Hopp för de förtvivlade
”ALLA de ting som är skrivna förr, de är skrivna till vår undervisning, för att vi genom vår uthållighet och genom trösten från Skrifterna må ha hopp.” (Romarna 15:4) Dessa ord av aposteln Paulus rinner oss i sinnet när vi får reda på att förtvivlan eller misströstan, avsaknad av hopp, är ett stort problem hos människor som funderar på självmord. Tar inte ”trösten från Skrifterna” bort denna förtvivlan? I oräkneliga fall, jo. Begrunda följande exempel:
En ung kvinna hade vridit på gasen för att ta sitt liv, när ett Jehovas vittne knackade på hennes dörr och gav henne ett nytt hopp från bibeln.
En annan flicka, vars hopp för framtiden krossades när hon blev förlamad i en bilolycka, gjorde flera självmordsförsök. Sedan hjälpte Jehovas vittnen henne att finna ”trösten från Skrifterna”, och hon kunde få ett hopp igen.
En äldre mans hustru dog alldeles före deras femtioåriga bröllopsdag. Mannen blev mycket deprimerad och höll just på att göra i ordning det gift han tänkte ta, när Jehovas vittnen kom till hans dörr och visade honom hur budskapet i bibeln kunde ge honom ett nytt uppsåt i livet.
Dessa människor lärde sig att ”hoppas på Herren [Jehova]”, att vara ”oförfärade”. (Psalm 27:14) De lärde sig att förlita sig på honom för att få styrka, att ”kasta [sin] ... börda på Herren [Jehova]”, som skall uppehålla dem. (Psalm 55:23) De fick också lära känna Jehovas uppsåt för framtiden, och när detta underbara panorama rullades upp framför dem, tycktes deras nuvarande situation vara mindre viktig, den tycktes inte längre vara dem övermäktig. Ja, för dem var ”trösten från Skrifterna” något som verkligen räddade deras liv.
Men hur är det om någon lider av starka skuldkänslor eller saknar glädje och drar slutsatsen att ”den Gud som inger hopp” måste ha övergivit honom? (Romarna 15:13) Finns det någon ”tröst från Skrifterna” för en sådan person? Ja. ”Herren [Jehova] är nära dem som har ett förkrossat hjärta och frälser dem som har en bedrövad ande.” (Psalm 34:19) Han överger dem sannerligen inte.
Skuldkänslor
Det är till exempel förståeligt om någon som har begått en allvarlig synd en tid tvivlar på att Gud någonsin kommer att förlåta honom. När han inser vad han har gjort och chocken kommer över honom, kan han känna sig som den sämsta och ovärdigaste människan i världen. Men även om Jehova hatar synd, är han barmhärtig mot syndare som verkligen ångrar sig och som upphör med sin orätta kurs. Sådana personer skall han ”skänka mycken förlåtelse”. — Jesaja 55:7.
Den forntida kung David visste detta. Han skrev: ”Ty du, o Herre [Jehova], är god och förlåtande och stor i nåd [kärleksfull omtanke, NW] mot alla som åkallar dig.” (Psalm 86:5) David levde ett långt, troget liv, men under det begick han några verkligt allvarliga synder. Han ångrade sig emellertid uppriktigt vid varje tillfälle, när han kom till besinning och insåg vad han hade gjort, och han nalkades Gud i bön i förtröstan på att Gud skulle förlåta honom. — Psalm 51:11—14.
Vi vill inte efterlikna kung Davids synder, men om vi verkligen skulle begå en synd, kan vi efterlikna hans djupa, i hjärtat kända ånger, öppet erkänna att det vi gjorde var fel och ha tro på Jehovas villighet att förlåta oss. — 1 Johannes 2:1, 2.
Men om en kristen av något skäl inte känner glädje eller sinnesfrid, är då ändå inte detta bevis för att Gud har tagit sin ande ifrån honom? Inte nödvändigtvis. De kristna är ett folk som känner glädje, men de kan ändå känna ångest ibland. Till och med Jesus gjorde det, till exempel i Getsemane trädgård alldeles innan han dog. Bibelns skildring lyder: ”Men efter att ha kommit i svår ångest fortfor han att bedja ännu innerligare; och hans svett blev som blodsdroppar som föll ner på marken.” (Lukas 22:44) Har du någonsin skuldkänslor därför att du ibland upplever ångest på grund av olika prövningar som du ställs inför? I så fall bör du söka Jehovas tröst, alldeles som Jesus gjorde.
Men är det inte orätt av en kristen att önska dö? Kommer du ihåg hur Job kände det när han var deprimerad? Han led av en plågsam sjukdom, han plågades av falska vänner och han trodde att Jehova hade övergett honom. Därför jämrade han sig högt: ”Min själ är trött på livet.” (Job 10:1; 14:13) För Job tycktes döden vara en vilsam tillflykt undan hans plåga i stället för den fiende som den verkligen är. — 1 Korintierna 15:26.
Om Job i sin plåga hade försökt ta sitt liv, skulle det ha varit en allvarlig synd. Men när en människa är förtvivlat olycklig eller känslomässigt upprörd kan hon inte alltid styra de tankar som uppstår i sinnet. Om vi upptäcker att vi uppehåller oss vid tankar på döden eller hela tiden önskar att vi vore döda, bör vi betrakta detta som en varning. Det är tid att snabbt göra något. Vad?
”Gå till andra och be om hjälp”
En ung kvinna upplevde allvarliga ekonomiska och äktenskapliga problem. Mitt under en kris tog hon en överdos av tabletter, vilket hon lyckligtvis överlevde. När hon tänker tillbaka på varför hon gjorde det, säger hon nu: ”Jag tror att problemet är att jag inte lät någon få reda på hur jag kände det. Jag planerade inte försöket. Saker och ting bara byggdes upp inom mig tills jag impulsivt gjorde det.” Vad ger hon för råd? ”Gå till andra och be om hjälp innan du når det stadiet.”
Det är ett gott råd. Ibland när vi är under känslomässiga påfrestningar kan våra bördor förefalla alltför tunga. Våra skuldkänslor, vår sorg eller våra känslor av hopplöshet kan helt enkelt vara för svåra att bära. Men vi förväntas inte bära våra bördor ensamma. Genom aposteln Paulus ger Jehova Gud befallningen: ”Fortsätt att bära varandras bördor.” (Galaterna 6:2) Andra vill hjälpa. De har förpliktelsen att hjälpa. Men ofta vet de inte hur mycket hjälp du behöver om du inte talar om det för dem.
En ung flicka som var med om att tre av hennes vänner begick självmord frågade i sin vånda: ”Hur skulle vi ha kunnat veta? ... Hur skulle vi ha kunnat vara där, när de behövde oss, om vi aldrig fick reda på hur de kände det?” Det kan vara plågsamt svårt att tala med andra om sina problem. Men du kan bli förvånad över hur lätt orden kommer när man väl har börjat. Och var förvissad om att andra vill hjälpa. Låt oss undersöka vilka några av dessa andra är.
[Ruta på sidan 7]
Tänk på andra
En ung flicka som övervägde att begå självmord förklarade vad som höll henne tillbaka från att göra det: ”Smärta, sorg och skuldkänslor är vad personer som begår självmord lämnar efter sig — en massa saker som är mycket mer förödande och varaktiga än de problem som de tyckte var omöjliga att bära.” — Matteus 7:12.
[Ruta på sidan 7]
Det kommer att bli bättre
”Inget i den här världen varar för evigt. ... Vi vet att befrielsen är nära.” Detta fick en person att avvisa tanken på självmord.
[Ruta på sidan 8]
De ångrar sig
Doktor Herbert Hendin säger att han genom årens lopp har lärt känna fyra människor som har hoppat från höga byggnader och överlevt. Två av dem sade att de ångrade sig i det ögonblick de hoppade. — Herbert Hendin, med. dr: Suicide in America.