Inblick i nyheterna
En generation av ”onda personligheter”
Kolumnisten Derek Ingram skriver i den nigerianska tidningen National Concord och talar om andra världskriget som det europeiska inbördeskriget och säger: ”Det var helt enkelt det värsta inbördeskriget av många under århundradenas lopp; på sätt och vis den andra delen av ett 31-årigt inbördeskrig som började år 1914. ... Vad som är så märkligt med perioden 1933—1945 är att Europa under en och samma tidsperiod frambringade en sådan samling verkligt onda personligheter. Hur i hela världen kom det sig att det inte bara fanns den galne, bisarre figuren Adolf Hitler, utan en hel uppsättning övernaturligt stora skräckfigurer?” Sedan räknar han upp Göring, Göbbels, Himmler, Heydrich, Mussolini och Stalin som ökända exempel och säger om dem: ”Alla var män av samma generation, de hade alla makt och de hade hundratals millioner människor som de terroriserade till att följa dem.”
Bibeln besvarar Ingrams fråga. Den talar om att ”de yttersta dagarna” och ”avslutningen på tingens ordning” skulle kännetecknas av människor som var ”utan naturlig tillgivenhet”, ”utan självbehärskning, vildsinta” och om en söndrad värld, i vilken nation skulle resa sig mot nation och kärleken hos flertalet skulle svalna. (Matteus 24:3, 7, 12; 2 Timoteus 3:1—3) Sedan är 1914 har dessa profetior och andra fått sin uppfyllelse. De framhåller den grundläggande drivkraften bakom en generation av ”onda personligheter” — Satan, djävulen. Han identifieras som den som är ansvarig för att dra ”ve” över jorden och för att påverka människor till att återspegla hans egen onda personlighet. Men han vet att han bara har ”en kort tidsfrist” kvar. Vi kan därför fatta mod, eftersom, som Jesus sade, ”er befrielse närmar sig”. — Uppenbarelseboken 12:7—12; Lukas 21:28.
Hur stark är påverkan från kamrater?
”Vänj den unge vid den väg han bör vandra, så viker han ej därifrån, när han blir gammal”, lyder rådet i Ordspråksboken 22:6. Är detta bibliska råd förnuftigt i vår tid? Ja, särskilt med avseende på religiösa värderingar. I en artikel som publicerades för en tid sedan i kvartalsskriften Adolescence rapporterade fil. dr David A. de Vaus vid LaTrobe University i Victoria i Australien att ”när det gäller det heliga (i det här fallet religiösa trosuppfattningar), är föräldrarna viktigare än kamraterna” i fråga om att forma den religiösa inriktning deras barn kommer att välja.
Doktor de Vaus’ undersökning av 375 australiska tonåringar, 16 till 18 är gamla, ger bevis för att föräldrarna är den starkaste kraften bakom deras barns religiösa inriktning. Även om föräldrarna har större inflytande än påtryckningar från kamrater när det gäller att forma barnens religiösa trosuppfattningar, visar inte hans undersökning att detsamma gäller tonåringarnas religiösa beteende. Kristna föräldrar gör därför väl i att inte endast uppfostra sina barn i ”kristen undervisning och fostran”, utan också i att söka nyttigt umgänge för sina barn, i det de följer den bibliska varningen: ”Av dåligt sällskap blir den bäste snart förstörd.” — Efesierna 6:4, Hedegård; 1 Korintierna 15:33, 1981.
Världsekonomin kämpar
Medan industriländernas ekonomi kämpar för att återhämta sig efter att ha drabbats av den lågkonjunktur som har hemsökt världen sedan är 1980, ”har de ekonomiska förhållandena i många utvecklingsländer förvärrats”, sägs det i The World Development Report 1983, som har publicerats för Världsbanken. ”Konjunkturnedgången har varat längre än väntat och har hejdat den världsvida utvecklingen mer bestämt än någon gång sedan den stora depressionen” på 1930-talet, framhåller A. W. Clausen, president för Världsbanken. Rapporten utmålar inte någon ljus bild av framtiden heller. Den avslutas med orden: ”Befolkningen fortsätter obevekligen att växa, produktionen och handeln har sackat efter, arbetslösheten har ökat ... och stora skulder hänger över många länder”, och det är ”risk för att fortsatt konjunkturnedgång i utvecklingsländerna kommer att undergräva takten hos den ekonomiska återhämtningen i industriländerna”.
Människans ansträngningar att förbättra världen kan vara uppriktiga, men psalmisten ger i vishet rådet: ”Förlita er inte på furstar, inte på en människoson, han kan inte hjälpa.” I stället är den lycklig ”vilkens hopp står till Herren [Jehova], hans Gud”. — Psalm 146:3, 5.