Frågor från läsekretsen
◼ Gäller Jesu löfte i Johannes 11:25, 26 om evigt liv enbart de smorda, eller gäller dessa ord också den ”stora skaran”: som ser fram emot liv på den paradisiska jorden?
Vid vissa tillfällen i tidigare nummer av Vakttornet har det sagts att tillämpningen av detta skriftställe är begränsad till de kristna som skall få himmelskt liv. Tydligtvis hade man fått denna uppfattning på grund av att Jesus då samtalade med människor som senare skulle få detta hopp. Men en noggrann undersökning av detta skriftställe visar att Jesus inte gjorde någon sådan begränsning. Som studieartiklarna i detta nummer av Vakttornet slår fast måste vår syn på Johannes 11:25, 26 ha en vidare innebörd och inbegripa dem som har hoppet att få leva för evigt på den paradisiska jorden. Varför kan vi påstå det?
Lägg märke till vad Marta säger om den döde Lasarus i Johannes 11:24: ”Jag vet att han skall uppstå i uppståndelsen på den yttersta dagen.” Vilken uppståndelse tänkte hon då på? Jo, på den uppståndelse som Abraham och andra judar som bevarat sin ostrafflighet såg fram emot i tro — den jordiska uppståndelsen! Hur uppfattade då Marta de ord som Jesus därefter uttalade? Hennes tankar gick direkt till den jordiska uppståndelsen.
Jesus identifierade sig därefter som den som skulle uppväcka de döda. Men han sade inte att han enbart talade om några av de döda som utövade tro på honom. Han är ”uppståndelsen och livet” för alla som får evigt liv, oavsett om det gäller liv i himmelen eller på jorden. Allt som Jesus vidare säger i verserna 25 och 26 kan tillämpas på båda dessa grupper, fastän på olika sätt. De smorda kristna ”får liv” i den bemärkelsen att de uppväcks till odödligt, himmelskt liv. De döda som skall få leva för evigt på jorden uppväcks och förs sedan undan för undan fram till fullkomlighet. — Uppenbarelseboken 20:4.
Det är helt visst sant att de smorda ”aldrig någonsin [skall] dö” sedan de uppväckts, som det framhålls i vers 26. De kommer då att få ”se honom alldeles som han är” och kommer därför inte längre att behöva vandra efter vad de tror. (1 Johannes 3:2; 2 Korintierna 5:7) När Jesus säger: ”Var och en som lever och utövar tro på mig”, introducerar han således en faktor som är betydelsefull särskilt med avseende på dem i vår tid som har hoppet att få leva för evigt på jorden. Rättfärdighet tillräknas redan den ”stora skaran” på grund av att ”de har tvättat sina långa dräkter och gjort dem vita i Lammets blod”. De lever redan i köttet med hoppet att få överleva den stora vedermödan, och deras liv betraktas som rättfärdigt, i likhet med den gamle Abrahams. De, jämte de som får uppstå, måste fortsätta att utöva tro under Kristi tusenårsregering för att få evigt liv i mänsklig fullkomlighet. — Uppenbarelseboken 7:9, 10, 14, 15; 21:3, 4.
Detta är i själva verket inte en helt ny tanke. Sällskapet Vakttornets publikationer har då och då under årens lopp gjort en vidare tillämpning av Johannes 11:24—26. I Vakttornet för 1 oktober 1959, sidan 448, sades det till exempel om Jehovas vittnen som församlats ut ur alla nationerna: ”De som förväntar att få leva här på jorden hoppas också få överleva denna världens ände och leva vidare i den nya världen utan att någonsin dö.” Det hänvisades till Hebréerna 11:1, 6 och Johannes 11:26 som stöd för detta uttalande. Och i Vakttornet för 15 april 1976, sidan 180, framhölls det på liknande sätt att nedanstående uttalande av Jesus gäller både dem som får uppstå och den ”stora skaran” som får överleva Harmageddon: ”Var och en som lever och utövar tro på mig, han skall aldrig någonsin dö. Tror du detta?”
Gör du det?