Nya missionärer uppmanas: ”Förbli lojala!”
SÖNDAGEN den 12 september 1982 var en varm och fuktig dag i New York. Men en grupp på omkring två tusen märkte det knappast. Dessa var de som tidigare på dagen satt kurs mot Jehovas vittnens sammankomsthall i stadsdelen Queens för att vara med om avslutningen för den 73:e klassen av Vakttornets Bibelskola Gilead.
Exakt klockan 10 påkallade ordföranden för dagen, Leo Greenlees, medlem av undervisningskommittén inom den styrande kretsen, uppmärksamhet. Sorlet avstannade, var och en fann sin sittplats, och programmet inleddes med en sång av lovprisning till Jehova samt bön. I sina inledningskommentarer påminde broder Greenlees eleverna om att de var ”människofiskare”. (Matteus 4:19) Fram till nu, sade han, har det mesta fisket pågått i ”hemmavatten”. Men nu skulle de bege sig långt bort för att ”djuphavsfiska”. Gilead hade lärt dem de nödvändiga metoderna för detta slags fiske.
Sedan presenterade broder Greenlees Grant Suiter, medlem av utgivarkommittén. Denne talare framhöll profetian om återställelse i Hosea 2:21—23. Han sade att eleverna var mycket välsignade som fick komma ut på missionärsfältet i en såningstid och i en tid av ”bönhörelse”, av verkligt gensvar mellan Jehova Gud och hans folk.
Därefter uppmuntrade Calvin Chyke, medlem av tryckerikommittén, eleverna att fortsätta att utveckla ”gudaktig hängivenhet”. (1 Timoteus 4:7, 8, 12) ”Kraften i er gudaktiga hängivenhet”, sade han, ”kommer att förmå andra att förena sig med er i helig tjänst.”
Dan Sydlik, representant för kommittén för personalärenden, kom sedan fram. Han förklarade att ett varmt personligt förhållande mellan människor inte kommer av en slump. Man måste se till att det blir så. ”Ett litet leende som inte kostar någonting kan hjälpa”, sade han. — Romarna 12:13.
Författarkommittén representerades av Lloyd Barry, som uppmuntrade de nya missionärerna att ta med sig sin utmärkta andlighet när de packade för att resa till sina missionärsdistrikt. Han gav dem också rådet från profeten Haggai, som sade: ”Var frimodiga och arbeta.” — Haggai 2:5.
De två instruktörerna för Gileadskolan inbjöds sedan att ge några avslutande råd. En före detta missionär, Jack Redford, gav följande förmaning till eleverna: ”Vi har alla våra med- och motgångar. Var och en av oss vet hur vi skall ta medgångarna. Men hur vi tar motgångarna kommer att bestämma om vi kommer att uthärda i missionärstjänsten.” Skolans rektor, Ulysses Glass, uppmanade dem att moget, som vuxna människor, möta de problem de skulle ställas inför på sina missionärsdistrikt.
Slutligen talade presidenten för skolan, Frederick Franz, till eleverna. Denne talare, som nu är nittio år gammal, påminde dem om att de tjänar en stor herde som också är en världshärskare. Han uppmanade dem att förbli enade och lojala i den världsomfattande hjorden och avslutade med orden: ”Må den högste Guden genom sin herde, Jesus Kristus, välsigna er och helt och fullt använda er på ert missionärsdistrikt.”
Eleverna fick sina diplom, och ordföranden avbröt programmet för lunch. Klockan 14.15 ledde så Don Adams, medlem i Betelkommittén, ett studium i tidskriften Vakttornet, och eleverna gav kommentarer. Efteråt framförde de ett mycket trevligt program med musik och erfarenheter, och slutligen spelade de ett gripande och uppmuntrande bibliskt drama.
Klockan 16.30 avslutades programmet. Med dessa fina ord av råd fortfarande ringande i sina öron förberedde eleverna sig för att resa och bli ”människofiskare” på sina avlägsna missionärsdistrikt.