Artiklar om TV-serier — reaktioner från läsarna
Rättframma bibliska råd gavs i ett dryftande av TV-serier i Vakttornet för 1 maj 1983. Många läsare har skrivit och berättat hur de personligen har haft nytta av de råd som gavs.
”Allting ni sade och citerade från andras personliga erfarenheter slog precis huvudet på spiken!” skrev ett vittne i Kalifornien. ”I 13 år var jag slav under TV-serier. Jag trodde att jag var på den säkra sidan bara för att jag besökte kristna möten och var någorlunda regelbunden i tjänsten på fältet. Men jag lade mig till med den i tvåloperorna så vanliga världsliga inställningen att om ens man behandlar en illa, eller om man inte känner sig älskad, är äktenskapsbrott något som kan rättfärdigas — han har sig själv att skylla. Och eftersom jag kände mig ’rättfärdigad’, slog jag in på denna onda väg och syndade mot Jehova och min äktenskapspartner. Till slut visade det sig nödvändigt att utesluta mig ur den kristna församlingen.” Hon kom emellertid till besinning och blev återupptagen. Artiklarna styrkte henne i hennes beslut att aldrig mer se på dessa nedbrytande serier. ”Nu kan jag studera och läsa bibeln och kristen litteratur i frid”, sade hon till slut.
En smygande fara som avslöjades i dessa artiklar är det sätt varpå TV-serierna får tittarna att engagera sig känslomässigt med personerna i serierna. ”Jag hade tittat på just denna tvålopera under hela min uppväxt, och personen ’Julie’ var precis som min ’vän’. ... En dag råkade ’Julie’ ut för en olycka som gjorde att hennes vackra ansikte blev illa tilltygat”, skrev en annan kristen kvinna i Förenta staterna. ”Jag satt framför TV-n varje dag för att kontrollera om hon klarade sig. En kväll när jag skulle be min bön, bad jag, innan jag tänkte på vad jag sade: ’Och Jehova, välsigna Julie.’ Jag blev chockerad! Denna bön till Jehova för Julie hade kommit från mitt hjärta!” Hon insåg hur engagerad hon hade blivit och slutade att se på dessa program. Hon skrev: ”Om alla läsare tar er artikel om TV-serier till hjärtat, kommer de att erfara en verklig känsla av frihet, eftersom våra dagliga problem är tillräckligt att brottas med.”
Efter att ha uttryckt sin uppskattning av artiklarna skrev en kristen kvinna i Texas om hur det hade varit för henne: ”Jag insåg att jag var ’slav’ under tvåloperor och att jag måste göra något åt det. Jag undrade också om mitt förhållande till Jehova kunde påverkas. Hur skulle jag kunna ha ’dem’ till vänner och också vara vän med Jehova? Jag måste sluta genast — det var det enda sättet, och hur svårt var det inte!”
Vad måste denna kristna kvinna göra för att slita sig loss? Hon tillade: ”Jag var tvungen att dra ur sladden till TV-n. Jag brukade gå ut och hitta på någonting att göra i trädgården, hälsa på någon, vad som helst, bara för att vara sysselsatt så att jag inte gav efter. Efter att på detta sätt ha kämpat en dag i taget i omkring sex månader kände jag att jag kunde stanna kvar hemma; jag började använda tiden till mitt personliga bibelstudium, förberedelse för möten och andra andliga ting. Hur mycket bättre kände jag mig inte! Det är nu över två år sedan jag såg dessa så kallade vänner. Jag måste erkänna att jag ibland fortfarande undrar vad som händer med dem, men jag står emot. ... Kanske många andra som ännu inte har slitit sig loss kommer att kunna göra det nu. Jag tackar Jehova och er bröder för att ni avslöjade detta ’som fördärvligt är’.” — Psalm 101:3.
En annan kvinna vars liv påverkades av dessa artiklar var ett vittne i Canada. ”Jag grät när jag läste artiklarna, för jag upptäckte att mitt hjärta inte längre var fullständigt hängivet Jehova. Jag lovade min Gud att jag inte längre skulle vara slav under dessa serier och bad honom hjälpa mig att gå hemifrån den dag programmet var.”
Denna kristna kvinna, som till och med brukade lägga av telefonluren för att inte bli störd under ”sitt” program, fortsatte: ”Två dagar senare blev jag erbjuden att vara med vid ett bibelstudium just den dag och det klockslag då ’min’ serie gick. Jag tog tacksamt emot erbjudandet. ... Jag känner att jag nu har kommit närmare Jehova, och mitt förhållande till honom är mer innerligt. Hur god är inte Jehova, som fostrar oss genom sitt ord!”
Jehova säger: ”Jag vill ge dig råd och låta mitt öga vaka över dig.” (Psalm 32:8) Han känner våra förrädiska hjärtan och vill skydda oss från andlig undergång. Hur gott är det inte när vi lyder sådana insiktsfulla råd!