Inblick i nyheterna
Är evangelisering genom TV Guds sätt?
Om Jesus Kristus vore här på jorden i våra dagar, hävdade TV-evangelisten Jim Bakker, ”skulle han behöva vara på TV”. Varför television? Därför att, enligt Bakker, ”det skulle vara det enda sätt på vilket han kunde nå de människor som han älskar”. I likhet med Bakker är det ett ökande antal fundamentalistiska predikanter i Förenta staterna som anser att televisionen är det bästa medlet för att sprida Guds ord. Men ändå visade en undersökning år 1984 att TV-evangelisterna för det mesta ”stärker människor i deras uppfattning, vilka redan är engagerade i evangelisk religion”.
Intressant nog skrev en läsare i ett brev till redaktören för tidskriften Ministry: ”Ni sade att de [televisionsapparaterna] är kyrkans kraftigaste redskap till att så ut evangelium, och ändå säger Gud att det viktigaste arbetet är besök från hus till hus — att jaga själar. ... Vår Frälsare tyckte om att komma bort från de stora skarorna, och han gick då från hus till hus — och jagade själar. Han gladde sig åt en enda själ att tala till. ... Kan vi inte göra detsamma?”
Enligt Jesus Kristus var syftet med den kristna tjänsten inte bara att sprida ordet, utan att göra ”lärjungar”. (Matteus 28:19, 20) Han anvisade sina efterföljare att gå till människors hem. (Matteus 10:7, 11—13) Aposteln Paulus godtog denna predikometod och sade beträffande sin tjänst: ”Jag ... undandrog mig [inte] att berätta för er om några av de ting som var nyttiga eller att undervisa er offentligt och från hus till hus.” Lärjungarnas personliga tjänst från hus till hus skördade goda resultat. — Apostlagärningarna 5:42; 20:20.
Om Jesus lade sådan vikt vid denna predikometod för att göra lärjungar, varför föredrar då så många evangelister TV som sitt medium? I The Courier-Mail i Brisbane i Australien konstateras det att TV-evangelisterna ”tjänar varje år upp till 830 miljoner kronor på att sälja frälsning. De visar sig i ett hav av elektriserande kraft och härlighet på 300 TV-stationer och dyrkas likt popidoler. ... Till följd av sin taktik kommer dessa män, som påstår sig till och med styra Gud, till sist fram till en direkt affärsöverenskommelse. Sänd dem 70 kronor, och de kommer att föra dig till himmelen.”
Ledarskap utan tro
Jesus Kristus sade: ”Jag är uppståndelsen och livet.” (Johannes 11:25) Men ”många av de katolska teologer, som utgör lärarstaben vid universitet och prästseminarier, kan inte förmå sig att säga att de tror ... på uppståndelsen”, rapporteras det i nyhetstidskriften Insight.
Hur kan romerska katoliker som uppriktigt önskar följa vad bibeln lär få sin tro stärkt av sådana lärare? Det kan de inte, för aposteln Paulus skrev: ”Om det inte finns någon de dödas uppståndelse, då har inte heller Kristus uppväckts. Men om Kristus inte har uppväckts, då är helt visst vår predikan förgäves, och vår tro är förgäves.” — 1 Korintierna 15:13, 14.
Där det inte är någon fred
Den 24 oktober 1985 utropade Förenta nationernas generalförsamling att 1986 skulle vara det Internationella Fredsåret. I resolutionen hette det att året skulle vara ”ägnat åt att koncentrera Förenta nationernas och dess medlemsstaters ansträngningar på främjandet och förverkligandet av fredens ideal med alla tänkbara medel”. Hur hoppades de kunna åstadkomma detta? Genom ”staters och folks fortsatta och positiva åtgärder i syfte att förhindra krig”.
Vad finner vi nu, när vi närmar oss slutet på ”fredsåret”? Sådana ädla föresatser har blivit dramatiskt förkrympta genom de militära konflikter som fortsätter att rasa världen runt. ”Gerillaresningar, territoriella tvister, ideologiska meningsskiljaktigheter, rasolikheter och ’heliga’ krig uppgår sammanlagt till åtminstone 19 större konflikter och många mindre”, konstaterades det i The West Australian. I tidningsartikeln påpekas det att nästan en miljon soldater för närvarande är engagerade i väpnade konflikter världen runt. För de miljoner som faller offer för sådan krigföring är det uppenbart att det inte är någon fred.
Kan mänskliga ledare hoppas på en verklig lösning genom framtida proklamationer, där man efterlyser fred? Nej, för i Jeremia 10:23 heter det: ”Jag vet det, Herre [Jehova]: människans väg beror ej av henne, det står inte i vandrarens makt att rätt styra sina steg.” (Jämför Jeremia 6:14.) Verklig fred kommer i sanning bara från Gud.