Fred och säkerhet — något människor hoppas på
”Förenta nationernas generalförsamling har enhälligt förklarat år 1986 som det Internationella Fredsåret. Detta år kommer högtidligen att utropas den 24 oktober 1985, på fyrtioårsdagen av Förenta nationernas grundande.”
HUR betraktar du detta officiella meddelande från Förenta nationerna? Gör det att du känner dig tryggare inför framtiden? Många kanske tycker att allt som kan innebära den minsta chans till fred är värt att pröva. Så varför inte ett ”internationellt fredsår”?
Ett sådant ”fredsår” skulle verkligen vara i harmoni med den målsättning som Förenta nationernas grundare hade. År 1944 förklarade Förenta staternas president: ”Vi har beslutat att organisera de fredsälskande nationerna på ett sådant sätt att de genom samfälld önskan, samfälld vilja och samfälld styrka kan garantera att ingen tilltänkt angripare eller erövrare ens skall kunna framträda. Det är därför vi redan från krigets början, och parallellt med våra militära planer, har börjat lägga grunden till en allmän organisation för fredens och säkerhetens bevarande.”
Dessa ideal hyllades av många. ”För att Förenta nationerna skulle kunna bildas krävdes det en stor skara människor som trodde på det goda hos människan och på att deras förhoppningar skulle kunna infrias”, sägs det i boken Defeat of an Ideal av Shirley Hazzard, som i tio år arbetat i Förenta nationernas sekretariat.
Den nybildade organisationens stadgar uttryckte de förhoppningar dess grundare hade: ”Förenta Nationernas ändamål äro: 1) att upprätthålla internationell fred och säkerhet ...; 2) att mellan nationerna utveckla vänskapliga förbindelser, grundade på aktning för principen om folkens lika rättigheter och självbestämningsrätt ...; 3) att åstadkomma internationell samverkan vid lösande av internationella problem.” Kan det vara något fel med sådana mål?
Förenta nationerna fick onekligen en imponerande start. Viktiga världsfrågor diskuterades. År 1948 antogs en utomordentlig Allmän förklaring om de mänskliga rättigheterna. Värdefullt humanitärt arbete sattes i gång för att lindra fattigdom, svält, sjukdom och flyktingproblem. En internationell standard upprättades inom olika områden, till exempel säkerhetsbestämmelser för fartyg och flygplan, friskintyg för resenärer till vissa områden, enhetliga posttaxor och tilldelning av frekvenser för rundradiosändningar.
Förenta nationerna hade stor del i ansträngningarna att åstadkomma fred i konflikten mellan Indien och Pakistan åren 1947—1949. Det visade även sin militära kapacitet när soldater under dess fana gick in i Korea år 1950 och i Kongo (nu Zaire) år 1960. FN har fortfarande fredsbevarande styrkor på Cypern och i Mellersta Östern. Ja, Förenta nationerna har gjort sig bemärkt under de senaste 40 åren. Mer än 150 länder har visat att de erkänner detta genom att sända delegater till dess kända högkvarter i New York, på stranden av East River.
Men i vilken utsträckning har Förenta nationerna fullgjort sin grundläggande uppgift att ”upprätthålla internationell fred och säkerhet”? Och vilken verkan kommer det ”Internationella Fredsåret” att få?