”Deras värld kom till ett slut”

Det är på grund av det som står i bibeln som Jehovas vittnen är övertygade om att vi lever i de ”yttersta dagarna” sedan det ödesdigra året 1914. (2 Timoteus 3:1—5; Matteus 24:3—14)a Men många historiker och analytiker har också förklarat att 1914 var en vändpunkt i människans historia. Kolumnisten Joe Chapman skriver angående ”det stora kriget” (första världskriget) i The Spectator, som utkommer i Hamilton i Canada:

”Hur oskyldig och hur barmhärtigt okunnig var inte världen i augusti 1914!

Och på många sätt kan första världskriget, åtminstone i en makaber bemärkelse, med all rätt kallas ’stort’.

Det var det första kriget som med berättigande skulle kunna kallas en världskonflikt, eftersom det inbegrep nästan varje nation av betydelse och det utkämpades strider på många fronter — från de arktiska vidderna till de heta djunglerna.

Det var det första ’totala’ kriget i vilket hela nationen blev djupt engagerad genom att hela civilbefolkningen blev en väsentlig del av krigsansträngningen.

Det var det första kriget i vilket teknologin spelade en sådan betydelsefull roll. Inget annat krig har sett så många nya vapen börja användas i stor skala: kulsprutor, stridsvagnar, flygplan, ubåtar, giftgaser, biltransporter, telefoner och andra medel samt artilleri som användes i verkligt stor skala. Det var, kort sagt, det första av våra moderna krig.”

Kolumnisten Chapman sade också att ”kriget var en vändpunkt i mer än militär och teknologisk bemärkelse. Det var en social och kulturell omvälvning, och det gamla sättet att leva blev fullständigt förändrat.” Sedan han gjort en återblick på ”världen före 1914” och förändringarna sedan dess, sade han angående den påverkan första världskriget hade på samhället:

”Inte ens andra världskriget, som fick nya dimensioner genom nazisternas brutalitet och genom atombombens massaker, tycks ha haft en sådan inverkan på oss som första världskriget.

Vi hade blivit vana vid tanken på ett totalt krig och okänsliga genom det som hänt i historien, och inte ens Hiroshima eller Dresden hade samma inverkan som de hemska massmorden på västfronten.

Det är kanske därför som krigsveteranerna från den tidigare striden [första världskriget] tycktes vara annorlunda män som var mycket mindre i stånd till att anpassa sig till den nya världen än männen från 1945. Ingenting i deras liv hade förberett dem på skyttegravarnas verklighet, och ingenting kan sedan dess jämföras med deras erfarenheter.”

Sedan Chapman beskrivit hur oskyldiga och okunniga de var som gick ut i kriget år 1914, sade han:

”Det var till att börja med ett slags skoj och upptåg, men snart nog blev det ett uppvaknande, och de och deras värld skulle aldrig bli densamma igen. I mer än en bemärkelse kom deras värld till ett slut för sextiofem år sedan; det tog lite längre tid för oss andra innan vi började förstå.”

[Fotnoter]