Att få leva för evigt — är det bara en dröm?
SCENEN är en vacker farm i södra Afrika. En skock pärlhöns strövar omkring på kullarna. Plötsligt grips de av panik. Två svarta örnar seglar över området och slår ned, medan pärlhönsen hysteriskt kacklande rusar i väg för att finna skydd. En av örnarna tar ett byte och börjar kalasa på det. Några pärlhöns blir åter lugna och återvänder för att leta efter mat i närheten — de reagerar inte för sin kamrats död.
Alla djur försöker instinktivt undvika döden, men de verkar vanligtvis rätt opåverkade av andras död. När ett lejon eller ett annat rovdjur slaktar en antilop, förorsakar detta endast en svag reaktion hos resten av hjorden. Det är en vanlig händelse i det nuvarande kretsloppet av liv och död.
Hur annorlunda är det inte med flertalet människor! Att se en medmänniska dö är en traumatisk upplevelse — utom för det fåtal som har blivit förhärdade för döden. En närståendes död är vanligtvis något av det mest stressande en människa kan uppleva. Det kan till och med utlösa självmord hos den som blir lämnad ensam.
Vi lever i en orolig tid, när självmorden ökar och milliontals människor lever i elände. Men det stora flertalet gör ändå allt de kan för att uppskjuta det som bibeln kallar för en stor ”fiende”, nämligen döden. — 1 Korintierna 15:26.
Livselixiret
Under flera hundra år försökte människor som kallades alkemister upptäcka livselixiret. Detta var ett mystiskt ämne som antogs garantera att man kunde leva för evigt. Under en lång tid drömde många om och letade efter detta elixir. Det är dock uppenbart att alkemisterna misslyckades.
Men på senare tid har förbättrad hygien, medicinsk vetenskap och andra faktorer avsevärt höjt medellivslängden. Enligt en rapport: ”För mänskligheten i sin helhet har medellivslängden mer än fördubblats, från 30 år omkring år 1900 till en bra bit över 60 år nu.” Några kanske därför tror att moderna vetenskapsmän kan komma att upptäcka nyckeln eller nycklarna till förlängt — eller rentav ändlöst — liv. Tror du det?
Vad än människor kan hoppas i detta avseende, så gäller fortfarande en sanning, som fastslogs för flera tusen år sedan:
”Vårt liv varar sjuttio år eller åttio år, om det blir långt, och när det är som bäst, är det möda och fåfänglighet, ty det går snart förbi, som om vi flög bort.” — Psalm 90:10.
Som du säkert har lagt märke till, är det bara en liten minoritet som lever tills de blir nittio år.
Men många äldre människor resignerar inte inför en annalkande död, utan de är djupt intresserade av livet. När de blir äldre kan de faktiskt skaffa sig många fler intressen. De sitter inne med stor kunskap och erfarenhet och tar del i många aktiviteter. Så plötsligt rycks de bort. För normala människor vid någorlunda hälsa är döden ovälkommen och onaturlig. Som en hundraåring sade: ”Jag vill inte dö, eftersom jag älskar livet.”
Bibeln säger om djuren att de är ”födda till att fångas och förintas”. Men angående människor säger den: ”Gud ... har till och med lagt evigheten in i deras sinnen.” (2 Petrus 2:12; Predikaren 3:10, 11, Byington) Med andra ord: Djuren var inte avsedda att leva för evigt, men det var människan. De första människorna skapades inte för att dö, utan för att leva i evighet — under förutsättning att de var lydiga mot Gud. — Jämför 1 Moseboken 2:15—17.
Faktum är att din hjärna bevisar att det är så. Människohjärnan har en enorm kapacitet att inhämta kunskap; och endast en liten del används under den nuvarande livstiden.
Visar inte allt detta att det nuvarande kretsloppet med liv och död inte är det sätt varpå Gud avsåg att det skulle vara och att evigt liv inte bara är en dröm? Vilken spännande tanke! Finns det då något verkligt livselixir? Är evigt liv någonting för dig?