Varför Gud ännu inte har verkställt sin dom

OMKRING två årtionden efter Jesu död fanns det vissa kristna som redan förväntade att Jehova skulle ”komma” för att verkställa dom. Detta föranledde aposteln Paulus att skriva till dem och säga: ”Jehovas dag ... skall [inte] komma utan att först avfallet kommer och laglöshetens människa uppenbaras, tillintetgörelsens son.” Paulus medgav visserligen att ”denna laglöshets hemlighet” redan var ”verksam” på hans tid, men tydligen inte i den utsträckning som var nödvändig för att gudomlig rättvisa skulle skipas. — 2 Tessalonikerna 2:2, 3, 7, 8.

Ett tvåfaldigt insamlande

Även om detta avfall med visshet skulle komma, skulle det inte förhindra Guds uppsåt att utvälja 144.000 trogna kristna till att vara medregenter med hans Son, Jesus, i himmelen. (Se Uppenbarelseboken 14:1—5.) Först när denna skara blivit fulltalig och slutgiltigt försetts med Guds sigill, kunde verkställandet av Jehovas dom äga rum. Uppenbarelseboken 7:2, 3 förklarar: ”Han sade [till de fyra änglarna]: ’Skada inte jorden eller havet eller träden [genom att låta Guds doms förintande vindar blåsa mot nationerna], förrän efter det att vi har försett vår Guds slavar med sigill på deras pannor.’” Som vi nu vet hade detta verk ännu inte fullbordats när Guds rike upprättades år 1914.

Verkställandet av Guds dom kunde således inte komma vid den tidpunkten, även om somliga hade hoppats det. I Vakt-Tornet för 15 februari 1914 lämnades utrymme för denna utveckling, då det framhölls att även om ”år 1914 [är] det sista året av vad bibeln benämner ’hedningarnas tider’ ..., äro vi ingalunda vissa på att detta år, 1914, kommer att bevittna så genomgående och hastiga hushållsförändringar, som vi ha väntat”. Men som det förklarades i Vakt-Tornet för 1 april 1914 var de kristna tacksamma för att bibelns kronologi hade gjort dem vakna för det faktum att Guds dom var nära förestående. Det sades: ”Vi tro, att kronologien är en välsignelse. Om den skulle väcka oss några minuter tidigare eller några timmar tidigare på morgonen än vi annars skulle ha vaknat, så är det ju blott gott. Det är de, som äro vakna, som få välsignelsen.”

Till dem som skulle få välsignelse skulle också de höra som bibeln beskriver som ”en stor skara, som ingen var i stånd att räkna, ur alla nationer och stammar och folk och tungomål”. Inte förrän år 1935 förstod man till fullo att denna ”stora skara” skulle bestå av människor ”som kommer ut ur den stora vedermödan”, det vill säga de som överger Satans organisation och tar ståndpunkt på Guds sida, så att de får överleva verkställandet av Guds dom. Arbetet med att insamla denna ”stora skara” har nu pågått i omkring fem decennier i överensstämmelse med Jehovas uppsåt. Vi kan vara glada att Gud inte kommer att verkställa sin dom förrän detta livsfrälsande arbete har fullbordats. — Uppenbarelseboken 7:9, 14.

Den politiska utvecklingen

Enligt bibeln skall också vissa drag inom den politiska utvecklingen komma till synes innan Gud verkställer sin dom. Vi kan nu tydligt se hur Daniels profetia om två ”kungar” (kapitel 11) manövreras mot sin fullbordan.a När denna uppfyllelse når sin kulmen, kommer Gud att verkställa sin dom. — Jämför Daniel 2:44.

Trots att de motstår varandra är supermakterna och deras politiska block — ”kungen i Söderlandet” och ”kungen i Nordlandet” — båda representerade i den världsomfattande politiska organisation som får människor i våra dagar att ”beundrande förundra sig”. Vilken träffande beskrivning av det efter första världskriget upprättade Nationernas förbund och dess efter andra världskriget upprättade efterföljare, Förenta nationerna! — Daniel 11:40; Uppenbarelseboken 17:8.

Ideologiskt och politiskt sett splittrade, men ändå på samma gång ”förenta”, har dessa två ”kungar” mycket att säga till om när det gäller att bevara ”fred och säkerhet” i världen. Detta är också betecknande, för bibelns profetiska ord säger oss att ”närhelst de säger: ’Fred och säkerhet!’ då skall i ett nu plötslig undergång komma över dem”. I vilken utsträckning dessa två ”kungar”, var för sig eller i samverkan med Förenta nationerna, kommer att kunna lösa världens politiska, ekonomiska, miljömässiga och sociala problem, så att de känner sig berättigade att göra detta tillkännagivande, vet vi för närvarande inte. — 1 Tessalonikerna 5:2, 3.

Vad vi vet är emellertid att Förenta nationerna jämte alla dess medlemsnationer — av vilka de mest framträdande är dessa två ”kungar” — någon gång under sin maktutövning kommer att drabbas av Guds dom och gå ”bort till tillintetgörelse”. Vi vet också att det nu börjar lida mot aftonen för 1914 års generation och att således endast en kort tid återstår för denna profetia att gå i uppfyllelse. Men vi vet också — Jesus har själv lovat det — att ”denna generation visst inte skall försvinna förrän alla dessa ting inträffar”. — Uppenbarelseboken 17:11; Markus 13:30.

Jehova dröjer inte — gör du?

Om du studerar bibeln och har lärt känna Jehovas uppsåt, dröj då inte med att fly till Guds symboliska plats för beskydd. ”Sök rättfärdighet, sök ödmjukhet”, manar bibeln, så att ni kan ”bli dolda på Jehovas förbittrings dag”. — Sefanja 2:1—3, NW.

Tänk på de kristna under det första århundradet som flydde från Jerusalem år 66 v.t., då de urskilde tecknet som Jesus hade gett på den nära förestående domen över denna stad. De som dröjde med att fly — av vilken orsak det än må ha varit — invaggades förmodligen i en falsk känsla av säkerhet, när romarna, som hade omringat staden och sedan oväntat gett sig av, inte återvände. Veckorna gick. Veckorna blev till månader. Månaderna blev till år. Somliga kan ha trott att Jehova dröjde med att verkställa sin dom. Men plötsligt, oväntat, återvände romarna år 70 v.t. För dem som befann sig inne i staden fanns det ingen möjlighet att fly. — Lukas 21:20—22.

De människor i våra dagar som redan har överlämnat sina liv till att göra Guds vilja och har flytt till hans säkra plats för beskydd bör å andra sidan inte dröja med att fullgöra sina kristna förpliktelser. De bör inte heller be att få slippa ifrån att predika Jehovas budskap om dom, som Jona försökte göra när han uppmanades att varna nineviterna för Guds dom. Inte heller bör de surmulet dra sig undan, som han gjorde, och bli overksamma, för att saker och ting inte har utvecklat sig som de förväntade eller så snabbt som de hoppades. — Jona 1:1, 2; 4:2, 5, 10, 11; 2 Petrus 3:15.

I The Watch Tower för 1 juni 1906 sades det mycket träffande angående verkställandet av Guds dom: ”Tiden kommer till fullo att uppenbara den gudomliga visheten i vad som för kortsynta människor kan tyckas vara ett obarmhärtigt dröjsmål. ... Gud har kärleksfullt hjälpt oss att betrakta tingen på hans sätt och bjudit oss att se in i den strålande framtiden. ... Och i den mån vi kan fatta den och tro på den, kan vi förtröstansfullt glädjas åt den. Men ännu så länge, då vi nu så nåderikt blivit vederkvickta av denna uppmuntrande framtidsutsikt, måste vi tålmodigt vänta på slutet, hur smärtsam denna väntan än må bli.”

Och vänta skall vi, i den fasta övertygelsen: ”Den kommer förvisso, den skall ej utebli.” — Habackuk 2:3.

[Fotnot]

[Ruta på sidan 6]

VAD SOM MÅSTE FÖREGÅ VERKSTÄLLANDET AV DOM

Avfallet — 2 TESSALONIKERNA 2:2, 3

Tecknandet av de 144.000 — UPPENBARELSEBOKEN 7:2, 3

Insamlandet av en ”stor skara” som skall överleva — UPPENBARELSEBOKEN 7:14

Framträdandet av Nationernas förbund och sedan Förenta nationerna — UPPENBARELSEBOKEN 17:8

Den slutliga konfrontationen mellan de två stora nationsblocken — DANIEL 11:40, 44, 45

Utropandet av ”fred och säkerhet” i världsomfattande skala — 1 TESSALONIKERNA 5:2, 3

[Bild på sidan 7]

Petrus betraktade Guds tålamod som frälsning, medan Jona klagade. Vems exempel kommer du att följa?