Frågor från läsekretsen
■ Barnafödande är en naturlig process. Skulle det därför vara fel av en kristen att vara verksam som barnmorska utan att uppfylla de krav som staten uppställer för behörighet?
Det är sant att barnafödande är en naturlig process, ett underverk för vilket vi kan tillskriva vår livgivare, Jehova, äran. (1 Moseboken 1:27, 28; 49:25) Och redan från tidernas början har erfarna barnmorskor bistått vid många förlossningar. (2 Moseboken 1:15—20) WHO (Världshälsoorganisationen) rapporterar att traditionella förlossningsbiträden eller barnmorskor hjälper till vid 60—80 procent av förlossningarna i länderna i tredje världen. (Medical Tribune, 26 januari 1983) Även i somliga industriländer accepterar man i allt högre grad att rutinförlossningar handhas vid förlossningscentraler eller i hemmet, där sköterskor som också är utbildade som barnmorskor ger den huvudsakliga vården.
Biblisk historia visar emellertid att komplikationer kan uppstå vid födseln och till och med medföra döden för modern, barnet eller båda. (1 Moseboken 3:16; 35:16—19) WHO rapporterar att ”omkring 500.000 kvinnor dör årligen på grund av komplikationer under havandeskapet”. Många hälsovårdsmyndigheter har därför befrämjat förlossningar på sjukhus eller på en plats där en läkare är närvarande. Man har också lagt fram program i syfte att utbilda barnmorskor och sedan ge behörighet åt dem som blir godkända.
Naturligtvis finns det olika metoder och olika åsikter och uppfattningar om vad som är bäst: Är förlossning i hemmet att föredra, om inga komplikationer förutses? Vilken förlossningsställning är lättast för modern? Kommer det nyfödda barnet att klara sig bättre om det föds i en lugn omgivning, ja kanske till och med under vatten? Bör man i normala fall använda bedövning? När bör navelsträngen klippas av?
Den kristna församlingen intar inte någon officiell ståndpunkt när det gäller sådana angelägenheter, eftersom dessa är personliga. Den uppmanar inte heller kvinnor att föredra en obstetriker (förlossningsspecialist) framför en utbildad barnmorska eller tvärtom. Detta är också något som man personligen avgör. Men mannen och hustrun bör vara intresserade av det som de anser vara bäst för modern och barnet, i det att de har en önskan att båda skall få leva och tjäna Jehova och vara vid god hälsa.
Rapporten från WHO sade att ”utbildningen [av barnmorskor] betonar metoder som går ut på en trygg förlossning och renlighet”. Program som går ut på att registrera personer som hjälper till vid barnafödandet och ge behörighet eller barnmorskebrev åt dem har uppenbarligen kommit till för att säkerställa att modern och barnet får tillgänglig kvalificerad vård i stället för att behöva förlita sig på okvalificerade utövare. Ett lands lagbestämmelser kan också föreskriva att endast personer som har behörighet får ge förlossningshjälp och utöva detta som yrke. Den som överträder sådana lagar och bestämmelser kan riskera att bli åtalad som lagbrytare och kan dra på sig blodskuld, om ett dödsfall skulle inträffa till följd av vårdslöshet eller inkompetens. — Romarna 13:1—4.
I fråga om att söka eller tillhandahålla hälsovård, antingen det gäller förlossning eller andra former av behandling, bör de kristna hålla i minnet följande uttalande av Jesus: ”Betala då tillbaka till kejsaren de ting som är kejsarens, men de som är Guds till Gud.” — Matteus 22:21.
■ Bör man använda benämningen ”kapitel”, när det gäller de olika delarna i bibelboken Psaltaren eller Psalmerna?
Bibeln uppdelas vanligen i 66 böcker, och Psalmerna är en av dessa. Ett kapitel är ett huvudavsnitt i böcker av alla slag, vare sig det gäller en historiebok, en roman eller till och med en bok i bibeln. Vi talar alltså vanligtvis om Första Moseboken, kapitel 1, kapitel 2, och så vidare. Från denna ståndpunkt sett kan de gängse 150 huvuddelarna av boken Psaltaren, eller Psalmerna, också benämnas kapitel.
Namnet ”Psalmerna” kommer emellertid från den grekiska Septuagintaöversättningen, som kallar boken Psalmoi. Den grekiska benämningen avser sånger som sjöngs till musikackompanjemang. Tydligen var det så att de olika poetiska nedteckningarna som utgör vår bok Psaltaren ursprungligen sjöngs, samtidigt som man kanske utförde ackompanjemang på harpa. I själva verket definierar Webster’s New Collegiate Dictionary ”psalm” som ”en helig sång eller ett poem som används vid tillbedjan; i sht: en av de bibliska sånger som finns samlade i Psalmernas bok”.
Så även om det inte skulle vara fel eller otillbörligt att till exempel tala om ”Psalmerna, kapitel 100”, är det riktigare och mera beskrivande att tala om ”Psalm 100” eller ”den 100:e psalmen”. Det var i själva verket detta förfarande som lärjungen Lukas använde sig av, när han skrev Apostlagärningarna, eftersom han säger om ett uttalande att det ”är skrivet i den andra psalmen”. — Apostlagärningarna 13:33.