Atens unika klippa
VÄSTER om Atens berömda Akropolis och åtskild därifrån genom en liten dal ligger en klippmassa av kalksten som grekerna kallar Areopagen. Dess storlek är inte särskilt imponerande; den är omkring 300 meter lång och som mest något över 120 meter bred, och den når en höjd av ungefär 115 meter. Det som är unikt med denna klippa är den i profan och biblisk bemärkelse utomordentligt intressanta historia som är förbunden med den.
Namnet Areopagen betyder ordagrant Areskullen eller Marskullen. Mars är den romerska motsvarigheten till den grekiske krigsguden Ares. Enligt legenden ägde den första rättegången rum här, med anledning av en bisarr mordaffär bland gudarna. Det var Ares som stod inför rätta för att han dödat havsguden Poseidons son. Denna klippa kom därför att spela en mycket stor roll i det juridiska och politiska livet i det forntida Aten. Den blev så småningom säte för stadens första domstol, som kom att kallas domstolen, eller rådet, på Areopagen, eller rätt och slätt Areopagen.
Man kan inte med säkerhet fastställa exakt när denna domstol kom till, men omkring 600-talet f.v.t. utövade den ansenlig myndighet i alla stadens angelägenheter. Dess ledamöter utvaldes bland aristokrater och rika, gräddan av folket. Med tiden kom emellertid en stor del av dess makt att överflyttas till stadens magistrater och folkdomstolen. Dess domsrätt inskränktes till mordprocesser och ärenden som hade med religion och utbildning att göra.
På Perikles’ tid (omkring 495—429 f.v.t.) omtalades det till exempel att areopagiterna hade att döma dem som vanhelgade ”de heliga olivträden” från vilka man utvann olivolja för religiösa ceremonier. De betraktades som moralens och religionens väktare och förvaltare, som skulle skydda staden mot icke önskvärda ”främmande gudomligheter”. De som studerat historia kommer säkert ihåg att den berömde filosofen Sokrates (470—399 f.v.t.) intressant nog blev dömd till döden av domstolen i Aten av just sådana skäl: han sades ”fördärva ungdomen” samt ”förneka de gudar som dyrkas i staden och utöva religiösa nymodigheter”.
När Areopagen dömde i mordfall, hölls förhandlingarna vanligtvis under bar himmel för att ”domarna och anklagaren inte skulle besmittas genom att vistas under samma tak som brottslingen”. Under förhandlingarna skulle anklagaren sitta på en sten som bar namnet ”Obeveklighet” och den anklagade på en som bar namnet ”Nidingsdåd”. På toppen av kullen kan man i våra dagar finna två vita stenar som sägs utmärka platsen för domstolen. Andra förhandlingar hölls troligen i det så kallade ”Kungliga galleriet” (Stoa Basileios) vid agoran, eller torget, i dalen nedanför Areopagen.
Den mest kända historiska händelse som ägt rum på Areopagen är emellertid den som återges i bibeln i Apostlagärningarna kapitel 17 — aposteln Paulus’ besök i Aten, då han höll sitt minnesvärda tal ”i mitten av Areopagen”. — Apostlagärningarna 17:22.
När Paulus besökte Aten, blev han ”uppbragt då han iakttog att staden var full av avgudabilder”. Detta gjorde att han ofta gav sig i diskussion med folket på torget om ”de goda nyheterna om Jesus och uppståndelsen”. Detta budskap väckte tydligen folkets nyfikenhet, i synnerhet de epikureiska och stoiska filosofernas, och de lät föra Paulus till Areopagen, för att han där mer utförligt skulle redogöra för de ”främmande gudomligheter” och den ”nya lära” han förkunnat för dem. — Apostlagärningarna 17:16—34.
Paulus var situationen vuxen och försvarade modigt och kraftfullt de goda nyheterna om Jesus. Hans tal är ett mästerverk av logik och argumenteringskonst; det gör lika starkt intryck i dag som när atenarna först hörde det. I våra dagar finns en bronstavla vid foten av klippan, på västra sidan, som ett minne av denna händelse. På denna tavla finns Paulus’ tal ingraverat med grekiska uncialer, eller stora bokstäver, så att alla kan läsa det. Det är ett tyst vittnesbörd, inte bara om denna klippas långa och unika historia, utan också om bibelns historiska tillförlitlighet.