Den kraft som är över det normala — hur de fann den

ETT dödsfall i familjen är en smärtsam upplevelse. När det dessutom är ett barn som dör känns det ännu smärtsammare. Men hur skulle du känna det om du efter att ha förlorat ditt barn blev anklagad för att ha handlat brottsligt i samband med barnets död? Hur skulle du känna det om människor kallade dig mördare, om din arbetsgivare avskedade dig och om dina grannar vände sig mot dig? Hur skulle du känna det? Vad skulle du göra? Helt visst skulle du då behöva kraft som är över det normala.

En plötslig kris

Detta var vad Dennis och Bernadette Cyrenne, som bor i en liten gruvstad i norra Ontario i Canada, fick uppleva. Det hela började när deras 12-åriga dotter, Sara, plötsligt blev sjuk i en ovanlig blodsjukdom. På sjukhuset på platsen rekommenderade läkaren blodtransfusioner. På grund av den respekt Dennis och Bernadette har för Guds lag angående livet och blodet och på grund av de medicinska upplysningar som de hade fått under årens lopp, beslöt de att vägra en sådan behandling. — 1 Moseboken 9:4; Apostlagärningarna 15:28, 29.

De hoppades finna något alternativ, så de körde Sara 400 kilometer till Thunder Bay bara för att finna att de fick samma svar från läkarna där. De fortsatte sitt sökande och hämtade ut Sara från sjukhuset. Åtta timmar senare dog Sara — hennes kamp för livet var över. Men för hennes föräldrar var detta bara början.

Ökande påtryckningar

Cyrennes blev omedelbart anklagade dels för att ha handlat vårdslöst och dels för att ha handlat brottsligt därför att de hade fört bort sin dotter från sjukhuset, något som påstods ha bidragit till hennes död.

Då de kom hem spred sig nyheten om Saras död och anklagelserna mot föräldrarna snabbt i det lilla samhället. Bilder och rapporter kom in i tidningarna, och det ”hemska” de hade gjort blev samtalsämnet i staden. Livet blev mycket svårt för Cyrennes medan de väntade på rättegången.

Inom två veckor kom några kvinnor i staden tillsammans och skrev en petition som krävde att Bernadettes arbetsgivare skulle avskeda henne, annars skulle de bojkotta affären. Hon förlorade sitt arbete. Överallt där de gick träffade de på människor som talade illa om dem och kallade dem mördare och sade att de var ovälkomna och borde köras ut ur staden.

Hur skulle du känna dig i deras situation? När alla tycks vara emot dig, vem kan du då vända dig till för att få hjälp? ”Det var inte alltid lätt att gå nerför gatorna med huvudet högt”, sade Bernadette. ”Men vi kunde göra det därför att vi visste att vi hade gjort det som var rätt och att vi hade Jehova Gud på vår sida.” Varför sade hon detta? Vad var det som gjorde att de kände det på detta sätt?

Olika källor till styrka

Alltifrån början kom sådant som de hade lärt sig genom bibeln upp i deras sinne och hjälpte dem att fatta beslut. Dennis berättade senare att då de var på sjukhuset var det ett skriftställe som ständigt kom i hans tankar. Det var Jakob 2:24 som lyder: ”Ni ser att en människa skall förklaras rättfärdig på grund av gärningar och inte bara på grund av tro.” Detta hjälpte honom att förstå att även om han kände till vad bibeln säger i en viss fråga, var det gärningarna som räknades. Det fanns därför inte någon tvekan i hans sinne om hur han skulle göra.

Hans hustru, Bernadette, kände det tydligtvis på samma sätt, för när han berättade för henne om sitt beslut svarade hon utan att tveka: ”Gör som du har tänkt. Jag kommer att stödja dig.” Detta var i sanning mycket uppmuntrande och gav honom ny tillförsikt.

Den kärlek som visades av kristna vänner i Thunder Bay, de böner de frambar och den hjälp de gav gjorde att Dennis och Bernadette ”aldrig kände sig ensamma”, fastän de var långt hemifrån. ”Bröderna var så kärleksfulla mot oss”, sade Dennis. ”De erbjöd sig att hjälpa oss ekonomiskt och andligt, och vi kunde känna den verkan som deras böner för oss hade.”

Bland dem som hjälpte dem var Peter Cramb, en äldste i Jehovas vittnens församling på platsen. Han var på sjukhuset i samma ögonblick som Cyrennes kom dit och stannade hos dem hela tiden i deras svåra prövning. Han visste mycket väl att detta skulle kunna betyda att han blev inblandad i en rättegång, men han gav dem sitt stöd hela tiden. Och som det senare visade sig blev han också anklagad för brottsliga handlingar.

Peter och familjen Cyrenne kände en hel del press och oro inför rättegången som låg framför dem. De visste att Jesus hade lovat sina lärjungar att vad de skulle säga skulle ges dem i den stunden och att de därför inte behövde bekymra sig, men Dennis och Bernadette förstod att detta inte betydde att de bara skulle vänta utan att göra något. (Markus 13:11) Nej, i stället studerade de under mer än ett år om och om igen allt som hade med deras beslut att göra. Den tröst de fick från bibeln, i synnerhet sådana ställen som Hebréerna 13:6 och Psalm 84:12, var trosstärkande för dem under den här tiden.

Uppmuntrande erfarenheter

Många av människorna i samhället reagerade negativt, men somliga erfarenheter som tycktes vara dåliga visade sig bli till stor glädje och uppmuntran. Bernadette berättade om en kvinna som arbetade på en restaurang. ”Hon brukade vara mycket högljudd i affären och kalla mig mördare och sade att jag var en dålig människa och att ingen tyckte om mig”, påminde sig Bernadette. ”Jag vet inte allt hon kunde säga.” Vid den här tiden blev kvinnans 18-årige son arresterad, dömd och satt i fängelse för att ha sprängt en polisbil i luften.

En dag kom Bernadette och den resande tillsyningsmannens hustru, Helen, till kvinnans hus i sitt arbete från dörr till dörr. ”Om jag kan möta den här kvinnan”, tänkte Bernadette, ”då kommer jag att känna mig styrkt.” Så de knackade på dörren.

”Nej, jag är inte intresserad”, svarade kvinnan med ett nedlåtande tonfall så snart som hon såg vilka besökarna var. Hon stod just i begrepp att stänga dörren.

Men Bernadette var besluten att det inte skulle få sluta där och svarade därför taktfullt: ”M—, jag har verkligen tänkt på er, och jag är så ledsen för de svårigheter som ni har haft.”

”Verkligen?” svarade kvinnan helt förvånad. ”Var så god och kom in.”

Under de närmaste 20 minuterna utgöt hon sitt hjärta och kunde inte sluta upp med att tala om sin son. Helen, som förstod situationen, avbröt henne och sade lugnt: ”M—, ni har er son, men hon har inte sin dotter.”

Därmed bytte de samtalsämne och började dryfta vad bibeln säger om döden och uppståndelsen och om hur uppståndelsen hjälpte Bernadette att uthärda alla påtryckningar och svårigheter. Detta samtal tillsammans med den osjälviska kärlek som visades kvinnan, trots det som hon hade gjort, fick hennes inställning att mjukna fullständigt.

Vid rättegången mot Cyrennes var denna kvinna närvarande. Det var samma domstol som hade dömt hennes son. Vid rättegången mot sonen var det bara hon och hennes man som var närvarande. Men den här gången var rättssalen fullpackad med mer än 260 människor, och alla var mycket intresserade av Cyrennes. Detta var ett verkligt vittnesbörd för henne. Hon var i själva verket så rörd att hon omfamnade Bernadette.

Dennis berättade hur Jehova gav uppmuntran på ett oväntat sätt. Under månaderna före rättegången tänkte han ofta på vad som skulle hända med hans arbete och hans hus, som han hade köpt genom gruvbolaget, om han måste sitta i fängelse. När han förde detta på tal med sin närmaste chef, sade denne helt enkelt: ”Oroa dig inte, Dennis. Nämn inte något sådant bara. Människor som du kommer inte i fängelse.”

En av hans unga arbetskamrater sade att det måste ha varit mycket prövande när människor var så ovänliga. ”Somliga sade till och med att de skulle skjuta dig om de fick tillfälle”, tillade han. Sedan Dennis förklarat saken helt kort, föreslog han sin arbetskamrat att hemma läsa Jesaja 50:7, 9. Detta resulterade i att den unge mannen och hans familj var villiga att ha ett regelbundet bibelstudium, och de började komma med till de kristna mötena i Rikets sal.

Fastän Peter Cramb hade varit ett vittne i omkring 25 år, kände han att erfarenheten hade lärt honom vad det betyder att förtrösta på Jehova. Den gav verklig mening åt psalmistens ord: ”Jag ropar till Herren [Jehova] i min nöd, och han svarar mig. Herre [Jehova], rädda min själ från lögnaktiga läppar, från en falsk tunga.” — Psalm 120:1, 2.

Domsutslaget

Tre månader efter rättegången avgjordes saken av domstolen i Thunder Bay. Alla tre svarandena blev frikända från anklagelserna. Fastän domaren inte instämde i deras på bibeln grundade uppfattning angående blodet, erkände han att deras beslut ”inte var ett nyckfullt eller dogmatiskt beslut, utan var grundat på verklig tro”.

Domaren fann också att den hånfulla och föraktfulla inställning som några av stadsborna visade var obefogad. Han framhöll som sin uppfattning: ”Bernadette Cyrenne ... gör på mig intryck av att vara en allvarlig, kärleksfull och medkännande mor som lever ett ordentligt och anständigt familjeliv. Cyrennes familjeliv är sådant att vilken kristen familj som helst mycket väl skulle kunna ha det som förebild.”

Den upplevelse Cyrennes och Peter haft har stärkt deras övertygelse att ”[Jehova] vägrar inte dem något gott, som vandrar i ostrafflighet”. (Psalm 84:12) De har direkt sett hur Guds kärlek, makt och vishet är i verksamhet genom det hopp och den tröst som hans ord, bibeln, ger och genom medkristnas outtröttliga hjälp och stöd. Detta, mer än något annat, var källan till den kraft som de fick och som är över det normala. — 2 Korintierna 4:7.