Påverkar fruktan ditt liv?

”DET utspelas stora tragedier i världen i dag.” Så skrev vetenskapsmannen och filosofen René Dubos i sin bok Hyllningar till livet. Han fortsatte: ”Men en stor del av den förhärskande modlösheten orsakas paradoxalt nog inte av de svårigheter vi faktiskt har, utan av katastrofer som ännu inte har inträffat, och som kanske aldrig kommer att inträffa.” Med andra ord, människor fruktar för framtiden därför att den för dem ter sig osäker och omöjlig att bemästra.

Vad är det då för katastrofer som enligt Dubos hotar människans framtid? ”Vi är djupt oroade över riskerna för kärnvapenkrig och för verkligt allvarliga olyckor i kärnkraftverk. ... Vi är kollektivt oroade till följd av att vi väntar oss att förhållandena i världen kommer att förvärras ytterligare om folkmängden och teknologin fortsätter att växa i nuvarande takt. Jorden kommer snart att vara överbefolkad och dess resurser uttömda, det kommer att bli katastrofal brist på livsmedel.” Trots att René Dubos själv är optimistisk, erkänner han att vi lever i en ”stämning av modlöshet som råder i stora delar av världen”.

Författaren och sociologen Alvin Toffler ägnade fem år åt att intervjua människor ur alla samhällsskikt om hur förändringar och tanken på framtiden påverkade deras liv. ”Nobelpristagare, hippier, psykiatriker, läkare, affärsmän, professionella futurister, filosofer och lärare gav uttryck åt sin oro över förvandlingen, sin ängslan för anpassning, sin fruktan för framtiden.” (Kursiverat av oss) Hans undersökning bekräftade att oro och fruktan för framtiden har blivit en allmän företeelse.

Denna känsla av något olycksbådande som mänskligheten allmänt erfarit under detta århundrade förutsades på ett träffande sätt av Jesus Kristus för nära 2.000 år sedan. Han hade förutsagt att templet i Jerusalem skulle förstöras, och hans lärjungar var ivriga att få veta: ”När skall dessa ting i själva verket hända, och vad skall vara tecknet då dessa ting är bestämda att inträffa?” — Lukas 21:7.

I den första delen av sitt svar berättade Jesus om händelser som många i den generationen själva fick uppleva. Men han tog också tillfället i akt att som svar på deras fråga inbegripa händelser av global omfattning som skulle komma att bevittnas, inte av den generationen av judiska tillbedjare vid templet, utan, och det är viktigare, av människor som skulle uppleva slutet för hela den nuvarande världsordningen. Han sade: ”Det skall ... vara tecken i sol och måne och stjärnor och på jorden ängslan bland nationer som inte känner utvägen på grund av havets rytande och dess upprördhet, medan människor blir vanmäktiga av fruktan och väntan på de ting som skall komma över den bebodda jorden; ty himlarnas krafter skall skakas.” — Lukas 21:25, 26, 32.a

Människor i flydda generationer har naturligtvis också levt i fruktan — fruktan för lokala krig, farsoter, naturkatastrofer och sociala omvälvningar. Men är det som 1914 års generation fått bevittna något annorlunda? Ja, absolut, eftersom hela ”den bebodda jorden”, alla nationer, har påverkats alltsedan denna vändpunkt. (Lukas 21:25, 26) De senaste 69 åren har varit så fyllda av händelser att äldre personer som har fått bevittna allt detta är förvirrade och ängsliga. Och på grund av kärnvapenhotet känner människor i alla åldrar, också barn, nu stor oro över sina framtida möjligheter till liv. Det har med rätta sagts att den dominerande känslan, den starkaste sinnesrörelsen, nu under 1900-talet är FRUKTAN.

Men du tycker kanske att vi överdriver. Är fruktan för nutida och framtida händelser tillräckligt vittutbredd för att vi skall kunna tro att den är en uppfyllelse av Jesu profetia? Är den verkligen ett bevis på att vi lever i ändens tid? Är detta den tidsperiod då ”människor blir vanmäktiga av fruktan och väntan på de ting som skall komma över den bebodda jorden”?

[Fotnoter]