Står du i ett rätt förhållande till Gud?
MÅNGA människor kanske tycker att denna fråga är meningslös. De anser att det viktigaste är att man är nöjd med sig själv. ”Gör vad du känner för” är en populär maxim i våra dagar. ”Ha inga skuldkänslor” är en annan.
De som förespråkar denna uppfattning är inte bara några enstaka ungdomar som lagt sig till med livsfilosofin ”jag först”. I Frankrike till exempel, där 82 procent av invånarna är döpta katoliker, avslöjade en undersökning som gjordes år 1983 att endast 4 procent av befolkningen accepterar begreppet synd. Vad förhållandena i Förenta staterna beträffar, så kände sig dr Karl Menninger, som har kallats ”den amerikanska psykiatrins fader”, redan för många år sedan föranledd att skriva en hel bok över ämnet Whatever Became of Sin? (Vad har det blivit av synden?) Han skriver där: ”Som nation upphörde vi officiellt ’att synda’ för omkring tjugo år sedan.” På bokens omslag heter det: ”Ordet ’synd’ har nästan försvunnit ur vårt ordförråd.”
Ja, begreppet synd är så oklart i våra dagar att många människor, även sådana som bekänner sig vara kristna, skulle ha svårt att förklara vad synd egentligen är.
Betänkligheter på senare tid
Trots denna omvärdering av begreppet synd har en del sentida företeelser på världsscenen fått människor att börja tänka. En sådan är det stora antalet aborter i många av världens mest utvecklade länder. Somliga av dessa har mycket liberala abortlagar, trots att invånarna till övervägande del är ”kristna”. Detta massmord på ofödda barn har framkallat reaktioner som måste vara svåra att förklara för människor som förkastar begreppet synd.
Varför skulle till exempel vissa kvinnor, vars livsfilosofi tillåter dem att göra abort, ha skuldkänslor efteråt och kanske till och med bli psykiskt sjuka? Men ”undersökningar visar att en stor del av de kvinnor som genomgår abort får känslomässiga rubbningar”, till och med i det kommunistiska Jugoslavien. (The New Encyclopædia Britannica) Professor Henri Baruk, medlem av den franska medicinska akademin, förklarar att detta fenomen beror på en kränkning av ”en fundamental princip som finns skriven i alla människors hjärtan”. Skriven av vem?
Ett annat nutida fenomen som har fått människor att börja tänka är den världsomfattande spridningen av sexuellt överförda sjukdomar. AIDS (Acquired Immune Deficiency Syndrome, förvärvad immundefekt), som har mycket hög dödlighet, har utlöst en våg av tvivel och oro bland många människor, som tidigare ansåg att promiskuös sexualitet hade befriat dem från gammalmodiga tabuföreställningar. Det höga pris som många fått betala för sin sexuella ”frihet” gör att somliga av dem undrar om inte detta, när allt kommer omkring, är ett straff. Ett straff från vem?
Sådana aktuella påminnelser om att människan inte ostraffat kan nonchalera moraliska principer har fått somliga tänkande människor att omvärdera sin uppfattning om synd och sitt ansvar inför Gud.
Kyrkorna och begreppet synd
”Detta århundrades stora synd är att man förlorat all känsla av synd.” Påven Pius XII gjorde detta kraftfulla uttalande så tidigt som år 1946. Sedan dess har situationen uppenbarligen förvärrats. I en encyklika rörande synd och syndabekännelse, betitlad ”Försoning och botgöring”, citerade påven Johannes Paulus II nyligen dessa ord av sin föregångare och beklagade vad han kallade fördunklandet av begreppet synd i våra dagars sekulariserade samhälle.
Påven påminde också de katolska prästerna och katolikerna i allmänhet om att kollektiv syndabekännelse och absolution (förlåtelse av synder), som praktiseras i många katolska kyrkor i våra dagar, inte är tillräckligt. Han framhöll att enskild bekännelse eller bikt är ”det enda rätta och normala sättet” att ta del av botens sakrament. Enligt den katolska läran är boten förknippad med goda gärningar som utförs för att försona syndaren med Gud.
De flesta protestantiska kyrkor förnekar behovet av enskild bekännelse eller bikt för en präst. De hävdar att det räcker att bekänna sina synder för Gud för att få förlåtelse, men somliga ställer sig positiva till gemensam syndabekännelse och absolution vid ”nattvarden”. Många protestanter tror att det enda som behövs för att stå i ett rätt förhållande till Gud är tro.
Dessa motstridiga läror inom de så kallade kristna kyrkorna angående ämnet syndabekännelse, bot och rättfärdiggörelse, det vill säga hur man får en godkänd ställning inför Gud, gör att många människor blir förvirrade. De har en vag känsla av att de borde göra något för att komma i ett rätt förhållande till Gud, men de vet inte vad.
Följande artikel förklarar varför vi behöver komma i ett rätt förhållande till Gud och dryftar de katolska och protestantiska uppfattningarna om ”rättfärdiggörelse”. Två andra artiklar förklarar vad bibeln lär om hur man uppnår en rättfärdig ställning inför Gud och hur detta påverkar dig.