Bör namnet användas?
MÅNGA människor tycker inte om att använda Guds heliga namn. Gudfruktiga judar ser detta namn i sina biblar, men de anser att det inte bör uttalas. Många andra religiösa tvekar att använda det.
Men hela nationen Israel hörde en gång Gud uttala sitt namn. De fick höra det uttalas korrekt. Vid Sinai berg fick de höra det åtta gånger i de tio budorden, som de hörde uttalas från himmelen. — 2 Moseboken 20:2—17.
Om de som översatt din bibel använt Guds namn där det förekommer i den ursprungliga hebreiska texten, kan du se att dessa budord börjar med följande uttalande: ”Jag är Jehova, din Gud, som har fört dig ut ur Egyptens land, ut ur slavhuset. Du skall inte ha några andra gudar gentemot mitt ansikte.” (NW) Enligt Helge Åkesons översättning lyder dessa rader: ”Jag är Jehová, din Gud. ... Du skall icke hava andra gudar jämte mig.” (2 Moseboken 20:2, 3) Om de som översatt din bibel inte använt Guds namn, kan de ha satt ordet ”HERREN” i kapitäler för att visa att Guds namn förekommer i den ursprungliga texten.
Det finns ingenting i bibeln som säger att detta namn inte bör användas. Gud sade att vi inte får ta upp hans namn ”på ett värdelöst sätt” (NW) eller ”missbruka” (1982) det. Men detta innebär inte att vi inte får eller bör använda namnet. Det innebär snarare att Jehovas tjänare inte bör göra sådant som drar vanära över hans namn. — 2 Moseboken 20:7.
Mose, som användes till att skriva ner detta budord i bibeln, förstod inte detta så att Guds namn inte fick användas, för han skrev detta namn många hundra gånger i Pentateuken, de fem första böckerna i bibeln. I stället för att inte använda namnet sade Mose: ”Hör, o Israel: Jehova, vår Gud, är en Jehova. Och du skall älska Jehova, din Gud, av allt ditt hjärta och all din själ och all din livskraft.” — 5 Moseboken 6:4, 5, NW.
Bibeln visar inte att detta namn förblev dolt eller outtalat. Den visar i stället att namnet var i allmänt bruk under många århundraden. Bibeln citerar Eva, då hon använde det. (1 Moseboken 4:1, Åkeson) Mose säger att den rättfärdige Abraham använde det, att Abraham åkallade ”Jehovás, tidsåldrars Guds, namn”, även om detta faktum dolts i många nutida bibelöversättningar. — 1 Moseboken 21:33, Åkeson.
Abraham använde Jehovas namn när han talade med kungen i Sodom. Sara använde det när hon samtalade med Abraham. Abrahams tjänare använde det regelbundet. Jakob, hans hustru Rakel och hennes far, Laban, använde alla Guds namn. — 1 Moseboken 14:22; 16:2; 24:35, 42, 44; 28:16; 30:24, 27, 30.
Mose var befalld att använda Guds namn. Mose och Aron använde det, då de talade till den icke troende Farao, och Farao använde det i sitt svar. Han sade: ”Vem är Jehova, så att jag skulle lyda hans röst att sända Israel i väg?” — 2 Moseboken 5:1—3; 3:15; NW.
Flera hundra år senare ansåg folket fortfarande att Jehovas namn kunde uttalas. De använde det när de talade med Samuel, och han använde det när han svarade. (1 Samuelsboken 12:19, 20) Den rättfärdige kung David använde det då han sjöng offentligt: ”Jag vill kungöra ditt namn för mina bröder, mitt i församlingen vill jag prisa dig. I som frukten Jehová, prisen honom.” — Psalm 22:23, 24, Åkeson.
Den store profeten Jesaja tänkte inte att detta namn borde ignoreras. Han använde det mer än 400 gånger i den bibelbok som bär hans namn.
Jesaja sade inte till sina judiska läsare att de inte fick använda Guds namn. Han sade i stället: ”Frambär tacksägelse till Jehova! Åkalla hans namn. Gör hans handlingar kunniga bland folken. Förtälj att hans namn skall bli upphöjt. Spela och sjung till Jehovas lov, ty han har företagit sig utomordentliga ting. Detta skall göras kunnigt över hela jorden.” — Jesaja 12:4, 5, NW.
Låter något av detta som om detta mäktiga namn skulle hållas dolt? inte användas? ersättas med något annat ord? De översättare som helt tar bort Guds namn ur hans egen bok hyser tydligtvis inte den uppskattning av detta namn som sådana gudfruktiga människor som Abraham, Sara, Jakob, Mose, Aron, Samuel, David och Jesaja gjorde.
Inte heller de profeter som kom senare dolde detta namn. De ansåg inte att det var alltför heligt för att användas eller menade att tidigare bibelskribenter hade fel och tänkte att detta namn borde ersättas med något annat ord. Deras budskap var fyllda med sådana uttryck som dessa: ”Hören Jehovás ord.” ”Så säger härskarors Jehová, Israels Gud.” ”Så säger Herren, Jehová.” — Jeremia 2:4; 19:15; Hesekiel 21:28; Åkeson.
Användningen av detta namn var inte heller begränsad enbart till religiösa frågor. Det användes inte bara av lärare, utan också av vanliga människor i vanliga samtal. I bibeln sägs det att Boas sade till dem som arbetade åt honom på åkerfälten: ”Jehova vare med eder.” De brukade svara: ”Jehová välsigne dig.” — Rut 2:4, Åkeson.
Arkeologer har funnit ting som bekräftar bibelns uttalanden om att människor använde detta namn. På 1930-talet upptäckte de Lakisbreven, lerfragment som tros vara från den babyloniska erövringens tid på 600-talet f.v.t. På dessa förekommer gång på gång sådana uttryck som: ”Må JHVH [Jahve eller Jehova] åstadkomma att min herre just denna dag får höra goda nyheter!”
Även icke-israeliter kände till och använde Guds namn. Gibeoniterna sade till Josua: ”Dina tjänare äro komna ... för Jehovás, din Guds, namns skull; ty vi hava hört hans rykte, och allt vad han gjorde i Egypten.” (Josua 9:9, Åkeson) På 900-talet före den vanliga tideräkningen lät Israels fiende Mesa, kung i Moab, namnet skrivas på den moabitiska Mesastenen som upptäcktes år 1868 och nu finns utställd på museet Louvren i Paris.
Dessa fakta borde inte väcka förvåning. I stället för att påstå att detta var ett privat, hemligt namn som inte borde användas sade Mose till folket: ”Och alla jordens folk skall få lov att se att Jehovas namn har blivit nämnt över dig.” (5 Moseboken 28:10, NW) Hur skulle detta kunna vara möjligt, om inte ens de som tillbad honom använde hans namn?
I stället för att vara ett outtalat namn blev det ärat, älskat och respekterat. Det användes då man gav platser namn och till och med då man gav människor namn. Abraham kallade den plats dit han begav sig för att offra Isak ”Jehova-Jire”. (1 Moseboken 22:14, NW) Och här följer några av de välkända bibliska namn, vars innebörd innehåller namnet Jehova eller Jah, den kortare poetiska formen av Jehovas namn: Hiskia, Jesaja, Josia, Nehemja, Obadja, Sakarja och Sefanja. Till och med nu använder människor Guds namn, när de ger sina barn namn. I själva verket kanske du själv har ett namn som innehåller Guds underbara namn! Känner du någon som heter Joel? Hans namn betyder ”Jehova är Gud”. Hur förhåller det sig med Jonatan? Hans namn betyder ”Jehova har givit”. Josua betyder ”Jehova är frälsning”. Och alla de som bär det vanliga namnet John (eller Johannes) har ett namn som betyder ”Jehova har varit nådig”.
Trots att några tror att Guds namn är alltför heligt för att uttalas och trots att andra tror att det bör ignoreras, går det således inte att på något sätt utelämna det ur bibeln. Det finns med i alla dessa bibliska namn som användes under de många århundraden som människor inte bara kände till Guds heliga namn JEHOVA, utan också använde det i bön, tillbedjan och vanliga samtal.
Men hur förhåller det sig med de kristna skrifterna, som ofta kallas Nya testamentet? Namnet Jehova finns med i namnen Jesus och Johannes och i ordet ”halleluja”, men varför förekommer det inte oftare? Svaret på denna viktiga fråga tas upp i nästa artikel.
[Ruta på sidan 5]
Hur uttalas Guds namn?
På grund av att man inom många religioner upphört med att använda namnet har det ursprungliga uttalet av det hebreiska ordet יהוה gått förlorat. Några språkkännare föredrar att säga ”Jahve”, men det är omöjligt att veta vilket uttal som är det rätta.
Men namn uttalas ofta olika på olika språk. På svenska kallar vi den förste kristne som dog för sin tro Stefanus, men på engelska kallas han Stephen och på franska Étienne. Jesus kallades Jeschua eller Jehoschua på hebreiska och Iesous på grekiska.
Det faktum att vi inte uttalar Jesu namn — eller namnet på någon annan person — exakt så som det uttalades på det ursprungliga språket gör inte att vi inte alls använder namnet. Vi uttalar det helt enkelt så som det uttalas på vårt språk.
Därför heter det i boken Aid to Bible Understanding: ”Eftersom det nu inte med säkerhet går att fastställa uttalet, tycks det inte finnas någon anledning att överge den på engelska välkända formen ’Jehovah’ till förmån för något annat tänkbart uttal. ... På engelska identifierar namnet ’Jehovah’ den sanne Guden och förmedlar denna tanke på ett mera tillfredsställande sätt i vår tid än något av de föreslagna ersättningsorden.” — Sidan 885.
[Bild på sidan 6]
DE KALLADE GUD VID NAMN
Abraham
Sara
Rakel
David
Samuel