Adam och Eva — legend eller verklighet?
”ÄR DET inte att gå tvärtemot bibeln att säga att Adam och Eva härstammade från djurriket?” Denna fråga, som ställdes av den franska romersk-katolska dagstidningen La Croix, innehåller i ett nötskal de problem som många kristna konfronteras med. De undrar vad kristendomen egentligen går ut på om skapelsen ifrågasätts.
För att bättre kunna förstå de problem som är inbegripna behöver vi undersöka vad bibeln har att säga om synden och döden. Först och främst måste vi gå tillbaka till redogörelsen för vad som hände i Edens lustgård.
Synden och lösenanordningen
Det andra kapitlet i Första Moseboken berättar att Gud gav den första människan en befallning. Hon fick inte äta av ett visst träd som kallades ”trädet för kunskapen om gott och ont”. (1 Moseboken 2:17, NW) The Jerusalem Bible förklarar i en fotnot att när människan överträdde Guds befallning, tillskansade hon sig något som hon inte hade rätt till, ”makten att själv bestämma vad som är gott och vad som är ont och att handla i överensstämmelse därmed, ett anspråk på fullständigt moraliskt oberoende, varigenom människan vägrar att erkänna sin ställning som en skapad varelse”.
Genom att bryta mot Guds lag syndade Adam och drog ofullkomlighet över människosläktet, vilket ledde till död, precis som Gud hade förutsagt. Eftersom det första människoparet förlorade sin fullkomlighet, kunde de endast vidarebefordra ofullkomlighet till sina barn. Alla framtida avkomlingar av Adam och Eva — med andra ord hela människosläktet — skulle vara dömda att dö. — 1 Moseboken 3:6; Psalm 51:7; Romarna 5:14, 18, 19.
Hur skulle mänskligheten någonsin återigen kunna äga det hopp om evigt liv som Adam hade förverkat? Principen ”liv för liv”, som finns uttryckt i Guds lag som gavs genom Mose, visar klart och tydligt vad som krävdes: ett fullkomligt liv måste offras i stället för det fullkomliga liv som Adam hade förlorat. (5 Moseboken 19:21) Jesus, kristendomens grundsten, var helt och fullt kvalificerad för detta. Han ensam var fri från synd och ofullkomlighet och var därför i stånd att offra ett fullkomligt mänskligt liv som ”en motsvarande lösen för alla”. (1 Timoteus 2:5, 6) Kristus visade att detta var ett av huvudsyftena med att han kom till jorden, då han sade: ”Alldeles som Människosonen inte har kommit för att bli betjänad utan för att betjäna och ge sin själ till en lösen i utbyte mot många.” — Matteus 20:28.
Detta krav — nämligen att lösenoffret måste frambäras av någon som stod över den ofullkomliga människan — fastslås också i Psalm 49:8, där vi läser beträffande människans lott: ”Sin broder kan ingen förlossa eller giva Gud lösepenning för honom.” (1917) Varför kan ingen ”förlossa” sin broder? Helt enkelt därför att ett ofullkomligt liv aldrig skulle kunna uppväga det fullkomliga liv som gick förlorat genom Adam.
Två tungt vägande bevis
Genom att undersöka vad aposteln Paulus och Kristus själv sade beträffande detta ämne kan vi själva avgöra om berättelsen om Adam och Eva är symbolisk och om de verkligen har existerat eller inte.
Aposteln Paulus drar en parallell mellan den roll Adam spelade och den som spelades av Jesus, då han förklarar: ”Genom en enda människa [Adam] kom synden in i världen, och genom synden döden. ... Om en enda mans överträdelse betydde att döden fick herravälde genom denne ende, så skall nu i stället de som blir rättfärdiga genom nådens överflödande rika gåva leva och få herravälde tack vare en enda, Jesus Kristus.” (Romarna 5:12, 17, 1981) Han tar upp samma sak i ett annat av sina brev, där han kallar Jesus ”den siste Adam” och därigenom visar att Jesus var den ende som kunde återlösa det Adam hade förlorat. Efter sin uppståndelse till andligt liv i himlarna skulle Jesus sedan bli ”en livgivande ande” för alla dem som blev frälsta. (1 Korintierna 15:45) Om nu Adam bara vore en symbol för mänskligheten, eller en ”kollektiv varelse”, som en fotnot till en fransk ekumenisk översättning av bibeln, Traduction Oecuménique de la Bible, uttrycker det, vilken grund skulle det då finnas för aposteln Paulus’ argument?
Det mest betydelsefulla vittnesbördet beträffande det tillförlitliga i Första Mosebokens berättelse om Adam och Eva gavs emellertid av Kristus själv, som hänvisade till den när han utfrågades av de religiösa ledarna på den tiden. Han förklarade: ”’Har ni inte läst [i Första Moseboken] att Skaparen från början gjorde dem till man och kvinna?’ Och han fortsatte: ’Därför skall en man lämna sin far och sin mor för att leva med sin hustru, och de två skall bli ett. ... Vad Gud har fogat samman får människan alltså inte skilja åt.’” (Matteus 19:4—6, 1981) Kan vi föreställa oss att Jesus grundade sin undervisning om äktenskapets helgd på något som var inbillning eller en myt?
Världens vishet eller Guds vishet?
Den franske jesuitprästen Teilhard de Chardin åstadkom en av de största förändringarna i katolskt tänkande. Han ansåg att evolutionen var en gradvis utveckling hänemot en andlig existens. Enligt hans teori utvecklas livsformer genom att passera djuriska och mänskliga stadier för att till slut förenas i en fokalpunkt — Kristus. Fastän denna teori till en början fördömdes av kyrkan, vann den många katolska prästmäns gillande. Den var emellertid helt i strid med bibelns lära och drog stor smälek över Gud själv, i det den förnekade nödvändigheten av ett lösenoffer för att människor skulle kunna återvinna fullkomligt mänskligt liv.
Denna kvasivetenskapliga teori har fått mycket allvarliga följder för kyrkan. Som Jean Rondot förklarar i sin bok L’épopée des adamites (Adamiternas epos): ”Alla upproriska eller revolutionära tendenser inom kyrkan, både bland prästerskapet och bland lekmännen, formligen sögs in i den flodvåg som Teilhard släppt loss. När det nu medgavs en viss frihet när det gällde att uttolka bibeln (även om det innebar att förändra andemeningen i texten), varför inte då göra mesta möjliga av detta och skapa en ny religion som passar individen själv?”
Frukten av denna trend är synnerligen märkbar i våra dagar. En intervjuundersökning som år 1980 anordnades av ett känt franskt institut visade att endast 40 procent av Frankrikes katoliker trodde på Adam och Eva och arvsynden. Tvivlet hade också spritt sig till andra mycket viktiga områden, eftersom endast 59 procent av katolikerna i Frankrike nu trodde på den grundläggande kristna läran om Jesu Kristi uppståndelse.
De olika kyrkor som har anammat evolutionsteorin håller ingalunda fast vid bibelns budskap, utan avslöjar tvärtom att de framför allt vill omfatta populära, moderna filosofier. Paulus varnade de första kristna för ett sådant tänkesätt. Han påminde korintierna om att kristendomen inte hade någonting gemensamt med de tankar och filosofier som var moderna på den tiden. Han skrev: ”Var är den vise? Var den skriftlärde? Var denna tingens ordnings debattör? Har inte Gud gjort världens vishet dåraktig? ... Ty både begär judarna tecken och söker grekerna vishet; men vi predikar Kristus hängd på pålen, ... för nationerna en dårskap.” — 1 Korintierna 1:20—23.
Att följa denna ”världens vishet” kan inte heller i våra dagar hjälpa människan att lära känna Gud eller få hans godkännande. (Jämför Johannes 17:3.) Frälsning som leder till evigt liv är tillgänglig för alla som helt och fullt godtar Kristi offer, den lösen han betalade för att köpa tillbaka det fullkomliga liv som Adam hade förlorat. Det är endast på grundval av detta offer som människor kan nalkas Gud och få sina synder förlåtna. Aposteln Petrus var fullständigt övertygad om detta, när han inför de religiösa ledarna som var församlade i Jerusalem förklarade: ”Hos ingen annan [än Jesus] finns frälsningen, och ingenstans bland människor under himlen finns något annat namn som kan rädda oss.” — Apostlagärningarna 4:12, 1981.
Hundratusentals människor har redan satt sin förtröstan till denne ”livgivande ande”. De väntar ivrigt på den dag i den nära framtiden, då jorden åter skall bli ett paradis och de skall kunna förverkliga det hopp som Adam förlorade, hoppet att leva för evigt på jorden. Om du inte redan har gjort det, kan du skaffa dig denna livsviktiga kunskap genom att studera bibeln tillsammans med Jehovas vittnen, utan kostnad, och genom att besöka deras kristna möten. Du kommer då att få veta vad som krävs för att bli en av Jesu lärjungar. Genom honom, den ”siste Adam”, kan du få ärva storslagna välsignelser från Gud. — 1 Korintierna 15:45; Uppenbarelseboken 21:3, 4.
[Bild på sidan 6]
Jesus motsvarade helt den fullkomlige mannen Adam