kärlek sörjer han för alla våra behov. — Psalm 145:16.
2. Vad innebär det att underordna sig teokratisk ordning?
2 Men Jehova kräver med bestämdhet att det skall råda frid och endräkt bland alla hans hängivna barn. (1 Korintierna 1:10) Och sådana goda resultat blir följden av att Guds tjänare lojalt underordnar sig teokratisk ordning. Vad innebär detta? Att underordna sig teokratisk ordning innebär att man lydigt följer de lagar, regler och principer Gud utfärdar, eftersom Guds styre kallas en teokrati (gudsstyre). — Jesaja 33:22.
3. Hur gav Jesus uttryck åt vad han ansåg om att underordna sig Guds styre?
3 Det bästa exemplet på någon som lojalt underordnat sig teokratisk ordning är Jesus Kristus. I himmelen var han ”den förstfödde av all skapelse”. (Kolosserna 1:15) ”Jehova själv frambragte mig såsom begynnelsen av sin väg, det tidigaste av sina verk från långt tillbaka. Från obestämd tid blev jag insatt, från början, från tider före jordens tillblivelse. ... Då kom jag att vara vid hans [Guds] sida som en mästerlig arbetare, och jag kom att vara den som han höll särskilt kär dag efter dag, i det jag gladdes inför honom hela tiden.” (Ordspråksboken 8:22, 23, 30, NW) Att Jesus med glädje underordnade sig Guds styre kom tydligt fram när han var på jorden, för han förklarade: ”Jag har kommit ner från himmelen, inte för att göra min vilja utan hans vilja som har sänt mig.” (Johannes 6:38) När han tog del i att göra Guds vilja, var han mycket noga med att lära ut Guds tankar, inte sina egna. ”Vad jag lär ut är inte mitt utan tillhör honom som har sänt mig”, sade Jesus. (Johannes 7:16) Vilken fin inställning, en inställning som alla Guds tjänare borde efterlikna!
4. Beskriv den teokratiska anordningen i vår tid.
4 På grund av att Jesus lojalt underordnade sig teokratiskt styre, ända till döds, fick han belöningen odödligt himmelskt liv. Dessutom fick han ”all myndighet i himmelen och på jorden” sig given. (Matteus 28:18) Han anförtrodde i sin tur ”alla sina tillhörigheter” på jorden (sitt rikes jordiska intressen) åt trogna smorda kristna. Dessa kallades av Jesus för den ”trogne och omdömesgille slaven”. (Matteus 24:45—47) Deras belöning är att en dag få dela det himmelska styret med Kristus som ”präster” och ”kungar” i hans rike. (Uppenbarelseboken 14:1, 4; 20:6) I våra dagar finns en kvarleva av denne trogne slav ännu kvar på jorden. Slavens ansvar omfattar att ta emot och att i rätt tid dela ut andlig föda åt alla Jehovas jordiska tjänare. De innehar en ställning som liknar den Paulus och hans medarbetare innehade, då denne apostel sade följande om de underbara sanningar Gud ger sitt folk: ”För oss är det ju som Gud har uppenbarat det genom sin ande.” (1 Korintierna 2:9, 10) De tar också ledningen i tjänsten att predika om Riket, den tjänst som måste fullbordas ”på hela den bebodda jorden” innan slutet för denna dömda tingens ordning kommer. — Matteus 24:14.
Resultaten av ett orätt handlingssätt
5, 6. a) Vad drabbade Eva och Adam som en följd av att de ville vara oberoende av Jehova? b) Hur behandlar Jehova vargar i fårakläder?
5 Hur viktigt är det inte för alla inom Guds familj att lojalt underordna sig de läror och anordningar som kommer från den store Teokraten, Jehova, och hans kung och Son, Kristus Jesus, och som förs vidare genom den trogne slaven på jorden! Eftersom den teokratiska ordningen börjar med Jehova själv och sedan sträcker sig till dem som står under honom, kommer vi aldrig att önska efterlikna Satan, djävulen, genom att bli oberoende av teokratiskt styre. Vi kan påminna oss de sorgliga resultat som blev följden av att Eva lyssnade till Satans bedrägliga argumentering för att få henne att inte underordna sig teokratisk ordning. I själva verket sade han ungefär så här till henne: ”Var oberoende av Gud. Tänk själv. Bestäm själv vad som är rätt och orätt. Då kommer du att bli lik Gud. Du kommer inte alls att dö.” (1 Moseboken 3:1—5) Det kan ha låtit mycket tilltalande, men det var en lögn. (Johannes 8:44) När hennes man förenade sig med henne och slutade upp med att underordna sig teokratisk ordning, blev de utdrivna ur Edens lustgård och ur Guds familj av lojala skapelser. Så småningom verkställdes domen över dem båda, alldeles som Jehova hade varnat och sagt. — 1 Moseboken 2:17.
6 Det är likadant i vår tid. Om några bland Jehovas folk fördjupar sig i oberoende och motstridiga läror, efterliknar de inte Gud, utan Satan, djävulen. Jehova ser emellertid vad som händer inom hans familj och ställer den till svars för detta. (Ordspråksboken 15:3) Han kommer inte att tolerera varglika personer, som vill uppsluka hans fårlika tjänare, utan han kommer att vid den rätta tiden vidta bestämda åtgärder. (Matteus 7:15—23) I likhet med en kärleksfull far värnar han om sin familjs andliga välfärd. — Hesekiel 34:11—16.
7. a) Vad hade Aron och Mirjam inte tagit till hjärtat? b) Vad blev följden av detta?
7 Andra bibliska exempel riktar också uppmärksamheten på faran med att inte lojalt underordna sig teokratisk ordning. Mirjam och Aron missbrukade till exempel sin släktskap med Mose och ifrågasatte hans ställning inom det forntida Israels församling. (4 Moseboken 12:1, 2) De försummade att ta till hjärtat det förhållandet att Jehova själv hade gett Mose särskild myndighet, vilket blev bekräftat genom mirakulösa händelser. Jehova påminde dem och sade: ”I hela mitt hus är han [min tjänare Mose] betrodd. Muntligen talar jag med honom. ... Varför har ni då inte aktat er för att tala illa om min tjänare Mose?” ”Herrens [Jehovas] vrede upptändes [därefter] mot dem.” Aron blev skarpt tillrättavisad, och Mirjam för sin del drabbades av spetälska och drevs ut ur Israels läger och hölls instängd där ute i sju dagar. — 4 Moseboken 12:7—15.
8. Vad illustrerar fallet med kung Saul?
8 Sedan har vi kung Saul i det forntida Israel som vägrade att vänta på Jehova. Förmätet frambar han i stället offer, trots att han inte var präst. Han kom med den klena ursäkten att han befarade att han höll på att förlora hela sin här genom att folket började överge honom. Men vems här var det? Sauls eller Jehovas? Profeten Samuel sade följande till honom: ”Du har handlat dåraktigt. Du har inte hållit Jehovas, din Guds, bud. ... Och nu skall ditt kungadöme inte bestå.” (1 Samuelsboken 13:13, 14, NW) Saul fråntogs kungadömet, och det gavs åt en man som var välbehaglig för Jehovas hjärta. Således fick Saul betala ett högt pris för att han brast i underordnande och också för att han brast i att visa sann ånger och sinnesändring, när han blev uppmärksammad på saken. Detta illustrerar att Jehova lägger märke till förmätna, oberoende, icke-teokratiska handlingar bland sitt folk. — Ordspråksboken 11:2.
9. Varför blev kung Ussia utstött eller utesluten?
9 Det är likadant i fallet med kung Ussia av Juda. Även om han var kung över Jehovas folk, hade han inte befogenhet att tjäna i någon prästerlig funktion. Men ändå insisterade han på att få utföra en prästerlig syssla. Prästerna protesterade kraftigt och förklarade: ”Det åligger inte dig, Ussia, att tända rökelse åt Herren [Jehova], utan det åligger prästerna, Arons söner, som är helgade till att tända rökelse. Gå ut ur helgedomen, ty du har begått en förbrytelse.” Ussia blev då vred på prästerna, vilket visade att han brast i ånger och sinnesändring, en synd som lades till den som bestod i att han visade förmätenhet. ”Just som han for ut mot prästerna, slog spetälska ut på hans panna, ... eftersom Herren [Jehova] på detta sätt hemsökte honom.” Han var sedan spetälsk ända till sin död och var som sådan utstött, ”utesluten från Herrens [Jehovas] hus”. — 2 Krönikeboken 26:16—21.
10. Hur beskriver Paulus dem som ifrågasatte det förordnande han fått av Jesus?
10 Aposteln Paulus talade om vissa som ifrågasatte det särskilda förordnande som han fått av den kristna församlingens huvud, Jesus Kristus. (2 Korintierna 11:12) Men Paulus sade att sådana män var ”falska apostlar, svekfulla arbetare, som omskapar sig till Kristi apostlar. Och det är inte underligt, ty Satan själv omskapar sig ständigt till en ljusets ängel.” (2 Korintierna 11:13, 14) Dessa män hade sina egna själviska syften att främja. Paulus hade varnat för detta slags människor med orden: ”Mitt ibland er själva skall män uppstå och tala förvända ting för att dra bort lärjungarna efter sig. Håll er därför vakna.” (Apostlagärningarna 20:30, 31) Paulus försökte förmå bröderna, dessa förmenta apostlar inräknade, att inte låta missämja och oordning fördärva den kristna församlingens enhet och produktivitet. Om några inte brydde sig om att lyda detta av anden inspirerade råd, skulle de vara på väg mot en säker katastrof. — Galaterna 1:7—9.
11. Hur skyddar Jehova den harmoni som råder bland hans jordiska husfolk?
11 Den inspirerade bibelskribenten Johannes förklarade: ”Var och en som tränger sig fram och inte förblir i den Smordes lära, han har inte Gud. ... Om någon kommer till er och inte för med sig den läran, så ta inte emot honom i era hem, och uttala inte en hälsning till honom. Ty den som uttalar en hälsning till honom, han är delaktig i hans onda gärningar.” (2 Johannes, vers 9—11) Ja, Jehova kommer att skydda den goda anda och harmoni som råder bland hans husfolk.
Att nu vara på sin vakt
12. In i vad församlar Jehova alla dem som älskar honom?
12 I dessa ”dagarnas slutskede” församlar Jehova alla dem som älskar honom i en endräktig, harmonisk organisation. Människor av alla nationer lyder uppmaningen: ”Kom och låt oss gå upp till Jehovas berg, till Jakobs Guds hus; och han skall undervisa oss om sina vägar, och vi skall vandra på hans stigar.” (Jesaja 2:2, 3, NW) Lägg märke till att Jehova undervisar människor om sina vägar så att de kan vandra på hans stigar, inte om deras vägar och deras stigar. — Jeremia 10:23, 24.
13. a) Varför måste vi i synnerhet nu vara på vår vakt? b) Vad behöver vi göra som en motvikt till Satans onda anslag?
13 Men Satan känner nu ”stor förbittring”. Han vet att han har endast en kort ”tidsfrist” innan han görs overksam. Han går därför omkring som ”ett rytande lejon och söker någon att uppsluka”. (Uppenbarelseboken 12:12; 1 Petrus 5:8) Vi behöver av denna anledning vara på vår vakt mot varje ansträngning som denna världens gud, Satan, djävulen, gör för att försöka föra in strider och splittring bland medlemmarna av Jehovas familj. ”Ge därför noga akt på hur ni vandrar, att det inte är som ovisa utan som visa, i det ni köper den lägliga tiden åt er, eftersom dagarna är onda. Sluta därför upp med att vara oförnuftiga, men fortsätt däremot att uppfatta vad Jehovas vilja är.” (Efesierna 5:15—17) Om vi drar nytta av Jehovas anordningar för vår andliga välfärd, kommer vi att bli uppbyggda, förädlade och rätt rustade. På så sätt kommer vi att vara i stånd att stå emot Satans onda anslag och omintetgöra hans avsikter. — Efesierna 6:10—13.
14. Varför ligger det en stor fara i att tänka högre om sig själv än man bör tänka?
14 En inställning som vi måste skydda oss mot är att tänka högre om oss själva än vi bör tänka. (Romarna 12:3) En sådan tanke skulle kunna leda en kristen till att tro att han har ett speciellt uppdrag från Gud, ett uppdrag som är skilt från den kanal genom vilken Jehova förmedlar sanningarna och ger vägledning åt sitt husfolk. Det skulle i själva verket enligt vad han själv anser placera honom i ett sådant särskilt förhållande till Jehova som inte förunnats någon annan broder eller syster i husfolket. Men en sådan isolering kan enbart leda till att man börjar tänka och handla dåraktigt: ”Den som isolerar sig söker sin egen själviska lystnad; mot all praktisk vishet kommer han att bryta ut.” — Ordspråksboken 18:1, NW.
Att vänta på Jehova
15. a) Är det på sin plats att framlägga förslag till Jehovas slavklass? b) Illustrera hur man tillämpade det teokratiska underordnandet under det första århundradet.
15 Ibland händer det att några riktar ”slav”-klassens uppmärksamhet på lärofrågor och organisatoriska frågor som de anser att man bör ändra på. Det är sant att det är på sin plats att komma med förslag till förbättringar, precis som det är på sin plats med frågor för att få en sak klargjord. Ett exempel på detta var när Paulus, Barnabas och några andra sändes för att ”bege sig upp till apostlarna och de äldste i Jerusalem” för att ta upp frågan om omskärelsen. När dessa äldste i Jerusalem sedan fattat beslut i saken, under den heliga andens ledning, sände de bröderna till olika städer för att till dem som bodde där överlämna ”de förordningar till efterlevnad som hade beslutats om av apostlarna och de äldste som var i Jerusalem”. Att de sedan lojalt underordnade sig dessa förordningar ledde till att de fick Jehovas välsignelse. ”Därför fortsatte församlingarna verkligen att stärkas i tron och att tillväxa i antal från dag till dag.” — Apostlagärningarna 15:1—16:5.
16. a) Vilken är den rätta anda vi bör visa, sedan vi framlagt förslag? b) Hur bör man behandla dem som har en orätt ande, enligt Paulus’ råd?
16 Den rätta andan när man framlägger förslag är att man överlåter åt de mogna bröder som leder verket inom Jehovas organisation att under bön begrunda frågan. Men vad skulle hända om de som framlägger de olika förslagen inte nöjer sig med detta, utan sedan fortsätter att diskutera ämnet i församlingarna i syfte att få andra att stödja dem? Det skulle skapa söndringar och skulle kunna undergräva tron hos några. Därför ger Paulus följande råd: ”Håll ögonen på dem som vållar söndringar och ger orsaker till fall, tvärtemot den lära som ni har inhämtat; undvik dem.” Paulus rådde också Titus att ”tillrättavisa dem som säger emot” och tillade: ”Dem måste man stoppa till munnen på, eftersom just de fortsätter att undergräva hela hushåll genom att för ohederlig vinnings skull lära ut ting som de inte borde lära ut. ... Fortsätt av just denna orsak att tillrättavisa dem med stränghet.” — Romarna 16:17, 18; Titus 1:9—13.
17. Hur kan vi i denna tid efterlikna Davids fina inställning?
17 Guds ord säger: ”Kunskapen uppblåser, men kärleken uppbygger.” (1 Korintierna 8:1) Tänk så mycket bättre det är att vara fullt upptagen med det främsta arbetet, som går ut på att förkunna Guds underbara rike, att tala om uppbyggande ting och att styrka både sin egen och andras tro under tiden som man tålmodigt väntar på att Jehova skall verkställa sin vilja genom sin förordnade kanal! (Romarna 14:19; Filipperna 4:8, 9) Efterlikna David som sade: ”Se, på dig, Herre [Jehova], hoppas jag [väntade jag, NW], du skall svara, Herre [Jehova], min Gud.” (Psalm 38:16) Håll alltid i minnet den viktiga synpunkt som Paulus framhöll, nämligen ”att ni alla skall tala överensstämmande och att det inte skall vara söndringar bland er, utan att ni må vara på rätt sätt förenade i samma sinne och i samma tankegång”. (1 Korintierna 1:10) På grund av att denna princip tillämpas i Jehovas familj över hela världen ser vi förunderliga resultat. Vi kan sannerligen instämma i orden: ”Hur gott och ljuvligt det är att bröder bor endräktigt tillsammans”! — Psalm 133:1.
Kan du besvara dessa frågor:
□ På vilket sätt var Jesus ett gott föredöme i att underordna sig teokratisk ordning?
□ Vad kan resultatet bli, om man inte underordnar sig teokratisk ordning?
□ Varför måste vi i synnerhet i denna tid vara på vår vakt mot Satan?
□ Vilken inställning bör vi ha, när vi framlägger förslag?
[Bild på sidan 11]
På grund av att kung Ussia inte ville underordna sig teokratisk ordning drabbades han av spetälska