Är de döda vid liv? Vad Gud säger

ETT mindre flygplan lyfte från en stad i Sydafrika för en flygtur till en annan stad omkring 400 kilometer därifrån. Ombord fanns piloten och hans unga dotter, som var tolv år gammal. När de försökte nödlanda, störtade planet och båda dödades.

”Ingen annan än Jehova Gud kan förstå vilken sorg och saknad jag kände och hur jag fick kämpa för att härda ut”, berättar Betty, efterlämnad maka och mor. Hur kunde hon klara av det? ”Jag bad ständigt och jämt om mod och styrka att själv härda ut, så att jag skulle kunna hjälpa andra att göra detsamma.” Det var likaså till stor tröst för Betty att veta vad Gud säger om de dödas tillstånd och uppståndelsehoppet.

Vad säger då Gud om de döda? Bibeln ger oss svaret: ”De döda vet ingenting.” (Predikaren 9:5, The Jerusalem Bible) De döda är således utan medvetande. Så enkelt är det. Varför tror då de flesta människor motsatsen? Därför att de har låtit lura sig av världens största och äldsta bluff!

Ett världsomfattande bedrägeri

Det började med den första lögn som någonsin uttalats. Den historiska redogörelsen i Första Moseboken i bibeln ger oss detaljerna. Det sägs där: ”Vad angår trädet för kunskapen om gott och ont, får du inte äta därav, ty på den dag du äter därav skall du oundvikligen dö.” (1 Moseboken 2:17, NW) Detta var vad Jehova Gud sade till den förste mannen, Adam. Jämför nu detta med vad som sägs i 1 Moseboken 3:1—4 (NW), där Satan genom en orm förleder Eva att överträda Guds befallning med orden: ”Ni skall inte oundvikligen dö.” Det Satan sade var alltså tvärtemot vad Gud hade sagt. Därigenom uttalade han den första lögnen och blev ”lögnens fader”. — Johannes 8:44; Uppenbarelseboken 12:9.

Men Adam och Eva dog verkligen, och det har också oräkneliga miljoner andra gjort. Hur kunde lögnaren Satan bortförklara detta faktum? Genom att senare ingjuta den tanken att det finns någonting som lever vidare trots att kroppen dör. Detta blev så småningom en framträdande lära i antikens religioner och kom att införlivas med grekisk filosofi. Tron på själens odödlighet är därför nära nog universell. Och för många som tror att deras döda anförvanter är vid liv någonstans är detta kanske en trösterik tanke. Men den avgörande frågan är: Är den sann?

Har du en odödlig själ?

Ordet ”odödlighet” förekommer tre gånger i bibeln, alla tre gångerna i de kristna grekiska skrifterna. Om man närmare undersöker bruket av detta ord, står en sak klar: Människan äger inte någon inneboende odödlighet.

Begrunda till exempel aposteln Paulus’ ord i 1 Timoteus 6:15, 16, där han beskriver Jesus Kristus som ”kungen över dem som härskar som kungar och herren över dem som härskar som herrar, den ende som har odödlighet”. Hur skiljer sig Jesus således från alla andra ”kungar” och ”herrar”? Han är odödlig; de är det inte.

Det är sant att odödlighet utlovas åt dem av Kristi efterföljare som är kallade att regera tillsammans med honom i himlarna. (1 Petrus 1:3, 4) Vi läser således i 1 Korintierna 15:53, 54: ”Detta dödliga måste iföra sig odödlighet. Men när . . . detta dödliga iför sig odödlighet, då skall det uttalande bli verklighet, som står skrivet: ’Döden är uppslukad för alltid.’” Men lägg märke till att odödligheten är något som de ”iför sig”. Den är en belöning för dessa trogna, utvalda kristna. Den är inte något som alla människor får i arv.

Vidare sägs det inte i bibeln att människan har eller har fått en själ. I stället sägs det: ”Och Jehova Gud grep sig an med att dana människan av stoft från marken och att i hennes näsborrar blåsa in livets andedräkt, och människan blev en levande själ.” (1 Moseboken 2:7, NW; jämför 1 Korintierna 15:45.) Att vara något är en helt annan sak än att ha något. Ingen vill väl bestrida att det är stor skillnad mellan att vara en hund och att ha en hund! Att vara en själ är på liknande sätt inte detsamma som att ha en själ.

Att inte alla människor förlänas odödlighet framgår tydligt av det faktum att bibeln upprepade gånger nämner att själen dör. Några exempel: ”Den själ som syndar — den själv kommer att dö.” (Hesekiel 18:4, 20, NW) ”Sannerligen, vilken själ det vara må som inte lyssnar till den profeten skall bli fullständigt utrotad ur folket.” — Apostlagärningarna 3:23.

Men om vi nu inte har en odödlig själ, vad händer då när vi dör? Vi ”sover”, därför att det tack vare Kristi lösenoffer finns ett hopp om en uppståndelse. (1 Korintierna 15:22) När Lasarus hade dött, sade Jesus: ”Jag är nu på väg dit för att väcka honom ur sömnen.” Därefter förklarade han: ”Lasarus har dött.” (Johannes 11:11—14) Paulus talade också om dem ”som sover i döden”. (1 Tessalonikerna 4:13, 14; 1 Korintierna 15:20) Men om nu de döda sover ...

Kommer det att bli ett uppvaknande?

Föreställ dig denna häpnadsväckande scen: En stor folkskara är samlad framför en klipphåla i Betania, nära Jerusalem. Jesus är där tillsammans med Maria och Marta, systrar till Lasarus, som nyligen har dött och vars kropp ligger i en klipphåla, som är tillsluten med en sten. ”Ta bort stenen”, befaller Jesus. Marta invänder: ”Herre, vid det här laget måste han lukta, för det är på fjärde dagen.” Men efter en kort bön ropar Jesus med hög röst: ”Lasarus, kom hit ut!” Och mannen Lasarus kommer ut! (Johannes 11:38—44) Kan du föreställa dig vilken förvåning och glädje folkskaran känner — i synnerhet Maria och Marta?

Om Lasarus hade varit vid liv under dessa fyra dagar, skulle han då inte ha talat om det för alla? Men det sägs ingenting om att han hade upplevt något medan han var död, och som en ytterligare bekräftelse av detta sägs det i bibeln: ”De döda vet ingenting.” — Predikaren 9:5, The Jerusalem Bible.

Lasarus’ fall var inte unikt. I en stad som hette Nain mötte Jesus en begravningsprocession med kroppen av en ung man som just skulle begravas. Jesus sade: ”Unge man, jag säger dig: Stig upp!” Vad hände? ”Den döde satte sig upp och började tala.” (Lukas 7:11—17) Men hur var det då denna gång — sade den unge mannen någonting om en plats dit människor kommer när de dör? Nej, för uppenbarligen hade han helt enkelt varit död.

Jesus, Paulus, Petrus, Elia och Elisa uppväckte allesammans döda människor. Ingen av dem som en gång hade varit döda sade ett ord om ett liv efter döden.

Genom dessa fantastiska underverk får vi en försmak av det enda sätt varpå det stora flertalet döda kan få liv igen — genom en uppståndelse tillbaka till liv här på jorden under Guds rike. Jesus sade: ”Förundra er inte över detta, därför att den stund kommer, i vilken alla som är i minnesgravarna skall höra ... [min] röst och komma ut.” (Johannes 5:28, 29) Detta kommer att bli en mycket hänförande upplevelse för dem som får privilegiet att leva under Kristi rikes tusenåriga styre, som nu är så nära. (Uppenbarelseboken 20:4, 6) Uppståndelsehoppet är i sig självt ett bevis för att de döda inte kan vara vid liv. Om människor skall kunna uppväckas, måste de först bli livlösa.

Men somliga kanske frågar ...

Hur förhåller det sig med andemedier och andra som påstår sig motta budskap från de döda? Bevisar inte detta att de döda är vid liv? Nej, det gör det inte. Satan är mycket listig, en ärkebedragare, som ofta ”förkläder sig till en ljusets ängel”. (2 Korintierna 11:14, Hedegård) Han och hans demoner kan, vilket ofta har skett, förkläda sig till döda människors andar! Därför sades det uttryckligen i Jehovas lag till Israel: ”Det bör inte hos dig finnas ... någon som rådfrågar ett andemedium ... eller någon som frågar de döda. Ty var och en som gör sådana ting är något avskyvärt för Jehova.” (5 Moseboken 18:10—12, NW) Jehova säger också i sitt ord att de som utövar spiritism ”inte [skall] ärva Guds rike”, utan skall bli tillintetgjorda. — Galaterna 5:19—21; Uppenbarelseboken 21:8.a

Hur förhåller det sig då med dem som påstår sig ha haft nära-döden-upplevelser? Bevisar inte sådana upplevelser att anden eller själen lämnar kroppen vid döden? Den amerikanske opinionsundersökaren George Gallup j:r studerade detta ämne och publicerade sina resultat i boken Adventures in Immortality. De läkare och vetenskapsmän som intervjuades ställde sig skeptiska till dessa nära-döden-berättelser. En forskare i biofysik från Maryland sade: ”Dessa upplevelser härrör från ett sinne som befinner sig i ett abnormt tillstånd, fysiologiskt sett. ... Hjärnan är ett mycket komplicerat organ, och den kan spela en många spratt när man misshandlar den — se bara på erfarenheterna med hallucinogena droger.” En psykiater från Ohio: ”Dessa rapporter är fantasier eller hallucinatoriska fenomen.” En vetenskapsman från Michigan: ”Detta är traumatiska fantasier.”

Gallup kom till den slutsatsen att nära-döden-upplevelser inte ”på något sätt kan anses utgöra bevis för människans odödlighet eller ett liv efter detta”. Han tillägger: ”Det är möjligt att de helt enkelt är dramatiska inre scenbilder som blott och bart utspelar sig i sinnet på dem som utsätts för yttre våld.” Han antyder också att vissa religiösa tänkare skulle betrakta sådana upplevelser som ”ett led i en demonisk strategi som går ut på att lura mänskliga varelser”. Vad Jehova Gud för länge sedan sade står fortfarande fast: ”De döda vet alls ingenting.” — Predikaren 9:5.

Vad bör du göra?

Ta dig i akt för uppfattningar och läror som är grundade på Satans första lögn — ”ni skall inte oundvikligen dö”. (1 Moseboken 3:1—5, NW) Godta det som sägs i Guds ord, att när en person dör, då ”förgås verkligen hans tankar”. (Psalm 146:4, NW) Var också förvissad om att de som sover i döden kommer att uppstå under Guds rikes härliga styre, som så många ber om, då ”det skall komma att bli en uppståndelse för både de rättfärdiga och de orättfärdiga”. — Apostlagärningarna 24:15; Matteus 6:9, 10.

Den sjukliga kvinna som nämndes i första artikeln blev mycket lycklig när hon fick reda på vad Gud säger om de döda och om de bedrägliga demonandarna. Hon förstörde sina amuletter och andra spiritistiska föremål och kände sig redan efter några dagar mycket bättre. Nu hjälper hon andra att bryta sig loss från demondyrkan.

Den änka som förlorade sina kära i en flygolycka fann tröst i följande tanke: Eftersom de döda inte vet någonting, existerar inte längre tiden för dem. Så från deras ståndpunkt sett vaknar de i nästa ögonblick i ett jordiskt paradis under Guds rike! Hon gläder sig nu åt att hjälpa andra att inse att Jehova inom kort ”skall avtorka tårarna från alla ansikten”. (Jesaja 25:8) Hon ser fram emot den dag då hennes kära skall få liv igen, genom en uppståndelse från de döda.

[Fotnot]