Varför är julen farlig?
”AFFÄRSINNEHAVARE och press tvingar julen på en nation som känner motvilja och leda”, skrev George Bernard Shaw år 1897. Var det så på den tiden? Och ännu viktigare: Är det så i våra dagar?
I sitt julbudskap för år 1983 klagade tidningen The Star i Johannesburg i Sydafrika: ”Genom alla högljudda uppmaningar att spendera, spendera, spendera — som skräller från radio- och TV-apparater och i snabbköpen och som står att läsa i tidningar och tidskrifter — har många människor förlorat kärlekens budskap i en köpfeber.”
Med tanke på sådant uppmanar religiösa människor: Återinför Kristus i julen. Men kristna har orsak att fråga: Har Kristus någonsin tillhört julen? Detta är av avgörande betydelse, eftersom sanna kristna förstår faran. Om de tar del i en religiös verksamhet som Gud inte godkänner, kommer de inte att få hans välsignelse. Vad är alltså upprinnelsen till julen?
Dess bakgrund
Forntida nordbor fruktade att det långa decembermörkret skulle besegra solen. Som en del av en magisk rit smyckade de sina hem med järnek, murgröna, mistel, lagerträd och andra ständigt gröna växter, eftersom dessa verkade ha övernaturlig förmåga att överleva. Ljus och eldar tändes i ett försök att återuppliva den döende solen. I vissa delar av Europa förekommer fortfarande ett ceremoniellt eldande av en kubb. Vad ligger bakom denna sedvänja som nu är en julsed? ”Det var antagligen en sammansmältning av två gamla sedvänjor — ljus med ständigt gröna växter — som gav oss vår moderna julgran.” Den slutsatsen drar Michael Harrison i The Story of Christmas.
De forntida romarna hade en vinterhögtid som kallades saturnalierna, som började den 17 december och varade till den 24 december. I sin bok Ancient Italy and Modern Religion ger dr Conway följande beskrivning av denna högtid: ”Vardagslivet blev med allas samtycke fullständigt upp och nedvänt; människor upphörde med viktiga sysslor, och när de inte festade i varandras hem, drev de omkring på gatorna och ropade ’Io Saturnalia’ till varandra, precis som vi nu säger ’God jul’. ... Vid denna högtid förväntades man ge alla sina vänner en present; ... om man var nykter genom hela saturnalierna, betraktades man som en rätt tråkig person!”
Omkring år 85 v.t. gav poeten Martialis ut Xenia och Apophoreta, två böcker som bestod av 350 korta verser. Dessa verser var avsedda att skrivas av och skickas tillsammans med saturnaliepresenterna för att, som dr Conway förklarar, ge dessa ”en tilltalande litterär anstrykning”. Låter inte detta likt våra dagars julkort och julklappsrim? Och precis som vissa moderna julkort så var många av Martialis’ verser grovt omoraliska.
Saturnalierna var knappast över, när romarna firade nyårsfesten. Det heter i The Story of Christmas: ”Mitt under denna period av allmän uppsluppenhet hade man anslagit en dag för att ägna speciell vördnad åt solen, vars skenbara återfödelse vid vintersolståndet var det som från början hade gett anledning till allt detta utbredda hedniska festande. Denna dag var känd som Dies solis invicti nati, den obesegrade solens födelsedag, och den inföll på det som motsvarar den 25 december i vår kalender.” Detta firande kallades senare för ”Kristmässa” (jul) för att den romerska befolkningen skulle lockas till en dekadent ”kristendom”.
Ja, julen hade sitt ursprung i en icke-kristen soldyrkan. Firandet kan spåras så långt tillbaka som till det forntida Babylonien, där människor tillbad solguden Sjamasj. ”Det finns förunderliga paralleller till julsederna i det babyloniska nyårsfirandet”, medger historikern Pimlott i The Englishman’s Christmas.
Kan du då se varför ordet ”fara” bör förknippas med julen? Bibeln varnar tydligt de kristna för det stora Babylon (som avser religion grundad på forntida babyloniska läror). Guds ord ger rådet: ”Gå ut från henne, mitt folk, för att ni inte skall vara delaktiga med henne i hennes synder och för att ni inte skall få del av hennes hemsökelser.” (Uppenbarelseboken 18:4) Några kanske menar att det är rätt överdrivet att betrakta julen som en andlig fara. Men låt oss se hur de första kristna enligt vad historien visar betraktade firandet av en helgdag som antogs kretsa kring Jesu födelse, men som i själva verket var förknippad med ett hedniskt firande.
Firade de första kristna jul?
I sin bok The Religions of the Roman Empire förklarar professor Ferguson att ”de första kristna inte firade Jesu födelsedag; den fanns inte upptecknad”. Bibeln anger inte det exakta datumet för Jesu födelse. Dessutom visar den att Jesus inte föddes under de regniga månaderna december eller januari, utan under en varmare årstid. Hur kan vi säga detta?
Vid tiden för Jesu födelse påbjöd den romerske kejsaren Augustus att undersåtarna skulle färdas till sina födelsestäder och bli inskrivna. Bibeln berättar: ”Alla människor gav sig av för att inskrivas, var och en i sin egen stad.” (Lukas 2:1—7) Josef och Maria färdades över 110 kilometer från Nasaret till Betlehem. Skulle detta ha varit praktiskt eller ens genomförbart under den kalla, regniga december?
Men detta är inte allt. Bibeln säger vidare angående tiden för Jesu födelse: ”I samma trakt fanns det också herdar som bodde utomhus och höll vakt om natten över sin hjord.” (Lukas 2:8) Denna beskrivning passar inte i Israel in på den regniga månad som motsvarar december månad i vår tid — en tid då det kan bli mycket låga temperaturer i trakten kring Betlehem. — Esra 10:9, 13; Jeremia 36:22.
Det finns ytterligare en viktig detalj. Om Jesus hade velat att hans efterföljare skulle fira hans födelse, varför gav han dem då inte anvisningar om att göra detta? Han angav i stora drag hur de under enkla former skulle fira hans dödsdag och befallde: ”Fortsätt att göra detta till minne av mig.” (Lukas 22:19) Men Jesus gav inte några sådana anvisningar angående sin födelsedag.
Ordet ”Kristmässa” förekommer inte ens i bibeln, eftersom det inte förekom något sådant firande bland Jesu första lärjungar. Doktor R. S. Conway förklarar: ”I början av 200-talet upprepar den store teologen Origenes flera gånger ett yttrande, som han säger att han hämtade från en av sina föregångare, nämligen att inte någon rättskaffens man eller något kristet helgon någonsin hade firat en födelsedag, vare sig sin egen eller någon annans. De enda födelsedagsfiranden som omtalas i bibeln gällde onda människor — Farao och Herodes. Detta visar rätt tydligt att om han någonsin hade hört talas om en sådan högtid som julen, så hade han fullständigt förkastat den.”
Avfälliga kristna och hedniska vinterhögtider
De första kristna motstod frestelsen att delta i sina grannars hedniska högtider. Men bibeln förutsade att ett stort avfall så småningom skulle komma att utveckla sig bland de kristna. (Apostlagärningarna 20:29, 30; 2 Tessalonikerna 2:3; 1 Timoteus 4:1—3; 2 Petrus 2:1, 2) Mot slutet av 100-talet måste skribenten Tertullianus rikta kritik mot de ”kristna” för att de tog del i ”saturnus-, januari- och vintersolståndsfesterna”. Han nämner ”utdelandet av gåvor” och uttrycker förvåning över att många smyckade sina hem med ”lampor och lagerträd”.
Trots en sådan förmaning blev den ursprungligen rena kristna församlingen fördärvad. Avfälliga kristna som gick från ont till värre rättfärdigade sitt handlingssätt genom att ge det hedniska firandet ett ”kristet” namn. Som boken Christmas erkänner: ”På 300-talet fann ... den kristna kyrkan ... det lämpligt att överta den heliga hedniska dagen den 25 december, vintersolståndet. ... Solens födelsedag blev Guds Sons födelsedag.”
Varför julen är så farlig
Några kan tycka att julfirandet är farligt därför att det uppammar en anda av själviskhet. I en radioutsändning i Sydafrika sade till exempel underhållaren Danie Martins att han var chockerad över att få höra hur barn betraktade julen. Vid barnkalas frågade han dem varför ”vi firar jul”. Det vanliga svaret var: ”För att få presenter.” Föräldrarna och författarna Martin och Deidre Bobgan pekar på en annan fara: ”Många vuxna matar barnen med oärligheter och förvrängningar, vilket till slut kan leda till ateism. Om man säger att jultomten finns, vilket är en lögn, då kanske, från ett barns ståndpunkt sett, det också är lögn att Gud finns.”
Men den allvarligaste faran med att fira jul är att det kan leda till att man förlorar Guds ynnest. Varför det? Det finns många orsaker. Julen främjar till exempel avgudadyrkan, någonting som är förbjudet i bibeln. (1 Johannes 5:21) Detta utövas öppet framför många scener som föreställer Kristi födelse, till exempel i Aracoelikyrkan i Rom. Hur är det då med införandet av den hedniska julgranen i många protestantiska kyrkor? Har inte detta en anstrykning av avgudadyrkan?
Dessutom har julfirandet främjat tillbedjan av Jesus i stället för tillbedjan av hans Fader, Jehova Gud. Detta är en annan form av avgudadyrkan, eftersom den förhärligade Herren Jesus Kristus är ”Guds skaparverks början”. (Uppenbarelseboken 3:14; se också Romarna 1:25.) Sjungandet av julsånger har tjänat till att befästa denna felaktiga uppfattning i milliarder unga hjärtan. En populär julsång innehåller följande ord: ”När juldagsmorgon glimmar, Jag vill till stallet gå, Där Gud i nattens timmar Re’n vilar uppå strå.”
Faktum är att Jesus aldrig gjorde anspråk på att vara Gud den Allsmäktige. Han förklarade i stället: ”Fadern är större än jag.” (Johannes 14:28) Han visade att all tillbedjan skulle riktas till hans Fader med orden: ”Det är Jehova, din Gud, du skall tillbedja, och det är endast honom du skall ägna helig tjänst.” (Matteus 4:10) Till och med efter sin uppståndelse fortsatte Jesus att rikta andras tillbedjan till sin himmelske Fader. — Johannes 20:17.
Julen förser det som i själva verket är en tid av frosseri och hämningslöshet med en religiös täckmantel. Lösaktigt uppförande vid julkalas är en känd orsak till äktenskapsproblem. Enligt den nationella brittiska äktenskapsrådgivningsbyrån kom år 1983 dubbelt så många par för att få råd efter jul jämfört med vad som var normalt under en vecka. Man pekade på julkalas som en av orsakerna och också på ”brist på pengar till mat, presenter och leksaker”. Sådant har samband med ett annat allvarligt problem. ”Frekvensen av självmord och självmordsförsök ökar oroväckande vid den här tiden”, enligt en psykiatriker i Johannesburg.
Vi kan inte heller bortse från att de som fortsätter att vara under det ”stora Babylons” religiösa förtrollning står inför en stor fara. Bibelns profetior visar att tiden för dess dom är mycket nära. — 2 Timoteus 3:1—5.
Vi kan vara övertygade om att världsväldet av falsk religion, med dess hedniska sedvänjor och helgdagar, snart kommer att vara borta för evigt. Avskilj dig, medan det ännu finns tid, från dess lockande aktiviteter. Umgås i stället med sanna kristna som kommer att få överleva för att få åtnjuta evig fred och godvilja bland människorna. — Psalm 37:29.
[Bild på sidan 5]
Har sådana här scener med Kristi födelse, som denna i en kyrka i Rom, något att göra med kristen tillbedjan?
[Bild på sidan 7]
Vid jultiden låter man barn tillbedja den här bildstoden i Aracoelikyrkan i Rom