Varför bör man vara tacksam mot Skaparen?
NÄR någon inte visar uppskattning av vänlighet som visas honom, anses han vanligtvis vara känslolös eller dåligt uppfostrad. Av alla människor som vi med rätta bör vara tacksamma mot för omtanke som visats oss kommer naturligtvis våra föräldrar främst. Det är allmänt erkänt att barn bör vara tacksamma mot sina föräldrar för att dessa har fött dem till världen och försett dem med mat, kläder, bostad, utbildning och så vidare.
Men även om vi står i tacksamhetsskuld till våra föräldrar, står vi i ännu större tacksamhetsskuld till vår Skapare. Varför det? Därför att vi har fått mycket mer av honom.
Låt oss illustrera det så här: Vi är tacksamma mot våra föräldrar för att de har fött oss till världen. Men vårt liv kommer i själva verket inte i första hand från dem. De har bara vidarebefordrat livet till oss, eftersom Skaparen är den verkliga källan till livet. (Psalm 36:10) Vi uppskattar också våra föräldrar för att de har gett oss livets nödtorft. De har skaffat dessa nödvändiga ting antingen med sina pengar eller genom sitt arbete, men de har inte skapat dem. Vi har således mycket större skäl att känna att vi står i tacksamhetsskuld till vår Skapare.
Om det inte vore för den som har skapat jorden och gjort allt det med hjälp av vilket det mänskliga livet kan uppehållas, skulle inga pengar och inget arbete, oavsett hur mycket, kunna hålla oss vid liv. Det är som den kristne aposteln Paulus framhöll för grekerna i det forntida Aten: ”Han [Skaparen] själv [ger] åt alla ... liv och andedräkt och allt. Ty genom honom har vi liv och rör oss och är till.” — Apostlagärningarna 17:25, 28.
Trots allt Skaparen har gjort och gör för mänskligheten, är det milliontals människor i dag som inte bryr sig det minsta om honom och som verkligen inte tackar honom för allt det goda de har fått. En del erkänner motvilligt att det måste finnas en Skapare, men de anstränger sig ytterst lite för att få reda på mer om honom eller om hans vilja. Milliontals andra förnekar till och med att det finns någon Skapare och påstår att allting helt enkelt har kommit till av sig självt. Vilken chockerande otacksamhet! Denna brist på uppskattning är en av de många saker som visar att vi lever i ”de yttersta dagarna”. (2 Timoteus 3:1—5) Vi kan dock personligen vara tacksamma mot vår Skapare, och vi bör vara det.
Skaparens underbara gåvor
Ju bättre vi lär känna den som har gjort allting, desto mer inser vi att han är ”varje god gåvas” givare. (Jakob 1:17; Uppenbarelseboken 4:11) Som det är nu försöker de flesta av dem som inte visar Skaparen någon tacksamhet rättfärdiga sitt handlingssätt genom att påstå att vi inte kan vara säkra på att han existerar, eftersom ingen människa någonsin har sett honom. Det är sant att den store Skaparen är osynlig för oss, eftersom han är en Ande och våra ögon inte kan se personer eller ting i andevärlden. (Johannes 4:24) Människans oförmåga att se Skaparen är dock verkligen inte någon giltig grund för att ta hans generösa föranstaltningar för givna och att vägra att erkänna vår tacksamhetsskuld till honom.
Antag att du kom hem en dag och upptäckte att någon hade lämnat en stor påse med delikata frukter åt dig. Nästa dag fanns där en korg med färska grönsaker, och dagen därefter fick du några fina köttstycken. Detta pågick en hel vecka, men det lämnades aldrig någon lapp som sade vem givaren var. Skulle du dra den slutsatsen att alla dessa gåvor hade kommit till dig helt ”naturligt” bara därför att du inte hade sett någon som lämnade maten? Skulle du inte i stället göra noggranna efterforskningar bland vänner och släktingar och försöka identifiera den vänlige givaren, så att du skulle kunna uttrycka din uppriktiga uppskattning gentemot honom eller henne?
Det är på liknande sätt med vår Skapare. Även om han är osynlig för människoögon, är hans kärlek, omtänksamhet och generositet mot mänskligheten mer än nog bevisade genom hans underbara skapelse som på varje sätt tillfredsställer våra behov. Det är som aposteln Paulus framhöll för invånarna i det forntida Lystra: ”Han [Gud] [har] sannerligen inte låtit sig vara utan vittnesbörd, i det att han har gjort gott och gett er regn från himlen och fruktbara tider och till brädden fyllt era hjärtan med mat och munterhet.” (Apostlagärningarna 14:17) Det är därför bara rätt att vi erkänner att vi står i tacksamhetsskuld till Skaparen och att vi är beroende av hans föranstaltningar för liv. Bör vi inte dessutom söka honom ännu flitigare än vi skulle söka den okände givaren i vår illustration? — Apostlagärningarna 17:26, 27.
Uppodla uppskattning av Skaparen
Det är först när vi har lärt känna Skaparen och verkligen kan uppskatta det han har gjort för oss som vi drivs att älska och lyda honom. Milliontals människor i vår tid påstår sig tro på Gud, men med tanke på hur flertalet lever är det helt uppenbart att det inte är många som hyser en äkta, av hjärtat känd uppskattning av sin Danare. Vi behöver dock inte vara lika otacksamma. Den fråga som bör intressera oss är således: Hur kan vi uppodla en djup uppskattning av vår store Skapare?
Först och främst är det bra för oss att begrunda alla de goda ting vi har fått från Skaparen. Han har gett oss livet, även om människans livslängd för närvarande är begränsad. (Psalm 90:10) Vår uppskattning blir större om vi också tänker på att Jehova Gud även har gjort generösa föranstaltningar för att uppehålla människor och andra livsformer på jorden. Det är som psalmisten uppskattande sade: ”Jorden mättas av den frukt du skapar. Du låter gräs skjuta upp för djuren och örter till människans tjänst. Så framalstrar du bröd ur jorden. ... Hur mångfaldiga är inte dina verk, o Herre [Jehova]! Med vishet har du gjort dem alla. Jorden är full av vad du har skapat.” — Psalm 104:10—24.
Människan har också större skäl att vara tacksam mot Gud, eftersom hon har fått mycket mer än djuren. Av alla skapelser på jorden är det bara hon som har förmågan till förnuftigt tänkande, förmågan att uppskatta skönhet och andliga värden och, framför allt, förmågan att lära känna och tillbedja Skaparen. Detta beror på att det endast var människan som blev skapad till Guds avbild och som har utrustats med egenskaper som återspeglar Jehova Guds egenskaper. (1 Moseboken 1:27) Vi är därför i stånd att erfara inte bara fysisk njutning, utan också mycket djupare och varaktigare mental njutning. Det är bara människan som kan uppskatta god musik, litteratur, poesi, målningar och många andra konstformer. Det är bara människan som erfar glädjen av trevlig och uppbyggande konversation såväl som den tillfredsställande känslan av att ha uträttat något verkligt givande.
Längtan efter evigt liv är också något unikt för människan. Detta är en önskan som den kärleksfulle Skaparen inplantade i människohjärtat. (Predikaren 3:11) Men detta är inte bara något fåfängt hopp som omöjligen kan uppfyllas. Det är i stället så att Skaparen, på grund av sin stora kärlek till människorna, redan har gjort alla anordningar som är nödvändiga för att människor skall kunna få åtnjuta evigt liv på jorden under underbara, paradisiska förhållanden. Ja, Gud har i sin kärlek gjort detta möjligt genom sin Sons, Jesu Kristi, lösenoffer. — Romarna 5:12; 6:23; 1 Johannes 2:1, 2.
Vi upplever stor glädje när våra fysiska, mentala och känslomässiga behov blir tillfredsställda, men den största välsignelsen kommer av att vi tillfredsställer vårt andliga behov. (Matteus 5:3) Vi vill helt naturligt känna till vårt ursprung, vart vi är på väg och vilket uppsåt Skaparen har för jorden och människorna. Vi vill dessutom känna vår Danare och åtnjuta ett gott förhållande till honom. Lyckligtvis kan de som är medvetna om sitt andliga behov och som handlar för att på rätt sätt tillfredsställa det uppleva en djup och varaktig glädje som köttsligt sinnade personer aldrig får uppleva. — 1 Korintierna 2:6—16.
Att ha vårt andliga behov tillfredsställt ger oss sann frid i hjärtat och sinnet och ett stort mått av lycka, trots att vi lever i en värld med aldrig tidigare skådade problem. Vad som är viktigare är att medvetenheten om vårt andliga behov kan leda till den största välsignelse en människa kan få uppleva — evigt liv i Guds rättfärdiga nya tingens ordning. — Johannes 3:16; Filipperna 4:6, 7; 2 Petrus 3:13.
Att bättre lära känna vår Skapare
Om vi är övertygade om att det finns en kärleksfull, frikostig Skapare, är det då inte logiskt att vi vill lära känna honom bättre och visa vår uppskattning av hans kärleksfulla omtanke genom att göra sådant som behagar honom? Genom att studera Guds fantastiska skapelse kan vi urskilja några av hans fina egenskaper, sådana som kärlek, frikostighet, omtänksamhet, vishet och makt. (Romarna 1:20) Men om vi skall lära känna hans tankar och uppsåt med människorna, behövs det en skriven skildring. Dessutom bör en sådan skildring berätta för oss om vad Gud har gjort i det förgångna och vad han i framtiden kommer att göra till välsignelse för mänskligheten.
Lyckligtvis har vi en sådan skildring i den mest spridda boken i människans historia — Guds ord, bibeln. Det är Skaparens önskan att hans skapelser skall kunna skaffa sig exakt kunskap om honom och utveckla en djup kärlek till honom genom att studera hans ord och begrunda det. På så sätt kan de lära känna Guds många underbara gärningar och komma att uppskatta de olika schatteringarna i hans storslagna personlighet. — Josua 1:8.
Vi visar Gud vår uppskattning
Flitigt studium av Guds ord är av grundläggande betydelse om vi vill utveckla en intensiv uppskattning av Skaparen. Ju mer vi lär oss om Jehova och om hans många fina egenskaper, desto mer dras vi till honom. Vi kan inte låta bli att uppfyllas av kärlek till och beundran av en sådan omtänksam, kärleksfull och storslagen Gud. Vi kan dessutom drivas att uttrycka våra känslor som psalmisten, som sade: ”Jag vill prisa Herrens [Jehovas] gärningar, ja, jag vill tänka på dina forna under, jag vill begrunda alla dina gärningar och tänka på dina verk. Gud, i helighet går din väg. Vem är en gud så stor som Gud? Du är Gud, en Gud som gör under.” — Psalm 77:12—15.
Hur kan vi då visa den store Skaparen vår av hjärtat kända uppskattning? Vår kärlek till honom och vår uppskattning av hans kärleksfulla omtanke bör förmå oss att frivilligt tjäna honom. Vi bör inte se det endast som en plikt, utan hellre som ett nöje. Sådan glädjefylld, villig tjänst är vad Jehova önskar. Psalmisten blev nämligen inspirerad att säga: ”Tjäna Herren [Jehova] med glädje, kom inför hans ansikte med fröjderop.” — Psalm 100:2.
Är det inte en källa till stor glädje att tjäna någon vi verkligen älskar? Visst är det det. Och det är verkligen sant när det gäller vår tjänst för Jehova, den store Skaparen.
Att tjäna Jehova inbegriper naturligtvis mer än att leva ett rent liv och att inte göra vad som är ont i hans ögon. Gudaktigt uppförande är mycket viktigt, men vår tjänst för Skaparen inbegriper också aktiv och glädjefylld lovprisning av honom. Det innebär att tala med andra om Jehovas stora gärningar och storslagna uppsåt, så som de uppenbaras i den Heliga skrift.
Alla som känner sann uppskattning av vår underbare Skapare kommer därför mycket gärna att ge gensvar på denna psalmistens glada uppmaning: ”Sjung till Jehova, välsigna hans namn. Omtala från dag till dag de goda nyheterna om hans frälsning. Förkunna bland nationerna hans härlighet, bland alla folk hans underbara gärningar. Ty Jehova är stor och skall prisas mycket högt.” (Psalm 96:2—4, NW) Genom sådan glädjefylld tjänst kan du, likt så många andra, på ett övertygande sätt visa att du verkligen uppskattar det Skaparen har gjort för dig.
[Bild på sidan 5]
Visa att du uppskattar Jehovas föranstaltningar
Guds ord
helig tjänst
tillbörliga nöjen
nyttig mat