Det slippriga språkets tidsålder

I DEN fabrik i Cleveland i Ohio i USA där Inez var anställd, var hon den obestridda drottningen i den ”svärande klicken”. En dag råkade Alice stöta till Inez. I det gräl som följde råkade hon dessutom svära åt Inez. De som såg på blev chockerade över denna fräckhet.

Inez gav igen med en ström av oanständiga förolämpningar. De kränkande ederna ljöd allt högre. De ekade mellan väggarna, och de andra arbetarna kom springande för att heja på sin favorit. Först verkade det som om striden skulle bli oavgjord, då svordom efter svordom skar genom luften.

Slutligen började Inez’ större erfarenhet i fråga om att kombinera och sätta samman slippriga svordomar ta ut sin rätt. Hon besegrade Alice med vad som tycktes vara en obegränsad vokabulär av skällsord, och Alice gick långsamt i väg, nedtystad och röd i ansiktet. Jubelrop hördes när arbetarna gick tillbaka till sina maskiner. Inez, som tog det hela som något självklart, fortsatte lugnt med sitt arbete.

Sådana händelser är inte ovanliga i dag. Språk som en gång förknippades med samhällets utstötta har nu blivit vardagsmat. Det är nu ”accepterat” att kvinnor och till och med barn svär. De små använder nu allmänt ett språk som förr hade renderat dem en munsköljning med tvålvatten. Och medan svordomarna i tryck förr representerades av asterisker eller andra typografiska tecken, är de nu ofta helt utskrivna.

Förändringen i synen på slipprigt språk återspeglas också i filmerna. De är nu vanligtvis späckade med snuskig konversation och oanständiga ord. Filmproducenterna lägger ofta in sådant språk för att få sina filmer klassificerade som filmer som barn får se endast om de är i sällskap med vuxna. Filmen Annie var till exempel från början klassificerad som helt barntillåten, men producenten var rädd för att det skulle göra att den inte drog någon publik. Så han lade in svordomar i filmen.

Det slippriga språkets utveckling

Det har i alla tider varit vanligt med svordomar, förbannelser eller hädelser. Med detta avses vilket som helst slags språk som innebär att man vanhelgar något. Sådant språk visar brist på aktning för heliga ting, däribland Gud och allt som har att göra med hans egenskaper och handlingssätt. Det tar sig ofta uttryck i att man ber en gudom ”förbanna” någon. Man kan också genom svordomar vanhelga och skymfa människor eller saker som Gud betraktar som heliga. Men bibeln säger: ”Du ska inte missbruka Herrens namn. Om du gör det ska du inte undgå att bli straffad.” — 2 Moseboken 20:7, Levande Bibeln.

Men på senare tid har en anmärkningsvärd förändring skett på svordomarnas område. De har blivit sexuellt detaljerade — oanständiga — och de berör intimiteter som har att göra med könsorganen och hur de används. Man visar vanligen brist på respekt för och till och med förakt för föräldrar och äktenskapets helgd. ”Hälsningsfraserna vid idrottsevenemang har på nästan alla nivåer bytts ut mot hämningslösa och detaljerade sexuella förolämpningar av motståndarna”, förklaras det i U.S. News & World Report.

Detta slippriga språk utgör muntlig pornografi. Luften är i dag fylld med sådant förorenat tal. Enligt tidskriften Time uttalade Tommy Lasorda, lagledare för ett baseballag, ”144 slipprigheter i ett kort ’peptalk’ till sitt lag”. Många av världens politiska ledare använder också ett oanständigt språk. I och med offentliggörandet av bandinspelningarna från Vita huset i samband med Watergateaffären gjorde Richard Nixon orden ”svordom struken” till en vardagsfras. Och USA:s förre president, Jimmy Carter, använde en gång, trots att han är känd för sin religiösa övertygelse, ett ord med dragning åt det sexuella som New York Times vägrade att trycka. Man hänvisade helt enkelt till det som ”ett amerikanskt vulgärt ord”.

Några kanske kommer ihåg den tiden då de som talade ett rått språk använde ord som ”tusan”, ”fördömt”, ”helsicke” och ”förbaskat”. Men i deras ställe har talade och skrivna oanständiga uttryck kommit att höra till ordningen för dagen, och de överfaller oss från alla håll. För flera år sedan räknade en författare som skrev om svordomar upp fjorton olika sätt på vilka man använde ordet ”helvete” i svordomarna. Men nu ingår vulgära ord som beskriver sexuella handlingar i nästan varje mening som många människor säger, och de tillämpas på nästan varje föremål eller situation som kan tänkas. Och de behöver inte nödvändigtvis sägas i vrede eller i förbindelse med smärta, utan nu svär människor helt enkelt för svärandets egen skull.

Gatspråket förekommer överallt, från gratulationskort till väggklotter. T-shirts, affischer, stötfångardekaler och märken med tryckta oanständigheter kan ses nästan överallt. Sådant språk har kommit att bli ”inne” för många människor. ”Det allmänna bruket av svordomar har blivit så allmänt accepterat att det vore svårt, om inte omöjligt, att vända trenden”, konstateras det i U.S. News & World Report. Det är inte konstigt att vår tid har kallats ”det slippriga språkets tidsålder”!

Vad är orsaken?

Det slippriga språkets tillväxt är direkt förbunden med förfallet hos traditionella institutioner och normer för uppförande. ”Det är ett tidstecken”, säger en religiös talesman. Sammanbrottet inom familjebildningen, förlusten av respekt för myndighet och den nya moralen som går ut på att ”allting går för sig” — allt detta är bidragande orsaker till det ohämmade, sexuellt detaljerade, slippriga språket. Ett sådant språk återspeglar dagens ofta omoraliska levnadssätt.

Thomas Cottle, som föreläser i psykiatri vid Harvarduniversitetet, framhöll: ”Människor tycker att deras liv är falskt och otillfredsställande och blir arga. ... Bakom denna vrede lurar aggressiviteten.” Det påstås att svordomar är ett medel att frigöra vrede och besvikelse som har byggts upp inom en. ”Om någon kör in alldeles framför mig på motorvägen, och jag svär över honom”, säger Chaytor Mason, en klinisk psykolog, ”så anser jag att det visar att jag är bättre än han, och jag får tillbaka något av min självkänsla.”

Det vi ser hända i det sätt på vilket människor smädar varandra är betecknande. Bibeln visar att det är bevis för att slutet på en ond ordning är nära. ”Men det skall du veta”, förklarar bibeln, ”att i de yttersta dagarna skall kritiska tider som är svåra att komma till rätta med vara här. Ty människorna skall vara egenkära, ... hädare, ... baktalare, utan självbehärskning.” — 2 Timoteus 3:1—5.

[Ruta på sidan 4]

Barnförbjudna videospel

I numret för 30 augusti 1982 av tidningen Advertising Age konstaterades det att barnförbjudna videospel nu håller på att framställas. Man förklarade: ”Upphetsande och oanständiga är det enda man kan säga om de nya spelen med titlarna: ’Bachelor Party’, ’Beat ’Em and Eat ’Em’ och ’Custer’s Revenge’. I det sistnämnda spelet springer general Custer spritt naken genom en hinderbana i öknen för att komma fram till och överfalla en indianflicka. ...

Mr. Kopels, chef för en reklambyrå, sade att även om spelen kretsar omkring sex, dämpas den sexuellt upphetsande effekten av den relativt dåliga återgivningen av kroppsdelarna på TV-rutorna.

Barnförbjudna spelkassetter kommer så småningom att finnas på hyllorna hos de flesta återförsäljarna av videospelsprogram, förutsade Kopels.

Angående de återförsäljare av videokassetter som först vägrade att lagerföra barnförbjudna filmkassetter sade Kopels att de var tvungna att ge efter, ’eftersom kunderna började gå till affären på andra sidan gatan som hade de här kassetterna. Jag tror att samma sak kommer att hända med spelkassetterna.’”