Slut på alla krig — kan det bli en verklighet?

”HARMAGEDDON” — vad betyder detta bibliska namn? Detta ämne behandlas i en serie upplysande artiklar i numren för januari och februari 1985 av Vakttornet. I varje nummer kommer ämnet att introduceras med hjälp av en talande omslagsbild. Vi hoppas att dessa bibliska artiklar kommer att ge dig tröst genom att du får veta vad det verkliga HARMAGEDDON är.

”KOM och skåda Herrens [Jehovas] verk: gärningar som väcker häpnad gör han på jorden. Han stillar strider intill jordens ända, bågen bryter han sönder och bräcker spjutet, i eld bränner han upp stridsvagnarna.” — Psalm 46:9, 10.

Ovanstående ord av den inspirerade psalmisten uttrycker vad människor tiderna igenom så innerligt har längtat efter. Ja, vem har inte längtat efter den dag då det inte längre finns några krig? Men hur gärna vi än skulle vilja se detta förverkligas, har alla mänskliga ansträngningar att göra slut på krigen hittills varit förgäves. Det är inte bara så att kriget fortfarande i högsta grad är en verklighet bland oss människor, utan det har också blivit så destruktivt och dödsbringande att civilisationens, ja, rentav själva livets, fortbestånd för första gången i människans historia nu hotas.

Med tanke på den stora fara som tornar upp sig framför oss kan vi inte låta bli att fråga oss: Varför har mänskliga strävanden att förhindra krig så ömkligen misslyckats? Är krig verkligen något oundvikligt? Ja, varför utkämpas krig över huvud taget?

Varför mänskliga strävanden misslyckas

”Om man bor i en omgivning där det inte finns någon polis och där alla har skjutvapen och lever i ständig fruktan för att bli angripna, då måste det bli en hel del skottlossning”, skriver journalisten och krigshistorikern Gwynne Dyer. ”Det är detta slags omgivning som alla världens länder lever i”, fortsätter han. ”Det finns ingen internationell polis, och därför är varje land beväpnat och redo för våld; men det slag av våld som nationerna blir invecklade i har ett särskilt namn. Vi kallar det krig.”

Även om denna förklaring är något förenklad, framhäver den emellertid flera av de grundläggande faktorer som leder till krig. Det måste finnas medel till att föra krig såväl som en önskan att göra detta. Vi lägger dessutom märke till bristen på lag och ordning i ”omgivningen”, vilket i detta fall betyder världen.

De kända historikerna Will och Ariel Durant pekar på samma grundläggande faktorer i sin bok The Lessons of History: ”Under den nu rådande bristen på internationell lag och rättskänsla måste en nation vid varje tillfälle vara redo att försvara sig; och när dess grundläggande intressen är inbegripna, måste den få lov att bruka varje medel den anser nödvändigt för sin överlevnad. De tio budorden måste tiga när självbevarelsen står på spel.”

Huruvida vilka som helst strävanden att göra slut på krigen skall lyckas eller misslyckas beror följaktligen i stor utsträckning på hur de tar itu med dessa grundläggande faktorer. Har något mänskligt projekt, hur ädelt dess uppsåt än kan ha varit, med framgång kunnat göra detta? Låt oss undersöka fakta.

Bristen på internationell lag och ordning

Många försök har gjorts i det flydda att åstadkomma någon typ av världsorgan med makt att övervaka nationerna och upprätthålla internationell lag och ordning. Efter första världskrigets slut bildades till exempel Nationernas förbund för att garantera att världen inte åter skulle störtas in i krig. Detta förbund föll praktiskt taget i glömska i och med andra världskrigets utbrott. År 1945 trädde så Förenta nationerna fram på världsscenen och blev mycket prisat och beundrat av kristenhetens prästerskap som mänsklighetens hopp om fred. Vad har det åstadkommit? Ännu en gång ger historien svaret. ”Över fyra millioner människor är nu engagerade i 42 olika krig, uppror och inre stridigheter. ... Mellan en och fem millioner människor har dödats i dessa strider”, rapporterade The New York Times år 1984. I dag är det få människor som tror att FN kan förhindra att krig och konflikter bryter ut. Dess existens gör mycket lite för att minska fruktan för ett tredje världskrig, eller en kärnvapenkatastrof.

Allt spändare förhållanden

En anledning till att sådana organ som FN är maktlösa när det gäller att förhindra krig är att nationerna runt om i världen till fullo håller fast vid sin nationella suveränitet och sina rättigheter. De bryr sig mycket lite om internationella förpliktelser och regler. För att nå sina syften känner sig somliga nationer fullständigt berättigade att bruka varje medel de anser nödvändigt — massakrer, lönnmord, kapningar, bombattentat och så vidare — ofta med oskyldiga människor som offer. Också världens stormakter pressar ofta varandra till bristningsgränsen i självbevarelsens och de nationella intressenas namn. Hur länge kommer nationerna att tolerera varandra, när de handlar på ett så oförnuftigt och oansvarigt sätt? Hur många Falklands-, Afghanistan-, Grenada- och Koreakrig kan världen genomleva utan att det leder till en större konfrontation? Det är inte svårt att förstå varför nationalismen och självbestämmanderätten har kommit att bli stora hinder när det gäller att göra slut på krigen.

”Beväpnad och redo”

Det är nu allmänt känt att supermakternas arsenaler är så fyllda med kärnvapen att de kan förinta allt mänskligt liv på jorden många gånger om. Men hur förhåller det sig med de övriga nationerna? Enligt ett amerikanskt regeringsmeddelande har utvecklingsländerna runt om i världen, trots sin pressade ekonomiska situation, under det senaste decenniet gett ut mer än 230 milliarder dollar på att skaffa sig de mest avancerade flygplan, missiler och stridsvagnar som finns att tillgå. Med vilket resultat? ”Det har nu gått så långt att många av köparna har svårt att ta hand om alla de nya vapnen.” Dessa nationer är bokstavligt talat väpnade till tänderna, som man brukar säga. Det faktum att de bara har så kallade konventionella vapen gör att de är desto mera villiga och snara att bruka dem.

Finns det något skäl att hoppas?

Människors ständigt misslyckade försök att göra slut på krigen understryker bara bibelns sanning att ”det står inte i vandrarens makt att rätt styra sina steg”. (Jeremia 10:23) Hur gärna människor än skulle vilja se ett slut på alla krig, vet de helt enkelt inte själva hur de skall åstadkomma detta. Men hur är det då med Guds löfte att ”han stillar strider intill jordens ända”? Har detta löfte getts bara för att narra oss eller få oss att hoppas? Sannerligen inte. Ty Jehova försäkrar oss beträffande varje ord eller löfte som utgår ur hans mun: ”Det skall inte vända tillbaka till mig fåfängt.” (Jesaja 55:11) Hur kommer då detta löfte att infrias? Vilka välgrundade skäl finns det för oss att tro att Gud kommer att lyckas där människan ständigt har misslyckats?