Frågor från läsekretsen
◼ Min väninna fick missfall. Som kvinna hyser jag medkänsla med henne, men skulle det vara rätt att uppmuntra henne att hoppas på en uppståndelse?
Du kan säkerligen göra mycket gott genom att skänka henne tröst och kärleksfull kristen hjälp. Men bibeln skänker inte någon grund till att hoppas på en uppståndelse för embryot. Skälen är följande:
När en kvinna blir havande, finns det först bara en enda cell, ett befruktat ägg. Normalt är det så att under en tidrymd av nio månader delar sig den cellen och inplanteras i hennes livmoder, embryot utvecklas, och till sist föds ett barn. Ett missfall avbryter denna naturliga process, gör slut på det liv som har börjat och som skulle växa till en enskild människa. Om en abort företas, är det i strid med livets helgd och med Guds förbud mot mord. — 2 Moseboken 20:13; 21:22, 23; 4 Moseboken 35:16—18; 1 Petrus 4:15.
Vår Livgivare är medveten om ett liv som växer i modersskötet, som vi kan se av vad bibeln säger om att Isais hustru bar det embryo, som utvecklades och som föddes och fick namnet David. (Psalm 139:13—16, NW; jämför Job 31:15.) Hur förhåller det sig då med möjligheten till en uppståndelse i händelse av missfall eller dödfödsel?
I bibeln talas det om att ett foster eller ett embryo kan dö. Detta leder till spontan abort eller missfall eller till en dödfödsel. — 1 Moseboken 31:38; 2 Moseboken 23:26; 2 Kungaboken 2:19—21; Job 21:10; Psalm 58:9; 144:14, NW.
Job nämner olika sätt på vilka ett missfall kan ske, och han menade att ett vilket som helst av dessa skulle ha varit bättre för honom än det lidande han var utsatt för. Han sade att han kunde ha blivit ”ett nedgrävt foster”, eller som någon som ”inte [var] till, ... lik ett barn som aldrig fick se ljuset”. (Job 3:16) Detta skulle kunna syfta på en kvinnas missfall redan innan hon var medveten om att hon var havande och innan embryot var livskraftigt. I The Body Machine heter det: ”Många [befruktade] ägg utvecklas inte normalt, ja, faktiskt fler än de som gör det. Omkring tio procent blir inte inplanterade, och av dem som blir det råkar omkring hälften ut för spontan abort, vanligtvis utan att modern vet om det.”
Job sade också att om dörrarna till hans mors liv hade blivit tillslutna, skulle olycka ha förblivit dold för hans ögon. Han skulle alltså ha undgått lidande, om han hade fått ”dö strax i modersskötet” eller när han kom ut ur sin mors liv. (Job 3:10, 11) Allvarliga fel hos embryot eller fostret kan ibland vålla detta. Eller också kan det bli följden av missbildning hos moderns fortplantningsorgan, brist på vitaminer, hormoner eller syre eller sjukdom hos modern.
I sina svåra plågor ansåg Job att sådana möjligheter skulle ha varit bättre för honom. Men hans mor skulle ha blivit ledsen, liksom kvinnor i våra dagar blir, när nedärvd ofullkomlighet leder till missfall eller dödfödsel. När Job nämnde dessa möjligheter, sade han inte att han skulle ha haft någon som helst uppståndelse att vänta. Fördelen med det, såsom han såg det, var att olycka skulle ha varit fördold för honom eller att han hade förblivit ostörd.
Job fogade till en annan möjlighet: ”Varför fick jag ej ... förgås när jag kom ut ur min moders liv?” (Job 3:11) Om, såsom det ibland sker, Job hade fötts och strax därefter dött, kanske till och med innan han hade diat, vilka skulle hans framtidsutsikter då ha kunnat vara? Han dryftar inte det i sammanhanget. Men senare visade han att om han, sedan han hade levt som människa, hade dött och kommit till dödsriket, skulle Gud troligtvis ha stakat ut en tidsgräns för honom och sedan tänkt på honom. Vår Livgivare skulle ropa, och Job skulle svara. Ja, Jehova Gud kunde föra Job tillbaka till livet, uppväcka honom. — Job 14:13—15.
Detta stämmer med vad vi känner till om bibliska exempel på uppståndelse. De som uppväcktes fördes uppenbarligen tillbaka till livet som de individer de hade varit innan de dog. Det vill säga att barn som dog uppväcktes som barn, vuxna som vuxna. (2 Kungaboken 4:17—20, 32—37; Lukas 7:12—15; 8:40—42, 49—55; Johannes 11:38—44) Skulle det vara rimligt att tänka att om Job hade blivit ett ”nedgrävt foster”, skulle detta mikroskopiska embryo i den nya ordningen återställas till hans mors sköte, för att ett havandeskap skulle fortsätta, om vilket hon kanske hade varit omedveten? Detta stämmer inte med vad bibeln visar om uppståndelsen, som alltid gäller människor som har fötts och funnits till som enskilda individer inför Gud. — Johannes 5:28, 29; Apostlagärningarna 24:15.
Men hur hade det varit om embryot hade varit mera utvecklat, hade blivit ett foster eller rentav varit nästan fullgånget? Det finns många möjliga situationer. Men det är ingen mening att spekulera, för det har blivit många sorgliga följder av den ofullkomlighet man lider av i våra dagar. I det återställda paradiset kommer vår kärleksfulle himmelske Fader att ta bort synden från människan och skänka underbara välsignelser. Många människor kommer att bli uppväckta. Besluten om hur uppståndelsen skall gå till och i vilken omfattning fattas av Jehova och Jesus. Vi kan vara förvissade om att besluten kommer att återspegla Jehovas fullkomliga vishet och rättvisa.
Elihu försäkrade Job: ”Bort det, att Gud skulle begå någon orätt, att den Allsmäktige skulle göra vad orättfärdigt är! Nej, han vedergäller varje människa efter hennes gärningar. ... Ty Gud gör i sanning inget som är orätt.” (Job 34:10—12) Allesammans, inbegripet äkta par som har haft den mycket sorgliga erfarenheten att drabbas av ett missfall eller en dödfödsel, kan vi hämta tröst av att veta att ”Herren [Jehova] är god och rättfärdig”. — Psalm 25:8.