Pionjärer i det tjugonde århundradet

ORDET ”pionjär” är känt över hela världen. Det syftar ofta på en person som är först att slå sig ned i ett område och bereda vägen för andra som kommer senare. Ansträngningar som gångna tiders pionjärer gjort i fråga om att öppna nya områden har varit till stor nytta för kommande generationer.

Finns det fortfarande nya verksamhetsfält att utforska? Ja. Inte i yttre rymden, utan just här på jorden. Vi behöver pionjärer som kan bana väg ut ur det nuvarande moraliska, ekonomiska och politiska träsket som mänskligheten själv försatt sig i. En liten grupp hängivna människor har under drygt hundra år varit sysselsatt med att peka på den väg som leder ut ur detta. Dessa är 1900-talets sanna pionjärer.

Jehovas vittnen använder bibeln som sin vägvisare. (Psalm 119:105) Guds skrivna ord leder dem till hans rike, som är det enda medlet som kan lösa de besvärliga problem som får mänskliga styresmän att köra fast. Det är inte bara så att vår tids oro och bekymmer kommer att avlägsnas, utan Jehovas goda löften överträffar detta. Framtiden kommer att föra med sig en paradisisk jord. (Uppenbarelseboken 21:1—4) Det är genom Guds himmelska regering, med Kristus Jesus som kung, som detta kommer att få sin uppfyllelse. Jesaja 9:7 lyder (enligt NW): ”På överflödet av den furstliga styrelsen [regeringen] och på freden skall det inte vara någon ände, över Davids tron och över hans rike för att fast befästa det och upprätthålla det genom rättvisa och genom rättfärdighet, från nu och till obestämd tid. Härskarornas Jehovas själva nitälskan skall göra detta.”

I likhet med tidigare pionjärer, bland vilka män, kvinnor och ungdomar alla tog del i att slå sig ned i nya landområden, tar Jehovas vittnen av olika åldrar och av båda könen alla del i att sprida de goda nyheterna från bibeln. Bland dessa finns det emellertid de som frivilligt tar ledningen och ägnar mellan 60 och 140 timmar i månaden åt evangeliseringsarbetet. Dessa heltidsförkunnare kallas med rätta pionjärer.a

Skulle denna typ av pionjärarbete kunna vara det bästa för dig? Eller skulle du välja någon annan av 1900-talets pionjärverksamheter?

Inte all pionjärverksamhet medför tillfredsställelse

Individer som jämnar vägen för en ny metod inom teknologin eller för nya tankebanor är också pionjärer. Att vara pionjär inom det världsliga området kan emellertid ofta leda till besvikelse och bitterhet. Här följer några av de bäst kända exemplen.

En pionjär inom stålindustrin, Andrew Carnegie, har länge beundrats av många. Han var en av de rikaste männen på sin tid. Som filantrop gav han bort många millioner. Var han lycklig? En gång när en reporter berättade för Carnegie hur mycket han avundades denne, förvånades reportern över följande svar: ”Mig skall man inte avundas. Hur kan min rikedom hjälpa mig? Jag är sextio år gammal och kan inte smälta maten. Jag skulle ge alla mina millioner, om jag kunde få ungdom och hälsa.” Sedan fortsatte han med bitter ton: ”Jag skulle gärna sälja allt jag har för att få leva om mitt liv.”

En annan mångmillionär, J. Paul Getty, en oljemagnat, upprepade denna tanke, när han sade: ”Pengar har inte nödvändigtvis något samband med att man är lycklig. Kanske snarare med att man är olycklig.”

Hur förhåller det sig då med en pionjärbana inom det vetenskapliga fältet? Lyssna till vad en av de mest respekterade vetenskapsmännen och pionjärerna inom kärnfysiken, Albert Einstein, en gång sade beträffande den moderna vetenskapen: ”I krig hjälper den oss att förgifta och lemlästa varandra. I fred har den gjort vårt liv jäktat och otryggt. ... Den har gjort människor till maskinernas slavar, som för det mesta genomför sitt monotona och långa dagsverke med motvilja.” I ett brev till en vän uttryckte Einstein dessutom sin bitterhet över att se hur hans kunskap om atomen utnyttjades till att framställa atombomben.

Skulle en politisk karriär vara mera givande? Även om vi skulle kunna förflytta oss själva tillbaka i tiden till ett mindre komplicerat samhälle, skulle en pionjärgärning på den politiska scenen inte garantera tillfredsställelse. Abraham Lincoln är till exempel en av de mest beundrade politikerna. Han blev Förenta staternas president och bodde som sådan i nationens huvudstad. Men efter det att han blivit mördad sade hans egen son, Tad, om honom: ”Han var aldrig lycklig efter det att han kom hit. Detta var ingen bra plats för honom.”

Varken rikedom, världslig kunskap eller berömmelse kan garantera tillfredsställelse. Många drömmer om att bana en ny väg inom affärsvärlden eller idrotten, på underhållningens område eller inom det politiska eller det vetenskapliga fältet. De jagar efter sin dröm, och om och när den förverkligas, slutar det med att de i besvikelse säger: ”Var det här allt?”

Pionjärverksamhet som verkligen skänker tillfredsställelse

Andra har bestämt sig för en annorlunda bana i fråga om karriär — heltidsverksamhet som förkunnare. Det är verkligen stimulerande att se vad dessa pionjärer har utfört och hur de uppfattar sitt arbete.

År 1923 ombads en man och hans hustru att med sitt barn flytta från sitt hem på Trinidad till Sierra Leone. Av vilken anledning? För att gå i spetsen för predikoarbetet i Västafrika. W. R. Brown och hans familj samtyckte till detta. Strax efter deras ankomst hyrdes en lokal för ett bibliskt föredrag. Det blev fullsatt; hundratals människor kunde inte få komma in. Nästa söndag hölls ett annat tal: ”Helvetet tur och retur — vilka befinner sig där?” Återigen var det fullsatt — människor hungrade efter bibliska sanningar. Och familjen Brown fanns där och gav dem andlig mat, samtidigt som de som pionjärer öppnade vägen för andra bibelundervisare som skulle komma efter dem.

Därpå begav sig familjen Brown år 1930 till Nigeria för att organisera predikoverksamheten i detta land. Under de följande 17 åren såg de antalet församlingar växa från noll till 165 i Nigeria. Brown ägnade också tid åt att besöka och hålla bibliska föredrag i andra länder som till exempel Ghana, Liberia och Gambia. Utöver hela Västafrika blev han känd som ”Bibel-Brown”. I våra dagar finns det drygt 131.000 vittnen i denna del av Afrika.

Någonting som emellertid är mera betydelsefullt än siffermässiga fakta är den verkan denna bibliska undervisning, där W. R. Brown och hans hustru var pionjärer, hade på människors liv. Doktor Azikiwe, generalguvernör i Nigeria år 1960, sade: ”Jag har känt herr och fru Brown i omkring trettio år, och de har på ett storartat sätt bidragit till att bygga upp vårt folk i Nigeria i andligt avseende ... Om alla religiösa samfund vore som Jehovas vittnen, skulle vi inte ha några mord, inbrott, brottslighet, fångar eller atombomber. Dörrar skulle inte behöva låsas vare sig dag eller natt.”

Hur kände ”Bibel-Brown” det efter 53 år som pionjärförkunnare? Han sade: ”Vilken glädje det är att se män och kvinnor bli lydiga mot de goda nyheterna om Guds rike! ... Jag älskar pionjärtjänsten. Den är ett av de största privilegier som kan erbjudas en mänsklig varelse, att vara ambassadör för Jehova!” Känner du också kärlek till pionjärtjänsten?

Kathe B. Palm började sin bana som heltidsförkunnare år 1931. Fyrtiosex av dessa år har hon tillbringat i Chile i Sydamerika, där hon vittnat från landets ena ände till den andra. När hon ser tillbaka på sin pionjärbana, säger hon: ”Jag skulle inte ha kunnat finna något annat arbete som hade kunnat medföra så mycket förnöjsamhet för mig eller som kunde ha varit så andligt givande. ... Jag får en känsla av värme och tillfredsställelse, när jag ser så många personer med vilka jag haft bibelstudier förkunna de goda nyheterna och hjälpa andra att komma till livets vatten. Jag inbjöd dem att dricka av sanningens vatten, och nu är de i färd med att inbjuda andra.” När hon började år 1936, fanns det bara 50 aktiva vittnen i hela Chile. Nu finns det drygt 18.000. Har du smakat den förnöjsamhet och den andliga belöning som pionjärarbetet har att ge?

År 1967 sade Malinda Z. Keefer: ”Min lycka härrör till stor del från det förhållandet att jag för drygt femtio år sedan anmälde mig som villig volontär i heltidstjänsten.” I dag har hon avverkat drygt 75 år som pionjär! Så långt tillbaka i tiden som i juni 1907 uttryckte hon för broder Russell, Sällskapet Vakttornets president, sin önskan att träda in i heltidstjänsten, eftersom hon inte var nöjd med att vittna från dörr till dörr enbart på söndagsförmiddagarna. Hon betvivlade emellertid att hon hade tillräcklig kunskap. Broder Russell sade till henne: ”Om du vill vänta tills du kan allt, kommer du aldrig att komma i gång, men du kommer att lära dig allteftersom du håller på.” Månaden därpå började hon sin pionjärtjänst, som har fört henne till femton delstater i Förenta staterna. När Malinda går in på sitt hundrade år i livet, är hon fortfarande aktiv i pionjärtjänsten.

En utmärkt språngbräda till pionjärbanan är hjälppionjärtjänsten. Att ägna 60 timmar i månaden åt att predika kan bli en angenäm upplevelse för dig. Jehova inbjuder oss att ”smaka och se” att tillbedjan av honom är god. (Psalm 34:9) Denna form av pionjärverksamhet ger dig ett smakprov på vad det innebär att förkunna och undervisa på heltid. Om du aldrig smakat på pionjärarbetet på detta sätt, har du ännu inte upptäckt vilka glädjeämnen och vilken tillfredsställelse evangeliseringsarbetet på heltid kan medföra.

Har du ägnat allvarlig eftertanke åt din karriär? Kan du också ta emot denna underbara arvedel som pionjärarbetet innebär? Kommer du att sluta dig till de växande leden av heltidsförkunnare och bli en 1900-talets pionjär?

[Fotnoter]