Är du tacksam för vad Jesus gjorde?
HUR skulle man på ett enklare och mer rättframt sätt kunna uttrycka sin tacksamhet än genom ordet ”tack”? Men de som säger ”tack” visar inte alltid någon verklig uppskattning för vad de har fått. Detta ord kan sägas av andra orsaker, till exempel av ren artighet, som reaktion på andra människors handlingar. Mekaniskt, om än tillbörligt.
När man har fått en gåva, i synnerhet en värdefull sådan, är det emellertid synnerligen passande att ge uttryck åt äkta, uppriktig tacksamhet. En gåva kan göra oss lyckliga; den kan fylla ett behov. När gåvan gör båda dessa ting, är den av särskilt värde. Men om den därefter lämnas utan avseende eller missbrukas, då klingar ett eventuellt ”tack” ihåligt, falskt. Man kan därför säga att uppskattning, eller brist på uppskattning, ofta visas genom det sätt varpå vi betraktar gåvan och brukar den.
Människans Skapare, Jehova, gav oss det dyrbaraste han ägde, sin Son, som gåva. I Johannes 3:16 sägs det: ”Ty Gud älskade världen så mycket att han gav sin enfödde Son, för att var och en som utövar tro på honom inte må bli tillintetgjord utan ha evigt liv.” Denna gåva kommer att göra oss lyckliga och kommer att fylla våra behov, om vi visar uppriktig tacksamhet. Men eftersom Jehova är givaren, varför bör vi då vara tacksamma mot Jesus?
Vad Jesus har gjort för dig
”Vad har Jesus gjort för mig?” kanske du frågar. Redan innan du var född, gjorde Jesus någonting för dig. Vad var det? Jesus avstod från sin himmelska, föremänskliga tillvaro för att födas som människa förmedelst jungfrun Maria. (Lukas 1:26—33) Detta var inte någon obetydlig handling. Skulle du vara villig att flytta från ett hem, där du åtnjöt frid, trygghet och hälsa och där du var omgiven av lojala vänner, för att bosätta dig på en plats hemsökt av ständiga stridigheter, faror och sjukdomar, där fiender hade sammansvurit sig för att döda dig? ”På inga villkor”, skulle de flesta svara. Likväl är detta vad Jesus gjorde. — Johannes 17:5; Filipperna 2:5—8.
Eftersom det var Jehova Gud och inte någon människa som var Jesu Fader, var han fri från synd. (Lukas 1:34, 35) Han begick inte en enda överträdelse i tanke, ord eller gärning. Trots det syndfulla tillståndet hos alla som fanns runt omkring honom och det motstånd han fick röna, kunde han säga till sina motståndare: ”Vem av er bevisar att jag är skyldig till synd?” Ingen! Som aposteln Petrus uttryckte det: ”Han begick ingen synd, inte heller blev något svek funnet i hans mun.” (Johannes 8:46; 1 Petrus 2:22) Låt oss, på grundval av dessa fakta, ytterligare illustrera hur detta berör dig.
Många människor känner motvilja mot att besöka sjuka människor på ett sjukhus, för att inte tala om att bo tillsammans med dem. Jesus var fullkomlig till kroppen och hade därför fullkomlig hälsa. Ändå isolerade han sig inte från andra människor eller försökte leva i en steril miljö. I stället var Jesus kärleksfullt villig att äta, sova och umgås med den sjuka och döende mänskligheten. — Matteus 15:30—37; Markus 1:40—42.
Av egen fri vilja gav Jesus sedan upp detta fullkomliga mänskliga liv till gagn för mänskligheten. Eftersom han var fullkomlig, hade han rätt till ett ändlöst mänskligt liv, och detta offrade han för att skänka oss en storslagen möjlighet. Som han själv sade: ”Människosonen ... har kommit för att ... ge sin själ till en lösen i utbyte mot många.” (Matteus 20:28) Hans apostlar vittnade likaså om detta: ”Jesus ... hade gjorts lite ringare än änglar, ... så att han genom Guds oförtjänta omtanke skulle smaka döden för varje människa.” (Hebréerna 2:9) Att Jesus offrade sitt liv för mänskligheten var det största uttryck för kärlek som en människa någonsin skulle kunna ge. Härigenom skänkte han oss den största gåva som vi som ofullkomliga människor någonsin skulle kunna få, nämligen en möjlighet till evigt liv. — Johannes 3:16; 15:13.
”Ja, Jesus har verkligen gjort mycket för mig”, kanske du tänker, ”men hur kan jag då visa min tacksamhet?”