Fred och säkerhet — en nödvändighet
”Krigen har under 1900-talet blivit alltmer barbariska, alltmer destruktiva, alltmer depraverade på alla sätt. ... De bomber som fälldes över Hiroshima och Nagasaki gjorde slut på ett krig. De gjorde det också klart att det aldrig får bli något mer krig. Detta är den läxa som människor och deras ledare överallt måste lära sig, och jag tror att när de gör det, då kommer de att finna vägen till varaktig fred. Det finns inget annat val.” — Henry L. Stimson: ”The Decision to Use the Atomic Bomb” (”Beslutet att använda atombomben”), tidskriften Harper’s, februari 1947.
NÄR Henry Stimson, USA:s krigsminister under åren 1940—1945, yttrade dessa ord, hade det bara gått ett år sedan Förenta nationerna bildades. Har människan nu, efter nära 40 år, lärt sig denna ”läxa”? Har Förenta nationerna gjort det möjligt för dig att leva i ”varaktig fred”? Begrunda det höga pris mänskligheten har fått betala för krig och krigsförberedelser bara sedan andra världskriget.
KOSTNADERNA I FORM AV MÄNNISKOLIV: Hur många människoliv har skördats i de krig som utkämpats sedan andra världskriget, trots Förenta nationernas ansträngningar att åstadkomma fred? ”Sedan andra världskrigets storbrand har 105 större krig (med minst 1000 dödsoffer om året) utkämpats i 66 länder och områden. ... Krigen sedan 1945 har dödat 16 miljoner människor, varav många fler civila än stridande. (Siffran, särskilt för civila, är ofullständig. Under de flesta krig förs inga officiella register.)” — Ruth Sivard: Världens militära och sociala utgifter 1983.
Fred och säkerhet är faktiskt längre bort än någonsin — krigsfrekvensen stiger. Sivard förklarar: ”På 50-talet var genomsnittet 9 [krig] om året, på 60-talet 11 och på 70-talet ... 14 om året.”
DE PSYKOLOGISKA KOSTNADERNA: Ända sedan bomben föll över Hiroshima har människor levt i skräck för ett atomkrig. Den samlade kärnvapenarsenalen, som år 1945 bestod av några få vapen, hade vuxit till 50.000 år 1983. Och ändå fortsätter man att framställa ännu fler vapen! Det är uppenbart att allteftersom antalet kärnvapen såväl som antalet länder som är i besittning av sådana vapen ökar, så ökar också riskerna för ett kärnvapenkrig. Hur påverkas då människor, psykologiskt sett, av att leva i ständig fruktan för ett kärnvapenkrig?
Boken Preparing for Nuclear War—The Psychological Effects svarar: ”Det råder ett trängande behov av att närmare undersöka hur ett liv i kärnvapnens skugga påverkar barns och vuxnas förväntningar och reaktioner. ... Här finns en oerhört stor och fortlöpande potentiell kostnad för vårt samhälle, en som förökas med ränta allteftersom den unga generationen når mogen ålder. Hur mycket är ett barns drömmar värda?”
Ja, unga människor påverkas mest av bristen på en trygg framtid. Vid en intervjuundersökning som nyligen gjordes bland australiska skolbarn i åldern tio till tolv år fick man kommentarer som dessa: ”När jag blir vuxen tror jag att det kommer att bli ett krig och att alla människor i Australien kommer att dö.” ”Världen kommer att ligga i ruiner — det kommer att finnas döda kroppar överallt, och USA kommer att utraderas från jordens yta.” Mer än 70 procent av barnen ”nämnde kärnvapenkrig som en tänkbar möjlighet”. Samhällsforskare fruktar att de otrygga framtidsutsikterna delvis bär ansvaret för inställningen ”leva för dagen”, som präglar så många ungdomar och som gör att de söker efter kickar.
DE EKONOMISKA KOSTNADERNA: Fram till mitten av 1930-talet var världens militära utgifter omkring 4,5 milliarder dollar om året. Men år 1982 hade denna siffra stigit till 660 milliarder. Och den har, som bekant, fortsatt att stiga. Rapporten Världens militära och sociala utgifter 1983 hjälper oss att få ett rätt perspektiv på denna kostnad: ”Varje minut dör 30 barn av brist på mat och billiga vacciner, och varje minut tar världens totala militärbudget 1,3 miljoner dollar av offentliga medel.” (Kursiverat av oss) Och nu, efter ytterligare två år, har den stigit till två millioner dollar i minuten.
Med tanke på det höga pris som människan har betalat för krig och krigsförberedelser är det en sak som är säker: Människan själv har inte funnit ”vägen till varaktig fred”. Men vi kan fråga oss: Finns det något sätt att åstadkomma världsomfattande fred och säkerhet i vår livstid? Varifrån kan den i så fall komma? Kan Förenta nationerna ha lösningen? Om inte, hur skall vi då kunna få fred och säkerhet?