Vi kan hålla ut till slutet
”Den som tålmodigt håller ut till slutet skall bli frälst. — MATTEUS 24:13, THE EMPHATIC DIAGLOTT.
1. a) Vad kan för oss som enskilda individer vara det ”slut” som Jesus omnämnde i Matteus 24:13? b) Vad är viktigt när det gäller frälsning?
JESUS KRISTUS gjorde följande hoppingivande uttalande i sin stora profetia om sin ”närvaro”: ”Den som har hållit ut till slutet, han skall bli frälst.” (Matteus 24:3, 13) För oss som enskilda individer kan ”slutet” vara antingen ”avslutningen på tingens ordning” eller döden, kanske efter lång, hård prövning. Men vad som är viktigt för att man skall vinna slutlig frälsning är att man troget håller ut. — 1 Petrus 1:8, 9.
2, 3. a) Varför kan vi vara övertygade om att vi, fastän vi är ofullkomliga, kan vinna frälsning? b) Vad skall vi nu begrunda?
2 Jesus gav ett fullkomligt exempel på uthållighet. (Hebréerna 12:1—3) Men vi kan som ofullkomliga människor vara trogna mot Gud trots att vi utsätts för intensivt lidande och våldsam förföljelse ”för rättfärdighets skull”. (Matteus 5:10) Ja, vi kan tack vare Jehovas oförtjänta omtanke vinna frälsning och få evigt liv genom hans älskade Sons, Jesu Kristi, lösenoffer. — Johannes 3:16; 1 Johannes 2:1, 2.
3 Aposteln Paulus utgör för oss, fastän han var ofullkomlig, ett utmärkt exempel på att en människas uthållighet leder till frälsning. Genom att begrunda en del av hans försvarstal som finns nedtecknat i 2 Korintierna 11:23—27 får vi veta att han i mödor och lidanden var en ”Kristi tjänare” på ett ”mer påfallande” sätt än de ”till övermått höga apostlar” som fanns i Korint. Som vi skall se överträffade han dem också som ”Kristi tjänare” när det gällde resor, faror och olika slags påfrestningar.
På farofyllda resor för att sprida de goda nyheterna vidare
4. Vilka resor åsyftade aposteln Paulus, då han antydde att han ofta hade varit på resor?
4 Ofta på resor: Paulus gjorde ofta resor för att förkunna de goda nyheterna, och i detta avseende överträffade han vida sina korintiska motståndare. (Vers 23, 26) Naturligtvis råkade han ut för faror som var vanliga för resenärer i den romerska världen. Men hans resor var mycket långa och omfattande och inte så lite ansträngande. På sina resor tog han sig till sådana städer som Antiokia i Pisidien, Ikonium, Lystra, Derbe, Filippi, Tessalonika, Berea, Aten och Korint. — Apostlagärningarna 13:14—14:26; 16:11—18:17.
5. Vad gjorde Paulus’ resor särskilt påfrestande och farliga, och hur kunde han hålla ut under sådana mödosamma resor?
5 Apostelns resor var dessutom mer påfrestande och farliga på grund av att han var föremål för hat för Kristi namns skull. (Matteus 10:22) Men Jehova gav Paulus den kraft och det mod han behövde för att göra sina mödosamma resor. (Jesaja 40:28—31) Aposteln föregick sannerligen med gott exempel för nutida Jehovas vittnen när det gäller att arbeta hårt som Ordets förkunnare och när det gäller att främja Rikets intressen. — Matteus 6:33.
Att troget hålla ut i många faror
6. Vilka ”faror från floder” kunde aposteln ha åsyftat?
6 I faror från floder: Eftersom det fanns jämförelsevis få broar, måste Paulus ofta riskera sitt liv när han vadade över till brädden fyllda floder. Under sin första missionsresa, till exempel, färdades han genom Pisidien, där strida bergsfloder var förknippade med stora faror. (Apostlagärningarna 13:13, 14; 14:21, 24) Jehovas vittnen — i synnerhet missionärer och andra Ordets förkunnare på avlägsna distrikt — kan hämta uppmuntran från Paulus’ exempel på uthållighet under sådana omständigheter.
7. a) Vilka ”faror från stråtrövare” ställdes Paulus inför? b) Hur kan Jehovas vittnen i vår tid uthärda liknande faror?
7 I faror från stråtrövare: Jesu liknelse om samariten som var en god nästa visar att resenärer under det första århundradet kunde råka ut för rövare, som kunde slita kläderna av dem och dessutom ge dem flera slag och sedan låta dem ligga kvar halvdöda. (Lukas 10:25—37) Rövare var vanliga i många områden genom vilka Paulus färdades. När han och Barnabas till exempel färdades norrut från Perge till Antiokia i Pisidien, for de genom ett bergigt landskap, där rövare brukade härja. (Apostlagärningarna 13:13, 14) Sådana farliga ogärningsmän kunde ligga i bakhåll i öde trakter och överfalla sina offer, och de tvekade inte att ta till våld. Det är mycket möjligt att Paulus själv blev angripen av stråtrövare. Nutida Jehovas vittnen kan också råka ut för liknande faror och behöver då iaktta försiktighet. De kan emellertid, i likhet med aposteln, troget hålla ut och inte falla offer för fruktan, utan förlita sig på Jehovas beskydd. — Jämför Psalm 56:5.
8. Varför blev Paulus hatad av dem som var judar liksom han, och varför ville de rentav döda honom?
8 I faror från min egen ras: Paulus predikade om en på pålen upphängd Messias som hade fått uppstå och som hade förkastats av flertalet av sina egna landsmän. (1 Korintierna 1:22—24; 2:2) Dessutom lärde han att en människa förklaras rättfärdig, inte genom laggärningar, utan genom tro på Jesus Kristus. (Romarna 3:20; 5:18—21; 6:14) Som en följd härav betraktade judar juden Paulus som en avfälling, och de hatade honom, slog honom och ville rentav döda honom. (Apostlagärningarna 9:23—25) De som var av hans egen ras tycktes också bli uppretade av den anledningen att han vann några hedningar, som judarna hade försökt göra till proselyter för sin religion, över till kristendomen. — Matteus 23:15; Apostlagärningarna 17:1—10.
9. Vilka ”faror från nationerna” råkade aposteln ut för, men fick sådana faror honom att bli tyst?
9 I faror från nationerna: Hedningarna eller folk av nationerna förföljde också Paulus. (Apostlagärningarna 19:11—41) I själva verket eggade hans judiska fiender ibland upp hedningarna, så att de tog till våld mot aposteln. (Apostlagärningarna 14:1—7, 19, 20) Men sådana faror från judar och hedningar tystade aldrig ner denne oförskräckte förkunnare av Riket. På liknande sätt predikar förföljda kristna Jehovas vittnen i vår tid för människor som är av deras egen ras, men även för andra människor. — Apostlagärningarna 17:30; jämför Psalm 59:2—5.
10. Hur var Paulus i fara ”i staden”?
10 I faror i staden: Paulus blev på ett eller annat sätt förföljd i sådana städer som Damaskus, Jerusalem, Lystra och Efesus. (Apostlagärningarna 9:23—30; 14:19; 19:29—31) I Filippi fanns det hedningar som motstod Paulus och sade att han och Silas oroade deras stad. Som en följd härav blev dessa evangelieförkunnare offer för pöbelangrepp, och de piskades med spön och sattes i fängelse. (Apostlagärningarna 16:16—24) Men detta fick inte förkunnarna av Riket att upphöra med sin verksamhet, alldeles som liknande våld inte har lyckats tysta ner Jehovas vittnen i vår tid.
11. Vilka faror kunde man råka ut för ”i öknen”?
11 I faror i öknen: Aposteln begränsade inte sin verksamhet och sina resor till tättbefolkade områden och starkt trafikerade vägar. Han färdades också genom glest befolkade områden, ja, genom ”ödemark”. (Benelius) Där fanns risk för att man svalt ihjäl, råkade ut för stormar, gick vilse och blev överfallen av vilda djur eller av rövare, faror som Paulus kan ha råkat ut för och som han i så fall modigt mötte.
12. Vilka ”faror på havet” ställdes Paulus inför, och hindrade dessa honom från att fullgöra sin tjänst?
12 I faror på havet: När verksamheten med att sprida de goda nyheterna eller hjälpa medtroende krävde att Paulus gjorde en resa ut ”på öppna havet” (Today’s English Version), ställdes han inför faran att råka ut för våldsamma stormar, liksom risken för att råka ut för skeppsbrott. Men han lät inte sådana faror hindra honom från att fullgöra sin tjänst, och många nutida Jehovas vittnen håller likaså modigt ut i liknande faror, när de gör resor för att främja Rikets intressen.
Faror genom ”falska bröder”
13, 14. a) Vilka var de ”falska bröderna”? b) Varför var de ”falska bröderna” särskilt farliga? c) Hur har Jehovas vittnen blivit styrkta andligen, så att de kan försvara sig mot ”falska bröder” som kan nästla sig in i församlingar?
13 I faror bland falska bröder: Den värsta faran av alla, och utan tvivel den mest prövande för Paulus, var förrädiska ”falska bröder” eller ”pseudo-bröder”. (The Kingdom Interlinear Translation of the Greek Scriptures) Sådana individer har funnits bland Kristi efterföljare ända sedan förrädaren Judas Iskariots tid. På Paulus’ tid kan dessa ”falska bröder” ha inbegripit Korints ”till övermått höga apostlar”. ”Falska bröder” var speciellt farliga, eftersom de på ett förrädiskt sätt gav sig ut för att vara vänner, medan de i själva verket var illojala förrädare. Sådana människor försökte finna någonting att anklaga Paulus för. — 2 Korintierna 11:5, 12—14; jämför Daniel 6:4, 5.
14 I ”församlingarna i Galatien” fanns några av dem som var verksamma som ”pseudo-bröder”. Men Paulus gav aldrig efter för sådana män, ”för att de goda nyheternas sanning skulle förbli hos” hans medtroende. (Galaterna 1:1, 2; 2:4, 5; jämför Judas, vers 3, 4.) Jehova har styrkt sina nutida vittnen andligen, alldeles som han hjälpte Paulus, så att ”de goda nyheternas sanning” förblir hos dem. De finner i sådana skrifter som de av Gud inspirerade breven till de troende i Korint och Galatien den andliga hjälp de behöver för att försvara sig mot ”falska bröder” som kan nästla sig in i församlingarna.
Att hålla ut under olika slags påfrestningar i ”helig tjänst”
15. Vad åsyftade Paulus, då han sade att han ”under slit och släp” var en ”Kristi tjänare” på ett ”mer påfallande” sätt?
15 Under slit och släp: Paulus tog därefter upp olika slags påfrestningar som gjorde honom till en ”Kristi tjänare” på ett ”mer påfallande” sätt än hans motståndare. (Vers 23, 27) Det ”slit och släp” som omnämns här kan till viss del ha gällt det slitsamma hantverk Paulus utförde för att försörja sig i förkunnartjänsten. (Apostlagärningarna 18:1—4; 1 Korintierna 4:11, 12; 2 Tessalonikerna 3:7, 8) Men allt som aposteln gjorde kretsade kring tjänsten för Jehova. Följaktligen inbegrep detta ”slit och släp” utan tvivel all den möda han lade ner i verket och den trötthet han kände till följd av de hårda resor, de strapatser på grund av väder och vind, de umbäranden och andra påfrestande ting som han fick uthärda i den ”heliga tjänsten” för Jehova. — Romarna 12:1.
16. Vad var orsaken till Paulus’ ofta förekommande ”sömnlösa nätter”?
16 Ofta under sömnlösa nätter: Eftersom Paulus inte ville vara en ekonomisk belastning för dem som han predikade för, arbetade han ”natt och dag” med sina händer och gick troligen ofta miste om en hel del av den sömn han behövde. (1 Tessalonikerna 2:9) Naturligtvis var allt detta förknippat med apostelns verksamhet som en ”Kristi tjänare”. Hans ”sömnlösa nätter” var inte orsakade av att han oroade sig för att få det han behövde i materiellt avseende, för Jehova ser till att hans tjänare får detta. (Matteus 6:25—34) Men under några av dessa sömnlösa nätter kan han ha ägnat sig åt att be för sina medtroende eller åt att djupt oroa sig för dem. (Jämför Lukas 6:12—16; 2 Korintierna 11:28, 29.) Vid ett tillfälle fann han det nödvändigt att tala till de församlade bröderna ”ända till midnatt”, ja, rentav hela natten ”ända till dagbräckningen”. (Apostlagärningarna 20:7—12) Dessutom måste många av dessa sömnlösa nätter ha orsakats av fysiskt obekväma och otrevliga förhållanden, faror och andra påfrestande ting som aposteln fick uthärda, medan han utförde sin tjänst.
17. När kan aposteln ha fått uppleva ”hunger och törst”?
17 Under hunger och törst: Paulus kan ha känt av ”hunger och törst” under sina resor genom öde trakter eller heta ökenområden. Ibland kan han ha känt hunger och törst på grund av att han varit beroende av främmande människor eller av vad han kunde skaffa sig genom det han arbetat ihop på för honom okända platser. Men Jehova såg ändå alltid till att Paulus överlevde, även om tillgången på mat var dålig tidvis. På liknande sätt ger ”all trösts Gud” sina nutida tjänare allt det som de behöver för att uppehålla livet. — Psalm 37:25; Lukas 11:2, 3.
18. Vad kan ”avhållelse från mat många gånger” ha gällt för något?
18 Under avhållelse från mat många gånger: Här (i vers 27) kan Paulus ha tänkt att han skulle sätta ofrivillig ”hunger och törst” i kontrast till avsiktlig ”avhållelse från mat [ordagrant: ”fastor”] många gånger”. Vid vissa tillfällen kan han frivilligt ha fastat, exempelvis då han hängav sig åt bön eller engagerade sig i mycket viktiga andliga frågor. (Jämför Apostlagärningarna 13:3; 14:23.) Men om han här åberopade enbart ting som utgjorde svåra påfrestningar, menade han att han fått gå utan mat ofrivilligt, kanske till följd av en sjukdom, till exempel dysenteri, eller umbäranden i samband med förkunnartjänsten. (Jämför 2 Korintierna 6:5.) Naturligtvis kan Paulus ha insett, då han begav sig ut på en viss resa i tjänsten, att det skulle vara svårt eller rentav omöjligt att få tag i mat och vatten. Men han lät inte detta hindra honom från att främja kristna intressen. — Filipperna 4:12.
19. Under vilka omständigheter kan Paulus ha uthärdat ”köld och nakenhet”?
19 I köld och nakenhet: Aposteln hade också fått uthärda den påfrestningen att vara utsatt för köld och relativ ”nakenhet” eller att ha ”varit utan kläder” (1981). Men han var inte ”bristfälligt klädd” på grund av lättja. Paulus arbetade för att sörja för sina behov. (1 Korintierna 4:11, 12; jämför Apostlagärningarna 20:33, 34.) ”Köld och nakenhet” var påfrestningar som aposteln fick uthärda under förföljelse, då han var bristfälligt klädd, i samband med att han reste i omilt väder eller medan han tog del i förkunnartjänsten under svåra omständigheter.
Håll ut till slutet!
20, 21. a) Varför kan man säga att Paulus inte var någon övermänniska? b) Hur kan Jehovas vittnen i vår tid jämföras med aposteln Paulus?
20 När man begrundat något av apostelns mödor, lidanden, resor, faror och olika slags påfrestningar, kan man lätt betrakta honom som en övermänniska. Men i likhet med oss var han en ofullkomlig människa. (Romarna 7:21—25) I själva verket såg hans motståndare i Korint ner på honom, i det de sade: ”Hans brev är mycket betydande och kraftfulla, men hans personliga närvaro är svag och hans tal inte värt att akta på.” (2 Korintierna 10:10) Dessutom hade Paulus en ”törntagg i köttet” — möjligen en ögonsjukdom. — 2 Korintierna 12:7; Apostlagärningarna 23:1—5; Galaterna 4:15; 6:11.
21 På liknande sätt är vi som Jehovas nutida vittnen ofullkomliga, fastän vi i likhet med Paulus uppriktigt strävar efter att behaga Gud. (1 Korintierna 9:24—27) Världen ser ner på oss, alldeles som några såg ner på aposteln, detta trots att vi visar djupt intresse för våra medmänniskors andliga välfärd. (Matteus 22:39) Många av oss har i likhet med Paulus någon sjukdom. Men detta gör oss mera beroende av Guds styrka, och i vår svaghet görs hans kraft särskilt påtaglig bland dem som vi predikar för. — 2 Korintierna 12:7—10.
22. a) Hur kan vi få tröst av Jehova, om det skulle krävas att vi lider ”för rättfärdighets skull”? b) Endast hur kan vi hålla ut till slutet?
22 Det råder inget tvivel om att kraft från ovan uppehöll Paulus ända fram till hans död som en ofullkomlig men trogen tjänare åt Jehova. (2 Korintierna 4:7; 2 Timoteus 4:6—8) På liknande sätt är det endast i Guds styrka och kraft som vi kan hålla ut till slutet för denna onda tingens ordning eller till vår död i trohet. (Psalm 29:11; Matteus 10:28; 24:3, 13; Markus 13:13) Om det skulle krävas att vi lider ”för rättfärdighets skull”, blir vi på ett storslaget sätt tröstade genom Jehovas heliga ande, hans dyrbara löften och hans svar på våra böner. Sådana ting gör oss övertygade om att ”all trösts Gud” är med oss. Vi kan i likhet med aposteln Paulus känna att vi är ”rådvilla, men inte helt utan någon utväg; ... förföljda, men inte lämnade i sticket; ... slagna till marken, men inte tillintetgjorda”. (2 Korintierna 4:8, 9) Vår Gud ger oss kraft till att oförskräckt förkunna de goda nyheterna trots förföljelse och olika slags påfrestningar. Och i Jehovas styrka kan vi sannerligen hålla ut till slutet.
Kan du besvara följande frågor?
□ Vad menas med att hålla ut till slutet?
□ Vilket slags resor åsyftade aposteln Paulus med orden ”ofta på resor”?
□ Hur var aposteln i fara genom ”falska bröder”, och hur har Jehovas nutida vittnen blivit andligen stärkta till att stå emot sådana individer?
□ Under vilka omständigheter fick Paulus uppleva ”hunger och törst”, såväl som ”köld och nakenhet”?
□ Hur är det möjligt för oss att hålla ut till slutet, trots att vi är ofullkomliga, alldeles som Paulus var?
[Bild på sidan 14]
Stråtrövare utgjorde ofta en fara för Paulus på hans resor som en Ordets förkunnare
[Bild på sidan 15]
Paulus ställdes inför faror från nationerna exempelvis i Lystra