Hur frälser Jesus världen?
TROTS att många av världens upplysta ledare (däribland några inom Förenta nationerna) ser så dystert på mänsklighetens framtid, försäkrar de inspirerade skrifterna oss om att Gud kommer att ingripa för att frälsa världen. Men vi vill naturligtvis veta hur detta berör oss personligen och vilken nytta vi kan ha av det. För att få reda på detta måste vi undersöka ordet ”värld” i bibeln.
Ordet kosmos, som vanligtvis översätts med ”värld”, förekommer 187 gånger i de kristna grekiska skrifterna. Det grekiska ordet har olika betydelseskiftningar och kan därför tillämpas på olika sätt. Att vi förstår några av dessa betydelseskiftningar kan hjälpa oss att bättre förstå hur Jesus är ”världens frälsare”. (Johannes 4:42) Vi kommer också att bättre kunna förstå vad som är inbegripet i att en människa blir frälst.
I början av Johannes’ evangelium finner vi detta intressanta ställe: ”[Jesus] var i världen, och världen blev till genom honom, men världen kände honom inte.” (Johannes 1:10) Det är uppenbart att den här versen inte talar om jorden, solen, månen, planeterna och stjärnorna, vilket somliga människor innefattar i uttrycket ”världen”. Johannes skrev i stället om människor, människovärlden i allmänhet. Det var den världen Jesus föddes in i, och människor i allmänhet tog inte emot honom och lärde inte känna honom. Men det är också sant att ”världen blev till genom” Jesus. Hur kan man säga det? Därför att långt innan Jesus blev människa hade han varit en medarbetare till sin himmelske Fader, Jehova Gud, i himmelen. Som sin Faders förstfödde Son hade han tagit del i det storslagna arbetet att skapa det första människoparet, som var föräldrar till hela människosläktet, inbegripet oss i våra dagar. — 1 Moseboken 1:26; Ordspråksboken 8:22, 30, 31; Kolosserna 1:15—17.
En annorlunda och mer begränsad betydelse av ”värld” kan man lägga märke till i det som Jesus sade till sina lärjungar angående vad som skulle hända vid hans död: ”Ni skall gråta och jämra er, men världen skall glädja sig.” — Johannes 16:20.
I den här versen gör Jesus en jämförelse mellan sina lärjungar och ”världen”. Det är givet att ordet ”värld” här har avseende bara på dem av mänskligheten som är avlägsnade från Gud. Med detta som utgångspunkt kan vi förstå vad Jesus menade, när han sade att hans efterföljare ”inte är någon del av världen”. (Johannes 17:14, 16) De kristna är avgjort en del av ”världen” av människor i allmänhet, men enligt Jesu ord här är de däremot inte någon del av den värld som är avlägsnad från Gud. Utan att förlora det ur sikte att vi måste ta emot Jesus för att få frälsning, bör vi undersöka vad det kan innebära för oss att inte vara ”någon del av världen”.
”Vad måste jag göra för att bli frälst?”
”Ni herrar, vad måste jag göra för att bli frälst?” frågade en förskräckt fångvaktare under det första århundradet, när han såg att alla hans fångar, däribland aposteln Paulus och dennes följeslagare Silas, genom ett underverk hade fått sina bojor lösta. Svaret löd: ”Tro på Herren Jesus, och du skall bli frälst, du och ditt husfolk.” (Apostlagärningarna 16:30, 31) Vad innebar det att tro på Herren Jesus och bli frälst? Gällde det bara att ge uttryck åt tro och ha tro på Jesus som ”världens frälsare”? Vi kan förstå vad som inbegreps genom att undersöka den bibliska redogörelsen om de tusentals människor som blev frälsta under det första århundradet v.t.
Vi kan se några av de viktiga steg, som de som blev frälsta på den tiden måste ta, i den inspirerade boken Apostlagärningarna. Vi läser: ”De tog emot ordet med allra största villighet och rannsakade dagligen Skrifterna för att veta om det förhöll sig så med dessa ting.” ”Därför lät de som av hjärtat omfattade hans ord döpa sig. ... Och de fortsatte att ägna sig åt apostlarnas undervisning.” — Apostlagärningarna 17:11; 2:41, 42.
Denna gudomliga redogörelse visar tydligt att man för att bli frälst måste lära känna Guds ords sanning, regelbundet studera skrifterna och tillämpa dem i sitt liv. De som då på den tiden blev frälsta ansåg inte att ett dagligt studium av bibeln skulle tyda på att de var fanatiska eller obalanserade. Deras studium av bibeln ledde i stället till att deras inställning till livet och deras vanor och sedvänjor fullständigt förändrades. Det innebar ett helt nytt levnadssätt, ett mycket lyckligt sådant.
Paulus uttryckte det senare så här: ”Ni skall lägga bort den gamla personligheten, som svarar mot ert tidigare uppförande och ... ni skall förnyas i den kraft som påverkar ert sinne och skall ta på er den nya personligheten som blev skapad enligt Guds vilja i sann rättfärdighet och lojalitet.” (Efesierna 4:22—24) Andra kommer att lägga märke till en förändring i den kristnes livsmönster, som aposteln Petrus också skrev: ”Det är nämligen nog att ni under den tid som förgått har utfört nationernas vilja, då ni vandrade i tygellösa gärningar, lustar, vinmissbruk, bullersamma festupptåg, dryckesgillen och lagstridiga avgudiska handlingar. Därför att ni inte fortsätter att löpa med dem i detta lopp ... är de förbryllade och fortsätter att skymfa er.” (1 Petrus 4:3, 4) På så sätt frälstes de första kristna från den onda tingens ordning i vilken de levde.
Sådana frälsta måste gå ännu längre. De insåg att ”hela världen befinner sig i den ondes [djävulens] våld”. Han är ”denna tingens ordnings gud”. (1 Johannes 5:19; 2 Korintierna 4:4) De kände en önskan att hjälpa andra att bli befriade från hans makt. Vad gjorde de därför? ”Varje dag fortsatte de utan uppehåll att i templet och från hus till hus undervisa och förkunna de goda nyheterna om den Smorde, Jesus.” De gick ”igenom landet och förkunnade ordets goda nyheter”. ”Samtidigt fortsatte Jehova att dagligen till dem foga dem som blev frälsta.” — Apostlagärningarna 5:42; 8:4; 2:47.
Att inte vara någon del av världen innebar en hel del för dessa första kristna. Olika historieböcker ger följande rapporter om de första kristnas uppförande. ”De levde ett stilla, moraliskt och verkligt exemplariskt liv. ... De var i alla avseenden exemplariska medborgare utom då det gällde just detta med [patriotisk avgudadyrkan genom] att bränna rökelse.” ”De kristna vägrade att delta i vissa av de romerska medborgarnas plikter. ... De vägrade att inneha politiska ämbeten.” ”Nitiska kristna tjänade inte i krigsmakten och accepterade inte politiska ämbeten.”
Så här skrev aposteln Paulus, när han förklarade orsaken till dessa drastiska förändringar i deras liv som blev kristna: ”Han har räddat oss från mörkrets myndighet och överfört oss till sin älskade Sons rike.” (Kolosserna 1:13) Det framgår alltså tydligt både av bibeln och av de första kristnas exempel att detta att bli frälst från denna nuvarande tingens ordning innebar att de kristna intog en fullständigt neutral ståndpunkt i fråga om politiska och militära angelägenheter. Jesus förklarade: ”Mitt rike är ingen del av denna världen.” (Johannes 18:36) Är detta vad du ser bland de milliontals människor i våra dagar som påstår sig vara frälsta? Uppfordrar detta dig att göra några förändringar i ditt eget liv?
Jesu uppgift i samband med att du blir frälst
Den människa som är frälst har nya förhoppningar och strävanden. I stället för att sätta sina förhoppningar till det som utförs i den nuvarande tingens ordning ser hon med tillförsikt fram emot uppfyllelsen av det som hennes Frälsare, Jesus Kristus, har lovat angående henne. Hon förstår av bibeln att hela människovärlden, som avkomlingar av den uppsåtlige syndaren Adam, är under syndens och dödens fördömelse. När Adam syndade, ”sålde” han alla sina efterkommande till slaveri under synd och död. — Romarna 3:23, 24; 5:12.
Men genom att frambära sitt fullkomliga människoliv som offer på tortyrpålen friköpte Jesus Kristus vad Adam hade förlorat och återlöste på så sätt mänskligheten. Jesus betalade precis det pris som krävdes — ett fullkomligt människoliv för ett fullkomligt människoliv — varken mer eller mindre. Paulus förklarade: ”Ty en enda är Gud, och en enda är medlare mellan Gud och människor, en människa, Kristus Jesus, som gav sig själv till en motsvarande lösen för alla.” (1 Timoteus 2:5, 6) Du har alltså orsak att hoppas. Om du tar emot Jesu återlösningsoffer, kan du göras ”fri från syndens och dödens lag”. (Romarna 8:2) Den frälsta mänskligheten har således ett nytt hopp om liv. Det är utsikten till evigt liv, precis som Adam från början hade utsikten att få leva för evigt på en paradisisk jord.
De underbara välsignelser som det medför att bli frälst genom Jesus Kristus kommer inte automatiskt någon till del. I Hebréerna 7:25 visar Paulus att Jesus kan frälsa dem ”som kommer till Gud genom honom”. Därför måste en människa för att bli frälst inse skillnaden mellan Gud och Kristus. De är inte jämställda parter i en treenig gud, utan är skilda personer. Jehova Gud är den Högste. Han ombesörjde att hans Son ställde upp med lösen. Det är därför uppenbart att om en människa skall bli verkligt frälst, måste hon avskilja sig från de religioner i kristenheten som felaktigt lär att Jesus och Gud är samma person. Jesus sade själv: ”Detta betyder evigt liv, att de inhämtar kunskap om dig, den ende sanne Guden, och om den som du har sänt ut, Jesus Kristus.” — Johannes 17:3.
Men du behöver göra mer för att bli frälst. Aposteln Paulus skrev: ”Sedan han hade gjorts fullkomlig, blev han ansvarig för evig frälsning för alla dem som lyder honom.” (Hebréerna 5:9) En sådan lydnad är inte lätt i den här världen som är avlägsnad från Gud. Jesus förklarade: ”Jag ger er nu ett nytt bud, att ni skall älska varandra; alldeles som jag har älskat er, att ni också skall älska varandra.” (Johannes 13:34) Detta innebär självfallet att de som är frälsta inte stjäl från någon annan människa, inte lever ett omoraliskt liv, inte ljuger och inte bedrar varandra. Vår eviga frälsning är beroende av att vi lyder Gud i sådana här saker.
Frälsta till en ny ordning
Det finns en annan aspekt på att bli frälst som framför allt berör den nuvarande generationen. Bibeln pekar på ett snart slut för den nuvarande tingens ordning i det som Jesus beskrev som en ”stor vedermöda, en sådan som inte har förekommit sedan världens början intill nu, nej, inte heller på nytt skall förekomma”. (Matteus 24:21) Detta kommer att bli i ”kriget på Guds, den Allsmäktiges, stora dag”. (Uppenbarelseboken 16:14—16) Då kommer Jesus att handla, inte som en stor förkunnare och lärare, utan som Jehovas Kung och Försvarare. Han kommer att avlägsna Guds fiender men kommer att bevara sina frälsta vid liv, vilka enligt Uppenbarelseboken 7:9 kommer att vara ”en stor skara”. Dessa människor som har hållit ut och som har blivit räknade värdiga att föras igenom denna ”stora vedermöda” kommer att ropa med hög röst: ”Frälsningen har vi vår Gud att tacka för ... och Lammet.” (Uppenbarelseboken 7:10) De kommer att ha blivit frälsta från förintelse och kommer att ha utsikterna till evigt liv på en paradisisk jord framför sig. — Jämför Uppenbarelseboken 7:16, 17; 21:1—5.
Skulle du inte vilja vara med om denna underbara frälsning? Det kan du få genom att skaffa dig exakt kunskap om vad som verkligen krävs för att bli frälst. När du gör detta, följ då de första kristnas exempel — de uppmuntrades att fortsätta att med fruktan och bävan arbeta på sin egen frälsning. (Filipperna 2:12) Lär dig mer om hur Jesus frälser nu. Det är inte bara en kort och känslomässig upplevelse, utan något som inbegriper att vi tar emot honom och sedan följer ett nytt levnadssätt genom att göra Guds vilja. Även om du får svårigheter och får röna motstånd, när du vandrar på den smala vägen till liv, så kom ihåg Jesu ord: ”Den som har hållit ut till slutet, han skall bli frälst.” — Matteus 10:22; 7:13, 14.
[Bild på sidan 6]
Fångvaktaren i Filippi frågade Paulus: ”Vad måste jag göra för att bli frälst?”
[Bild på sidan 7]
Jesus erbjöd ”en motsvarande lösen”