Ditt liv, din ostrafflighet och kortet
”DEN förståndige är beredd på kommande problem och förbereder sig för att lösa dem. Den oförståndige ser aldrig framåt och får därför dras med konsekvenserna.” — Ordspråksboken 27:12, Levande Bibeln.
Detta inspirerade ordspråk understryker värdet av förtänksamhet. Ett ”problem” eller en olycka som Guds tjänare önskar undvika är att bryta sin ostrafflighet. Jehovas vittnen har nu under några år varit noga med att se till att inte bryta sin ostrafflighet, när det gäller Guds befallning att de kristna skall avhålla sig ”från blod”. — Apostlagärningarna 15:28, 29.
De kristna inser att de efter en olycka kanske kan vara medvetslösa och ur stånd att ge en utförlig förklaring till att de inte kan ta emot en blodtransfusion. Även om ett skadat vittne kan tala och säga att han — i överensstämmelse med principen om informerat samtycke — inte vill att man skall ge honom blod, så kan läkare eller annan sjukhuspersonal oroa sig över att de skulle kunna bli åtalade, därför att de inte gett en behandling enligt ”vetenskap och beprövad erfarenhet”. Under några år nu har Jehovas vittnen därför burit på sig ett kort: ”Att uppmärksamma vid medicinsk behandling”. Detta är ett undertecknat och bevittnat dokument som befriar läkare och sjukhuspersonal från ansvar för eventuella komplikationer som skulle kunna tyckas bli följden av kännedom om vägran att ta emot blod. Ett nytt kort undertecknas och dateras varje år; och därför är dokumentet alltid aktuellt.
Bär du alltid — om du önskar lyda Guds lag angående blodet — ett sådant dokument på dig? Ser du till att det är aktuellt och om möjligt undertecknat av dina närmaste anhöriga? Följande brev visar varför du bör göra detta:
”Min man och jag vill tacka er så mycket för att ni sörjer för att vi får andlig föda i rätt tid och upplysande material för att hjälpa oss. Jag skulle vilja berätta för er hur detta material räddade vårt liv.
Det var rätt regnigt på kvällen den 6 juni 1983, när vi körde hem från arbetet. Vi arbetade som entreprenörer i ett nytt bostadsområde omkring 5 mil hemifrån, och vi hade just hämtat våra tre små barn från skolan. När min man, John, körde norrut på motorvägen i vår lilla lastbil, samtalade vi om det kommande områdeskonventet. Jag såg en lastbil med släp på väg söderut vika sig och få sladd och köra på mittremsan med sådan kraft att lera och gräs yrde i luften. På den tid det tar att blinka hade lastbilen kommit över på vår sida av motorvägen och stannat framför oss, precis som en stor tegelmur.
Vi hade ofta undrat över vad som skulle hända, om vi blev inblandade i en olycka. Vi hade följt anvisningarna om att tala med vår husläkare och sjukhuset på orten om bruket av blodtransfusioner. Men vad skulle hända om vi var medvetslösa på annan ort och inte kunde vägra en blodtransfusion? Det var här som ett av dessa hjälpmedel som ni [Sällskapet Vakttornet] så kärleksfullt sörjt för blev till verklig hjälp, nämligen kortet ’Att uppmärksamma vid medicinsk behandling’. Vi bär alltid våra på oss. De är ifyllda, daterade och undertecknade som de skall.
Medan jag låg medvetslös i det hopklämda bilvraket, stannade en dam som var legitimerad sjuksköterska och ville ta de båda barn som gick att få tag på, eftersom det ena av dem blödde kraftigt från ett sår i huvudet, och John lät henne göra detta. Den andra lilla flickan satt fastklämd i lastbilen tillsammans med mig, tills dörren kunde bändas upp.
När ambulansen kom bad John en av personalen att i förväg meddela sjukhuset per radio att de under inga omständigheter fick ge barnen blod. Mannen vägrade att göra detta, tills John lät honom läsa kortet ’Att uppmärksamma vid medicinsk behandling’. Det övertygade honom om att han skulle skicka ett radiomeddelande till sjukhuset.
John var i dålig kondition med allvarliga rivsår i huvudet, vänstra vristen bruten och många krossår. Men han bad hela tiden om att han skulle få vara vid medvetande så pass länge att han kunde se till att hans familjs behov och önskningar blev tillgodosedda.
Jag hade brutit båda höfterna — den ena var krossad — och det vänstra lårbenet var brutet, vilket förorsakade inre blödningar. Jag var fortfarande medvetslös, när vi kom fram till sjukhuset. Läkaren sade till John att jag inom de närmaste timmarna skulle förlora över hälften av mitt blod och att jag skulle komma att dö, om jag inte fick en blodtransfusion. Trots sitt tillstånd fortsatte John att säga: ’Inget blod’ till dem. De ansatte honom ändå och sade till honom att han skulle förlora sin fru och, som de sade: ’Vem skall då ta hand om dina barn?’ Till slut hittade de mitt kort: ’Att uppmärksamma vid medicinsk behandling’. Läkaren lät göra kopior av det och protokollförde det. Eftersom detta var en personlig viljeförklaring, så respekterade de det och slutade upp med att försöka tvinga på mig en blodtransfusion. Sex timmar senare var jag åter vid fullt medvetande och kunde föra min egen talan. Men det var det underbara lilla kortet som — även om somliga kanske kan tycka att det saknar betydelse — räddade mig från att bli påtvingad en blodtransfusion, medan jag var medvetslös.
Jag låg på sjukhus i nästan sju veckor, men jag anser ändå att tillfrisknandet gick rätt snabbt och att det delvis berodde på att jag inte fick i mig något främmande blod med de komplikationer som detta kan föra med sig. Vi är nu alla förenade som familj och repar oss fint. Vi tackar Jehova för att han sörjt för att vi fått ett sådant underbart hjälpmedel som kortet ’Att uppmärksamma vid medicinsk behandling’. Det fungerade verkligen i vårt fall!”
Jehovas vittnen skaffar sig dessa värdefulla kort av de äldste i sina församlingar. Erfarenheten här ovan belyser varför du och din familj bör vara ”förståndiga” och alltid bära på er ett aktuellt och fullständigt ifyllt kort: ”Att uppmärksamma vid medicinsk behandling”. — Ordspråksboken 22:3.