En tvåfaldigt glädjerik tilldragelse
DEN 3 mars 1985 var en tvåfaldigt glädjande tilldragelse, särskilt för de 42 eleverna i den 78:e klassen vid Vakttornets Bibelskola Gilead. Det var inte bara avslutningsdag, vilket hade varit skäl nog till att vara glad, utan det var också första gången som en Gileadavslutning hölls i den nya sammankomsthallen i Brooklyn, som hade överlämnats åt Jehovas tjänst just dagen dessförinnan.
Klockan 10 på förmiddagen var lokalen, som har 2.400 sittplatser, fylld till sista plats av en skara bestående av eleverna, deras familjemedlemmar och vänner och för första gången på många år vid en Gileadavslutning hela Betelfamiljen i Brooklyn. Alla var fyllda av förväntan. Och samtalen rörde sig mest om hur vacker lokalen, som bröderna hade gjort om, hade blivit. Det var tydligt att ingen höll tillbaka den glädje och tacksamhet som hans hjärta flödade över av.
Precis klockan 10 påkallade Theodore Jaracz, som var dagens ordförande, de närvarandes uppmärksamhet. Han fick en dundrande applåd, när han kort och gott konstaterade: ”Det är gott att vara här, inte sant?” Det var tydligt att han slog an den rätta strängen med dessa ord.
Ämnet glädje tycktes röra sig mycket i sinnet hos dagens talare. George Gangas, som hör till den styrande kretsen, talade över ämnet ”Känn glädje på missionärsfältet — hur då?” Han sade till de avgående eleverna att liksom Jehova använde änglar i det flydda, ”skall Jehova använda er till att befria människor ur fångenskapen i Satans fängelse”. Tänk vilken glädje det kommer att skänka dem! Sedan tillrådde Daniel Sydlik eleverna att ”ta med en kär vän”, när de beger sig till sina utländska distrikt. Bibeln är den vännen. De kan förlita sig på den i nödens stund, sade han dem. Den är så kraftfull att bara en mening, eller till och med bara ett ord, ur den ibland är tillräckligt för att hjälpa någon. Läs den och lyssna till den dagligen, uppmanade han eleverna, och hjälp andra att göra detsamma.
Robert Wallen, som hör till Betelhemskommittén, utvecklade ämnet glädje än mer och uppmanade eleverna att bevara inställningen ”Se, här är jag, sänd mig”, och Joel Adams, som hör till kommittén för avdelningen för tjänsten på fältet, sade till klassen: ”För att få åtnjuta glädje i fullaste mått måste vi vara fullständigt hängivna åt att göra Guds vilja. Dessa två saker är oskiljaktiga.”
Eleverna fick också några avskedsråd från de två instruktörerna. Ulysses Glass påminde dem om att ”missionärslivet är inte bara solsken och ljus”. Han påminde om det profetiska dramat med Elia och Elisa och uppmanade dem att efterlikna den nutida Elisaklassen och hålla fast vid sitt verk ända till slutet. Jack Redford gjorde alla förvånade genom att säga: ”I fjol träffade jag en man som inte hade begått något misstag på 4.000 år.” Han syftade på en egyptisk mumie i ett museum. Poängen var förstås att det bara är döda människor som inte begår något misstag. Men när vi ställs inför våra misstag, handlar vi då som Saul, som försökte rättfärdiga sina fel, eller som David, som villigt medgav sina? Sannerligen tankeväckande frågor!
Den siste talaren på förmiddagen var presidenten för Vakttornets Bibelskola Gilead, F. W. Franz. I det han kallade upprättandet av Gileadskolan ”en storslagen exemplifiering av tro”, uppehöll han sig vid hur skolan har gått i spetsen i arbetet med att jorden runt bekantgöra de goda nyheterna om Guds rike. Nu har de 42 eleverna i den 78:e klassen privilegiet att få bege sig till 14 länder för att hjälpa till i detta storslagna verk.
Sedan eleverna hade fått sina diplom, kom en av dem, Gordon Grant, fram och läste ett brev av uppskattning från klassen. ”Vi kom som behövande män och kvinnor, även om vi då inte insåg det”, sade han. ”I dag, efter bara fem månader, beger vi oss åstad rika och fyllda.” De är beslutna att göra gott bruk av sin utbildning och sina andliga rikedomar på sina nya distrikt.
Eftermiddagens program började med att eleverna tog del i ett förkortat Vakttornsstudium, som leddes av Calvin Chyke, som hör till tryckerikommittén. Sedan genomförde eleverna ett andligt program med erfarenheter och musiknummer, där de framhävde vad de hade lärt sig helt enkelt bara genom att iaktta och vara tillsammans med Betelfamiljen och andra. Till sist framförde de ett gripande bibliskt drama, som grundade sig på den händelserika berättelsen om Josef och hans bröder. Det var många bland de närvarande som fick tårar i ögonen.
När ordföranden bragte dagens angelägenheter till ett slut, instämde alla de närvarande helhjärtat i att det hade varit gott för dem att vara där. Ja, det hade varit en dag fylld av andligt goda ting — en tvåfaldigt glädjerik tilldragelse!