Vilket sätter du främst — plikter eller nöjen och njutningar?

SKAPAREN, Jehova Gud, skapade oss med moralisk handlingsfrihet. Det vill säga han gav oss förmågan och friheten att själva välja vad vi vill göra. Ibland innebär detta att välja mellan plikter och nöjen och njutningar.

Det finns ett talesätt som lyder: ”Låt plikten få företräde, när plikt och nöje kolliderar.” Även om plikt och nöjen ofta kolliderar, behöver de inte nödvändigtvis göra det. Men när de gör det, vilket sätter vi då främst? Plikt definieras som ”det som en person av moralisk skyldighet är tvungen att göra eller låta bli att göra”. Njutning är ett ”tillstånd av tillfredsställelse; glädje; välbehag”, en känsla av att vara tillfreds.

Våra plikter

Som Jesus Kristus visade är våra förnämsta plikter och skyldigheter de som vi har mot vår Skapare, Jehova Gud. (Markus 12:29, 30) Den viktigaste av de uppgifter som Gud har gett sina tjänare i den här tiden är att vittna om hans namn och rike och att göra lärjungar. (Jesaja 43:10—12; Matteus 10:7; 24:14; 28:19, 20) För att på rätt sätt kunna fullgöra dessa plikter måste de kristna hela tiden inhämta biblisk kunskap, regelbundet komma tillsammans med medtillbedjare och vara ihärdiga i bönen. Dessa andra plikter ingår således i en kristens förnämsta plikter. — 1 Timoteus 4:16; Hebréerna 10:23—25; Romarna 12:12; Predikaren 12:13.

Vi har också förpliktelser mot våra medmänniskor. Dessa är i huvudsak av världsligt slag. Om vi skall äta, måste vi arbeta, eftersom vi inte bör förvänta att leva på andra. Det är på sin plats att vi drar försorg om det våra familjer behöver. Vi måste lyda landets lagar, till exempel trafikreglerna, och vi måste också betala våra skatter. — Romarna 12:17; 13:1—7; 2 Tessalonikerna 3:10; 1 Timoteus 5:8.

Vi har plikter mot Gud, plikter mot våra familjer, plikter mot våra medmänniskor och också plikter mot oss själva. Plikter, plikter och åter plikter! Innebär detta att det varken finns tid eller tillfälle till att kunna glädja sig åt personliga nöjen och njutningar? Nej, det innebär bara att vi måste hålla nöjen och njutningar på sin plats. Vi får inte bli lika många människor i dessa ”yttersta dagar”, som är ”älskare av sinnliga njutningar hellre än älskare av Gud”. — 2 Timoteus 3:1, 4.

Förbjudna ”nöjen och njutningar”

För att kunna hålla nöjen och njutningar på sin plats måste vi ha klart för oss att det finns vissa slag som inte alls går att förena med våra plikter, eftersom de inte har någon plats i vårt kristna liv. Nu för tiden finns det människor som nonchalerar trafiklagarna, som gör butikssnatteri till en vana eller som ägnar sig åt andra former av lagöverträdelser bara för ”nöjes skull”, eller för ”spänningen” som de säger. Det är självskrivet att allt sådant är förbjudna ”nöjen”.

Andra personer använder droger för att uppnå njutning och blir slavar under narkotika. Åter andra njuter av att använda tobak i en eller annan form. Sådana vanor kommer också i konflikt med våra plikter mot Gud och nästan. De kristna skall vara ett fritt folk och skall ha kärlek till nästan, och de får rådet att rena sig ”från varje förorening av kött och ande”. — 2 Korintierna 7:1; Matteus 22:39; Romarna 6:6, 16; 13:10.

Den allra vanligaste formen av förbjuden njutning, som man hänger sig åt i våra dagar, är utan tvivel otillåtet sex. Alla sådana ”begär efter sinnlig njutning” strider mot våra plikter mot Gud och nästan. (Jakob 4:3; Ordspråksboken 6:20—35) Vi måste inte bara låta bli att inlåta oss på sexuell omoraliskhet, utan vi måste också låta bli att leka med den. Bara det förhållandet att sådana omoraliska njutningar är förbjudna tycks göra dem mer åtråvärda och njutbara, precis som den prostituerade säger: ”Stulet vatten är sött, bröd i hemlighet smakar ljuvligt.” — Ordspråksboken 9:17.

Varför är sådana njutningar så frestande för det fallna köttet? Eftersom ”människans hjärtas uppsåt är ont allt från ungdomen”. En kristen måste därför vara ”hårdhänt” mot sin kropp och leda ”den som en slav”, precis som aposteln Paulus gjorde. (1 Moseboken 8:21; 1 Korintierna 9:27) Om vi önskar Guds godkännande, får vi inte ge efter för dessa otillåtna njutningar. — 1 Korintierna 6:9—11.

Principer som styr hur mycket vi kan ägna oss åt nöjen och njutningar

Det finns många nöjen och njutningar som de kristna kan glädja sig åt. Men för att hålla dem på deras rätta plats måste vi, när vi ägnar oss åt dem, låta oss styras av de vägledande principerna om slag, mängd, val av tidpunkt och kostnad. För att ta, ett exempel: Att äta är säkert människors vanligaste och oftast förekommande njutning. Gud visade sannerligen kärleksfull omtanke genom att göra det till en njutning. Man kan säga att den njutningen begränsas av principen: ”Vi lever inte för att äta, utan vi äter för att leva.”

Eftersom vårt ätande bör styras av principer, bör vi först och främst välja mat som inte bara tilltalar vår gom, utan som också är hälsosam. Vi måste också vara noga med att inte stoppa i oss för mycket, att inte äta mer än vad som är hälsosamt. Dessutom bör vi vara noga med vårt val av tidpunkt. Det är väl känt att kraftiga måltider har en tendens att försämra koncentrationsförmågan och inverka menligt på sådan verksamhet som kräver att man är skärpt. Precis som en professionell sångare inte skulle vilja äta en stor biff eller en kalkonmiddag alldeles innan han ger en konsert, så bör inte heller vi göra det strax innan vi tar itu med ett svårt uppdrag eller håller ett bibliskt föredrag. En kraftig måltid kan faktiskt också göra det svårt för oss att lyssna på någon annans tal. Människor som besväras av allergier eller diabetes eller som har stor övervikt har naturligtvis ännu större orsak att tänka på dessa principer om slag, mängd och val av tidpunkt, när de ägnar sig åt njutningen att äta. Vi bör inte heller vara oförsiktiga när det gäller kostnaden och bli slösaktiga i fråga om vad vi lägger ut på denna njutning.

Ett annat nöje som många tycker om är att titta på TV. Som kristna måste vi förvissa oss om att de program vi tittar på är både trevliga och nyttiga, och de bör helst också vara undervisande. Sedan måste vi också vara noga med mängden och inte använda alltför många timmar till att titta på TV, så att vi inte får tillräckligt med sömn eller inte kan sköta våra plikter på rätt sätt. Vi bör också tänka på val av tidpunkt, för vi bör aldrig låta TV-program inkräkta på att vi får vår behövliga vila eller på sådan kristen verksamhet som att vara med vid församlingens möten.

Det som gäller ett sådant nöje som TV-tittande gäller i lika hög grad biobesök eller besök vid sportevenemang. Det skulle verkligen inte vara passande att vara på något stadion och titta på någon match, när vi borde lyssna på ett bibliskt föredrag tillsammans med medkristna, eller hur? Inte heller bör vi låta vår kärlek till musik få oss att göra det misstaget.

Det kanske skänker oss stor glädje att syssla med någon hobby. Men också här måste vi utöva självbehärskning och sätta de viktigaste tingen främst. Tänk om vi på grund av vår hobby kommer i sådana människors dåliga sällskap som röker eller svär. Eller tänk om vår hobby är alltför dyrbar, skadar vår hälsa eller förorsakar familjen lidande. Vore det inte i så fall lämpligt att skaffa sig en annan hobby?

Men även om det inte finns något att invända mot vår hobby eller vårt tidsfördriv, så bör vi vara noga med att hålla den eller det på sin plats. En gift man kanske gillar bowling. Men om hans familj inte kan bowla tillsammans med honom, skulle det vara förståndigt och kärleksfullt om han skar ner på den verksamheten. Han skulle inte heller vilja gå på en bowlingtävling, om det skulle innebära att han försummade att vara med vid ett kristet möte. Det som gäller bowling gäller naturligtvis i lika hög grad andra fritidsaktiviteter, till exempel simning, fotvandring eller segling.

Semestrar betraktas som en tid av nöje eller njutning. Men som kristna kan vi inte heller då börja bli oförsiktiga i fråga om vårt uppförande, bara därför att vi befinner oss bland främmande människor eller har tid till vårt förfogande. Inte heller skulle vi under något av Jehovas vittnens konvent vilja gå på sightseeing eller besöka något fritidscenter under den tid programmet pågår och därigenom gå miste om det.

Nöjet eller glädjen av att fullgöra sina plikter

Ja, det kan ligga stor glädje i att fullgöra sina plikter. Många människor tror att plikter är motsatsen till nöjen, men så behöver det inte vara. Faktum är att vi kan få stor glädje av att fullgöra våra plikter — om vi har den rätta sinnesinställningen. Den första människan, Adam, fann utan tvivel stort nöje i att ta vård om sitt hem, den vackra, parkliknande Edens lustgård. Han måste också ha fått stort nöje av att bli bekant med alla djuren i lustgården och av att ge dem namn. Och när Jehova Gud gav Adam kvinnan Eva, kände hans glädje och lycka inga gränser, som 1 Moseboken 2:15, 18—23 visar.

En äkta man kan finna nöje i att utföra ett nyttigt arbete, oavsett vad slags arbete det är, om han ser det som ett medel till att nå ett mål — att hederligt kunna försörja sig själv och sin familj. Det är samma sak med en hustru som har rätt sinnesinställning. Hon kan få stort nöje av att hålla sitt hem rent och prydligt och av att laga smakliga och närande måltider åt sin familj, och så vidare.

Jehovas vittnen utgör ett enastående exempel på hur man kan finna nöje i att utföra sina plikter. De får stor glädje av att studera bibeln och lära sig nya sanningar. I det fallet känner de det som psalmisten, som sade: ”Jag fröjdar mig över ditt tal som den som vinner stort byte.” — Psalm 119:162.

Det är också ett nöje för Jehovas vittnen att församlas vid sina församlingsmöten och de sammankomster de regelbundet håller. Dessa kristna konstaterar också sanningen i Jesu ord: ”Det är lyckligare att ge än att få.” (Apostlagärningarna 20:35) När de går från hus till hus och predikar de goda nyheterna om Guds rike, fullgör de först och främst en plikt som de har inför Gud och människor. När de finner någon som är villig att lyssna och resonera med dem om bibeln och framför allt om den här personen visar sig vara medveten om sitt andliga behov, får de glädjande tillfredsställelse av sitt arbete. — Matteus 5:3.

Att skärpa vår pliktkänsla

Vad hjälper oss att skärpa vår pliktkänsla och hålla nöjen och njutningar på deras rätta plats? Rättvisa och resonlighet kommer att hjälpa oss. Vi måste till exempel visa oss vara rättvisa för att kunna vara sant generösa. Det skulle verkligen vara orättvist att hjälpa andra så mycket att det är på gränsen att vi berövar våra familjer det de behöver. Och resonligheten får oss att inse att i den utsträckning som vi underlåter att fullgöra våra plikter, i den utsträckningen handlar vi orätt mot och skadar både oss själva och andra. Eftersom vi inte skulle vilja att andra skadade oss, bör vi låta bli att skada dem. — Lukas 6:31.

Det är framför allt kärleken som kommer att hjälpa oss att sätta plikten framför nöjen och njutningar. Att älska Gud innebär att hålla hans bud och utföra våra plikter mot honom. (1 Johannes 5:3) Kärleken till vår medmänniska kommer att göra oss intresserade av hennes välfärd och inte bara av vår egen. — 1 Korintierna 10:24.

Det finns alltså rum för nöjen och njutningar i vårt liv. Vi kan få stort nöje av att fullgöra våra plikter. Och vi kan också glädja oss åt andra nöjen och njutningar, om vi har dem under kontroll och undviker sådana nöjen och njutningar som är oförenliga med våra plikter. Låt oss därför vara noga med slaget, mängden och kostnaden, när det gäller våra nöjen och njutningar, såväl som med den tid vi ägnar åt dem. Detta är naturligtvis detsamma som att sätta plikten framför nöjen och njutningar.

[Bild på sidan 26]

Jehovas vittnen finner äkta glädje i att fullgöra sin plikt att predika de goda nyheterna