Han lydde Gud som härskare mer än människor

”Vi måste lyda Gud såsom härskare mer än människor.”

FÖR nästan 2.000 år sedan ljöd dessa oförskräckta ord i Sanhedrins rättssal i Jerusalem. De uttalades i samband med att en grupp kristna i det första århundradet blev förhörda av den judiske översteprästen. De hade blivit arresterade i templet, när de undervisade en skara människor. Jehovas ängel hade befallt dem att gå dit och förkunna Guds ord. Prästerna hade befallt dem att inte göra det. Vem skulle du lyda i en sådan situation? De kristna visade ingen tvekan. De ville lyda Gud som härskare mer än människor. — Apostlagärningarna 5:17—32.

Under de många århundraden som har förflutit sedan dess har andra följt deras oförskräckta exempel, när religiösa ledare, i likhet med dessa judiska präster i det första århundradet, vägrat höra sanningen och försökt hindra andra från att höra den. (Matteus 23:13) I början av 1400-talet åberopade Jan (Johan) Husa (1371—1415) exakt dessa ord, när han beordrades att inte predika i sitt hemland Böhmen (en del av det nutida Tjeckoslovakien). Han erkände Guds överhöghet och hans ord i en tid då påven och kyrkan betraktades som allenarådande av nästan alla andra. Hur kom han att inta denna ståndpunkt?

Ursprunget till Hus’ bibliska läror

Jan Hus uppfostrades av sin mor, som var av bondefamilj och änka, och han fick därför kämpa för att få utbildning. Han var ofta tvungen att sjunga i kyrkor för att förtjäna sitt uppehälle. Trots att han inte var någon lysande begåvning, lyckades han skaffa sig utbildning vid Prags universitet och blev slutligen rektor för universitetet.

Samtidigt förekom det många stridigheter vid universitetet mellan tyskarna och tjeckerna. Hus blev en förkämpe för den tjeckiska saken, och hans inflytande växte i takt med att han blev en allt kraftfullare predikant. Under någon tid hade det rått oro och förekommit diskussioner beträffande många missförhållanden i vilka den romersk-katolska kyrkan var inblandad, och detta intensifierades genom spridningen av den engelske reformatorn John Wycliffes skrifter. Den böhmiska rörelsen hade inte sitt ursprung i händelser i England; det var snarare så att den löpte parallellt med dessa. Jan Hus kände sig tilltalad av Wycliffes skrifter, i synnerhet skriften On Truth of Holy Scripture (Om sanningshalten i den Heliga skrift), som han fick i sin ägo år 1407.

Han rönte emellertid motstånd från ärkebiskop Zbynek i Prag, som tog avstånd från Hus’ förkunnelse och offentligen brände många av Wycliffes skrifter år 1410. Zbynek lät detta följas av att han förbjöd all predikoverksamhet utom i godkända kyrkor, vilket uteslöt Betlehemskyrkan, där Hus var föreståndare. Hus vägrade att rätta sig efter ärkebiskopens förbud och hävdade att han måste ”lyda Gud mer än människor i fråga om sådant som är nödvändigt för frälsning”. Han vädjade till påven, vilket ledde till att ärkebiskopen uteslöt honom. Men Hus gav inte vika, eftersom han hade klart för sig att hans fördjupade kunskaper hade skärpt hans samvete och gjort det mera mottagligt för bibelns läror. Han framhöll klart och tydligt: ”Människan må ljuga, men Gud ljuger inte”, vilket påminde om aposteln Paulus’ ord till romarna. (Romarna 3:4) Kung Venceslav (Wenzel) tog parti för Hus’ reformrörelse, och slutligen flydde Zbynek ur landet och dog efter en kort tid.

Oppositionen mot Hus tog på nytt fart, när han fördömde ett korståg mot kungen i Neapel och avslöjade försäljningen av avlatsbrev för kriget och därmed satte stopp för prästernas inkomster. Avlatsbreven gjorde det möjligt för en person att få eftergift för ett världsligt straff genom att betala en summa pengar. För att undvika att dra problem över staden lämnade Hus Prag för en tids exil på landsbygden. Där utarbetade han år 1413 en skrift om handeln med kyrkliga ämbeten, vilken avslöjade prästerskapets kärlek till pengar och det stöd det fick av de världsliga myndigheterna. Återigen hänvisade Hus till Guds ord som sin auktoritet, och han sade: ”Varje trogen kristen bör vara så sinnad att han inte håller fast vid en uppfattning som står i strid med de heliga skrifterna.”

Hus skrev också en avhandling med titeln De Ecclesia (Om kyrkan). I denna avhandling framförde han ett antal påståenden, av vilka ett löd: ”Att Petrus aldrig varit och inte är kyrkans överhuvud.” Han fann att nyckelverserna i Matteus 16:15—18 med all tydlighet fastställde att Jesus Kristus är grundvalen och huvudet för kyrkan, som utgjordes av hela sammanslutningen av sådana troende som var kallade. Därför var det Kristi lag, såsom man finner den i Guds ord, som var den högsta lagen och inte påvens. I själva verket ledde påvedömet sitt ursprung till det kejserliga Roms makt.

Vittnesmål inför konsiliet i Konstanz

Katolska kyrkan kunde inte längre finna sig i Hus’ avslöjanden och instämde honom att stå till svars för sina uppfattningar inför konsiliet i Konstanz, som pågick från 1414 till 1418 i närheten av Konstanzsjön.b Han förleddes av kungens bror, kejsar Sigismund (Sigmund), att inställa sig, mot löfte av fri lejd, vilket snabbt visade sig vara ett bedrägeri. Kort efter sin ankomst blev han arresterad, men han fortsatte att sätta sig upp mot både påvens och konsiliets myndighet.

När konsiliet uppmanade Hus att avsäga sig sina idéer och läror, svarade han att han gärna skulle göra det, om man med Skriftens hjälp kunde bevisa att han hade fel, i enlighet med 2 Timoteus 3:14—16. Hus ansåg att hans samvete alltid skulle anklaga honom, om han gjorde ett avsägande formulerat i dunkla ordalag. Han förklarade: ”Min önskan har alltid varit att någon skall framlägga en bättre tolkning av Skriften, och då skall jag beredvilligt ta tillbaka mina ord.” Trots hans uppfordran att den lägsta medlemmen av konsiliet med hjälp av Guds ord skulle påvisa hans villfarelse för honom, anklagades han för att vara en hårdnackad kättare och sändes tillbaka till fängelset utan att någonting av bibelns innehåll hade diskuterats.

Den 6 juli 1415 fick Hus formellt sin dom i katedralen i Konstanz. Han tilläts inte gå i svaromål, när anklagelserna mot honom lästes upp. Sedan blev han offentligen fråntagen sitt prästämbete, samtidigt som hans skrifter brändes på kyrkogården. Han fördes ut till ett fält i utkanten av staden och brändes där på bål. Askan efter honom samlades upp och kastades i floden Rhen i syfte att förhindra att någon bevarade reliker efter denne martyr. På grund av hans nära föreningsband med John Wycliffe uttalade konsiliet också sin dom över denne reformator — som redan var död — och befallde att hans kropp skulle grävas upp och brännas och att askan efter honom skulle kastas i floden Swift i England. Senare blev även den främste efterföljaren till Hus, Hieronymus från Prag, bränd på bål.

Vad Hus uppnådde

På den tiden var Hus en av de första som vågade sätta sig upp mot både påvens och konsiliets auktoritet för att i stället godta bibeln som den högsta auktoriteten. Därmed inledde han en rörelse som hävdade individens rättigheter, friheten att följa sitt samvete och yttrandefriheten.

Drygt hundra år senare anklagades Martin Luther i Tyskland för att hänge sig åt samma villfarelser som Wycliffe och Hus hade gjort. Luther hade uppenbarligen samma grundläggande uppfattning som Hus, med tanke på vad han sade: ”Om inte Skriften och sunda förnuftet gör mig övertygad om att jag har fel — jag erkänner inte påvars och konsiliers auktoritet, för de har motsagt varandra — är mitt samvete underordnat Guds ord.” Det är kanske detta som är anledningen till att han sade: ”Vi är alla husiter utan att veta om det.”

Hus, Wycliffe och Luther återupplivade i själva verket många av de första kristnas läror. De nådde naturligtvis inte ända fram till målet, eftersom det inte var lätt på den tiden att skingra århundraden av mörker. Men de var alla ense om en viktig sak: Guds ord måste komma i första hand, oavsett vilka åsikter människor har. De första kristna omfattade samma upplysta synsätt, eftersom de hade blivit undervisade av Mästaren, Jesus Kristus, själv. — Johannes 17:17; 18:37.

I våra dagar måste de kristna inta samma ståndpunkt. Vi har många fördelar jämfört med de kristna under de tidigare århundradena. För det första är bibeln fritt tillgänglig på de flesta språk. För det andra har den heliga anden i dessa yttersta dagar väglett de hörsamma och gett dem större insikt i bibeln. Har du godtagit denna insikt? Om det är så, kommer du inte att tveka att anamma den princip som Jan Hus så ihärdigt höll fast vid. I våra dagar finns det ett större antal människor än någonsin tidigare i historien som lever enligt följande ord av apostlarna: ”Vi måste lyda Gud såsom härskare mer än människor.” — Apostlagärningarna 5:29.

[Fotnoter]

[Bild på sidan 29]

Jan Hus

[Bild på sidan 31]

Tjeckiska biblar, som den utgåva av år 1579 som bilden här ovan visar, skattas högt av samlare i våra dagar. Jan Hus brändes på bål på grund av att han värderade bibelns ord högre än människors ord