”Min religion duger åt mig!”
HAR du någon gång reagerat med dessa ord när ett av Jehovas vittnen har besökt dig i ditt hem? Kanske du tillade: ”Den dög åt mina föräldrar och mina farföräldrar. Så varför skulle jag bry mig om någon annan religion?”
Vi har naturligtvis stort gagn av våra föräldrars vishet och erfarenhet. Men är detta nödvändigtvis en förnuftig grundval när det gäller att välja religion? Vi försöker säkert inte efterlikna våra föräldrar och farföräldrar i allting vi gör. Varför inte? Därför att människans kunskap och förståelse har gått framåt.
Låt oss ta ett exempel. När människor blev sjuka för mer än 40 år sedan, kanske de dog av det enkla skälet att den behandling som stod till buds var otillräcklig. Sedan år 1943 har det funnits antibiotiska preparat, och dessa har räddat många liv. Vägrar vi att använda antibiotika bara därför att våra farföräldrar inte kände till sådana preparat? Nej, vi är fördomsfria och försöker se fördelarna med nya rön. Samma inställning är förnuftig när det gäller religion.
Aposteln Paulus’ fall är ytterligare ett exempel på att våra förfäders religion inte nödvändigtvis är den sanna tillbedjan som behagar Gud. Innan Paulus omvändes till kristendomen var hans reaktion inför den kristna ”Vägen” ytterst våldsam, för han ”höll i med att förfölja Guds församling och skövla den”. Men varför? På grund av att han var ”nitisk för ... [sina] fäders traditioner”. Hans uppriktiga nitälskan för sin tidigare religion hindrade honom från att inse sanningen om Jesus Kristus — och det kan inte ha behagat Gud. — Apostlagärningarna 9:1, 2; Galaterna 1:13, 14.
Din religion — slump eller eget val?
I de flesta fall är en persons religion i själva verket en följd av tillfälligheternas spel. På vilket sätt? I det avseendet att du kanske är född till katolik, protestant, hindu, taoist eller buddist därför att detta var dina föräldrars religion. Men tänk dig att du hade fötts i ett annat land eller i en annan familj. Då kanske du nu skulle vara en ivrig förespråkare för en helt annan religion. Är det därför logiskt att ta för givet att den religion som du har fötts in i automatiskt är den sanna?
Vare sig du haft din religion från födelsen eller inte, kanske du ändå anser att den duger åt dig. Men är den sanna religionen bara en fråga om personlig uppfattning eller smak? Är detta tänkesätt ett tillförlitligt rättesnöre?
Vi kanske kan illustrera detta med olika slag av mat. Be ett barn tala om för dig vilket det tycker bäst om — en bit kaka eller en tallrik spenat. Med stor sannolikhet kommer barnet att välja kakan. Men är det valet det bästa ur näringssynpunkt? Det faktum att en viss religion tilltalar din personliga smak behöver på liknande sätt inte nödvändigtvis innebära att det är den som är bäst för dig andligen. — Jämför Romarna 10:2, 3.
Religion är inte heller bara en fråga om personlig uppfattning. Den inbegriper tillbedjan av Gud och måste således behaga honom. Den viktigaste frågan är därför inte om min religion duger åt mig, utan om min religion verkligen behagar Gud.