Påven och apokalypsen
”ATT AVVÄRJA HARMAGEDDON” (Averting Armageddon) är den titel som två reportrar gav sin år 1984 utkomna bok om aktuell påvepolitik. Gordon Thomas och Max Morgan-Witts har gjort reportage om påvedömet i över 17 år. Vilka upplysningar kan de ge oss beträffande intresset i den katolska kyrkans toppskikt för apokalyptiska ting?
Enligt dessa reportrar förklarade monsignore Emery Kabongo, Johannes Paulus II:s personlige sekreterare: ”Påven är som en andlig Herkules som försöker hålla isär supermakterna, försöker avvärja ett nukleärt Harmageddon.”
Det verkar som om kyrkans ledande män är mer bekymrade över en global förstöring genom mänskliga medel än över Guds selektiva ingripande i människornas angelägenheter — den apokalyps som förutsägs i bibeln. Det heter således i boken Averting Armageddon: ”Bland Kabongos nära medarbetare finns det inga yttre tecken på slitningar när det gäller att försöka avvärja den apokalyps de ser närma sig. ... Men bakom formaliteterna finns det en spänning som är en direkt kvarleva från den internationella biskopssynoden. Den hade avslutat överläggningar angående en domedagsmättad not, där man djupt beklagade ’krigisk aggressivitet, våld och terrorism, upplagringen av både konventionella vapen och i synnerhet kärnvapen och den skandalösa handeln med alla slags stridsvapen’.” Även påven är inblandad. Thomas och Morgan-Witts rapporterar att på bokhyllorna i hans arbetsrum finns verk som International Defense Review, The Problems of Military Readiness och Surprise Attack: Lessons for Defense Planning. De tillägger:
”Alldeles intill encyklikorna står böcker som handlar om ett ämne som nu tilldrar sig påvens intresse: eskatologi, studiet av bibliska läror som hävdar att Gud skall upprätta sitt rike på jorden genom en serie ’händelser’ som skall avsluta en tidsålder. Johannes Paulus tror fullt och fast ... att, möjligen före detta århundrades slut, någonting ’avgörande’ kan komma att dra fram över jorden. Skulle det kunna bli en pest, en ny digerdöd? Eller torka eller hungersnöd i ofattbar skala? Eller kärnvapenkrig? Han fruktar nu ofta det sistnämnda; han sägs själv ha undrat om han inte har tilldelats sin roll som kyrkans överhuvud i vad som skulle kunna visa sig bli det sista decenniet för vår jord, innan den för evigt ödeläggs genom ett kärnvapenkrig.”
Boken Averting Armageddon riktar också uppmärksamheten på den symboliska ”domedagsklockan”, som är ett regelbundet återkommande inslag i tidskriften Bulletin of the Atomic Scientists. När denna ”klocka” för första gången publicerades i december 1947, sattes den på sju minuter före midnatt för att visa ”hur nära världen var ett nukleärt Harmageddon”. Efter SALT- avtalet år 1972 flyttades visarna på klockan tillbaka till tolv minuter före midnatt. År 1984 skrev Thomas och Morgan-Witts: ”Klockan visar nu på bara tre minuter i midnatt. Detta är det närmaste den har varit domedagen på trettio år.”
Trots alla ansträngningar från påvens sida ”att avvärja ett nukleärt Harmageddon” visade klockan fortfarande i november 1985 att det bara är tre minuter kvar. Vi bör emellertid inte låta oss distraheras av oro för att nationerna skall förinta mänskligheten. I stället för att försöka undvika apokalypsen är vi förståndiga om vi söker Guds väg till räddning ur apokalypsen, som med säkerhet skall ”komma över hela den bebodda jorden”. — Uppenbarelseboken 3:10.