”De kommer helt visst att strida emot dig, men de kommer inte att bli dig övermäktiga”
DEN suveräne Herren Jehova talade om för den unge Jeremia att han skulle göra honom ”till en befäst stad och till en järnpelare och till kopparmurar” mot vem som än försökte förgöra honom. I vår tid får vi som Jehovas vittnen en liknande försäkran från vår Gud. Ja, under Satans påverkan kommer de helt visst att strida emot oss, men de kommer inte att bli oss övermäktiga. ”Ty ’jag är med dig’, är Jehovas uttalande, ’för att befria dig’.” — Jeremia 1:18, 19, NW.
Främlingar som kommer till avlägset belägna byar på Salomonöarna gör det ofta med risk för sitt liv, särskilt om de kommer med en ny religion. Detta fick två pionjärer med särskilt uppdrag bland Jehovas vittnen erfara. Vildsint stirrande bybor siktade med pil och båge mot dem. De hade fått order om att skjuta! När situationen blev mera spänd ingrep en äldre man helt plötsligt och sade: ”De är mina gäster. Skada dem inte.” Till bybornas bestörtning förde han dem med sig till sitt hem. Denne man hade hört talas om vittnena, och nu skaffade han sig boken Du kan få leva för evigt i paradiset på jorden, och ett bibelstudium sattes i gång med honom. Han började också samtidigt att vara med vid mötena. I dag kan bröderna vittna obehindrat i området, tacksamma för den räddning Jehova gav dem vid deras första besök.
Befrielse har ofta blivit en följd av att man har identifierats som ett av Jehovas vittnen. Tack vare predikoarbetet från hus till hus lär människor känna vilka vittnena är och vilken ståndpunkt de intar i aktuella frågor. I en liten by i Peru anklagade terrorister byborna för att ha förrått dem. Man samlade ihop männen i samhället och ställde dem på rad för att skjutas. (Vid liknande tillfällen har hela byar utplånats.) Men då kände en av terroristerna igen en broder och sade till dem som skulle verkställa avrättningen: ”Den mannen är inte en av dem. Jag vet att han är ett Jehovas vittne, och de blandar sig inte i politik.” Brodern befriades. Helt visst beskyddar Jehova sina egna!
Från ön Cypern rapporterar man att den grekisk-ortodoxa kyrkan har varit mycket aktiv i sina försök att undergräva Jehovas vittnens arbete. Kyrkan sprider informationsblad som anklagar vittnena för många saker, och man avskräcker sina medlemmar från att ha några som helst samtal med vittnena. Vissa teologer har till och med organiserat hembesök hos människor som har studerat med Jehovas vittnen i ett försök att avskräcka dem. Betecknande är det som hände i staden Pafos, där Paulus och Barnabas en gång i tiden övervann liknande motstånd. (Apostlagärningarna 13:6—12) En präst försökte övertyga tre olika personer att sluta upp med att undersöka bibeln tillsammans med Jehovas vittnen. De i sin tur ordnade var för sig med att en broder skulle få delta i ett samtal med denne teolog. Resultatet av detta har blivit att alla tre nu är aktivt anslutna till vittnena. Efteråt gjorde prästen följande uttalande: ”Jag vill aldrig någonsin mer ha något samtal med Jehovas vittnen.”
En del präster gick så långt att de slog vittnena medan dessa utförde sitt arbete från hus till hus i en av byarna. Märkligt nog drabbades byn av en virvelvind några dagar senare, och taken på många hus blev förstörda. En del bybor sade då: ”Detta är ett straff från Gud för det som prästerna gjorde mot Jehovas vittnen.” I denna by fortsätter människor med ärliga hjärtan att ta emot vännerna i sina hem. Vid ett tillfälle höll en broder just på att erbjuda de senaste numren av tidskrifterna till en intresserad person, när en av de präster som hade slagit vännerna råkade komma förbi och sade åt brodern att lämna ”hans hjord” i fred. Den intresserade personen sade då till prästen: ”Jag är gammal nog att veta vad jag gör.” Så prästerskapet har ingen framgång mot Jehovas vittnen; deras ansträngningar slår tillbaka mot dem själva, och fler människor tar ståndpunkt för Jehova.
I ett krigshärjat land i centrala Afrika blev en kretstillsyningsman stoppad av soldater för en rutinkontroll. De reagerade mot någonting i ett brev som han hade med sig och tog honom med sig till polishögkvarteret, där han blev piskad och torterad av tre soldater. Fastän man inte väckte något åtal mot honom eller höll någon rättegång, hölls han i fängsligt förvar ett helt år. Han fick tillbringa sex månader i en överfull cell tillsammans med 40 andra fångar. På grund av det alltför trånga utrymmet fick de lov att turas om att sova, tre timmar i taget. Resten av tiden fick de lov att stå. Under den tid som vår broder befann sig där dog 137 fångar, och han fick till uppgift att stoppa deras kroppar i säckar för att begravas.
Denne kretstillsyningsman höll sig andligt stark genom att använda mycket tid till att vittna för medfångar. Hans rapporter visar att han använde över 30 timmar i månaden i predikoarbetet, och han ledde fyra bibelstudier medan han var i fängelse. En av dem som han studerade med började också vittna för andra. Trots alla prövningar denne broder fick genomgå, sörjde Jehova för honom, och han ger följande råd till andra: ”När du är i fängelse, lämna då bara allting i Jehovas händer. Vänta på honom. Förtrösta på honom. Oroa dig inte för mycket. Var trofast.”
I ett område i Zimbabwe blev barn till Jehovas vittnen relegerade från skolan för att inte ha tagit del i politiska program. Vissa individer nöjde sig dock inte med detta, utan gaddade ihop sig i ligor och brände ner föräldrarnas hem och förstörde deras skördar. Hela familjer av vittnen tvingades att lämna både bostad och andra ägodelar och fly för sina liv. Saken kom emellertid till högre statliga myndigheters kännedom, och man ordnade på ett välvilligt sätt med att familjerna kunde få återvända till sina hem. Deras boskap återställdes, och staten har vidtagit åtgärder för att ersätta vännerna för deras förluster. Jehovas vittnen uppskattar verkligen när ”de överordnade myndigheterna” på det här sättet visar sig vara ”Guds tjänare ... till din nytta”. (Romarna 13:1—4) Till följd av detta har ett fint vittnesbörd avgetts, och människor på orten visar nu stort intresse för Rikets budskap. En broder uttryckte det så här: ”Vi vet att Jehova kan få sådana omständigheter att utfalla till ett vittnesbörd för hans namn.”
Jehova har också välsignat verksamheten i Malawi det senaste tjänsteåret. Det är bara i områden där bybor hyser hat mot vittnena som man har upplevt svårigheter. Följande rapport bekräftar detta: ”I många delar av distriktet råder det lugna förhållanden. Men i en församling blev två familjer av vittnen svårt trakasserade av ungdomsligor. Den ene familjefadern blev så svårt slagen att han var medvetslös i fyra timmar. Sedan togs han med till polisstationen, där den tjänstgörande polisen också fortsatte att slå honom och de andra som hade arresterats samtidigt. Senare avlöstes denne polisman emellertid av en annan som visade sig vara vänlig. Han släppte bröderna och skickade hem dem, och de tackade Jehova för denna oväntade befrielse. Det visade sig senare att orsaken till denna händelse var personligt hat från nära släktingar. Vårt närvaroantal vid Åminnelsen i år var uppmuntrande. Vi var 23.476. Det visar att det fortfarande finns fårlika människor här i Malawi som måste få hjälp att kunna bli Jesu Kristi lärjungar.”
Ett land i Östeuropa skickade in följande uppskattande meddelande: ”Vi är tacksamma för den nära kontakt vi erfar med den styrande kretsen genom alla Jehovas jordiska organisations kanaler. På det viset får vi möjlighet att se hur vår himmelske Fader, med hjälp av sin Son och alla änglar, samlar ihop sina får i vår tid och hur vi kan ha en liten andel i detta. Vilket privilegium det är! Vår Fader har välsignat våra ansträngningar med tillväxt. Resultaten av denna välsignelse har blivit att mer tid används i tjänsten på fältet, fler hjälppionjärer predikar nitiskt de goda nyheterna, och antalet inbundna böcker vi har placerat eller lånat ut på våra distrikt är det högsta vi har uppnått någonsin.”
Våra dagars jubelårshorn har ljudit kraftigt och klart. Den tabell som finns på föregående sidor och som visar Jehovas vittnens rapport från alla delar av jorden är ett svar på dessa hornstötar.