Oroar du dig för dina barn?

NATURLIGTVIS gör du det! Sjukdomar, narkotikamissbruk och brottslighet är bara tre av de problem som du vet äventyrar dina barns liv. Det är normalt att föräldrar intresserar sig för sina barn — ja, till och med oroar sig för dem.

Det är så de flesta föräldrar har känt det under historiens gång, vilket också bibeln visar. Vi minns hur Jakob sände i väg Josef för att titta till sina bröder, därför att Jakob var orolig för dem. (1 Moseboken 37:13, 14) Job var också ängslig, trots att hans barn var vuxna och hade egna familjer. Han tänkte: ”Kanhända har mina barn syndat och i sina hjärtan talat kränkande om Gud.” — Job 1:4, 5.

Ja, till och med Josef och Maria oroade sig för sin fullkomlige son Jesus. När Jesus var tolv år gammal, blev de faktiskt vid ett tillfälle synnerligen oroliga för honom; de fann nämligen att han var försvunnen. Men det visade sig att de inte hade någon orsak att känna sig misslyckade, utan kunde vara stolta över sitt barn Jesus. Låt oss ta reda på exakt vad som hände vid detta minnesvärda tillfälle och se vilka lärdomar föräldrar i våra dagar kan dra av detta.

En försvunnen son

Om du är förälder, kan du förmodligen förstå Marias känslor när hon förebrående sade till Jesus: ”Barn, hur kunde du göra så mot oss? Din far och jag har letat efter dig och varit mycket oroliga.” Josef och Maria hade inte sett Jesus på tre dagar. Det är lätt att förstå att de oroligt undrade var den tolvårige pojken höll hus. — Lukas 2:48, 1981.

Hur kom det sig att Josef och Maria tappade bort Jesus? En välkänd bibelkommentator kritiserade dem för detta och skrev: ”Hur kunde de, när de visste vilken skatt de hade i sin vård, dröja så länge med att söka efter honom? Var var moderns hjärta och ömma omsorg?” Men som vi kommer att se längre fram visar en närmare granskning av redogörelsen att Josef och Maria egentligen inte kunde klandras för detta.

Faktum är att bibeln visar att Maria var en fin kvinna och en god mor. När ängeln Gabriel kom för att förebåda Jesu födelse, sade han att hon hade ”funnit ynnest hos Gud”. (Lukas 1:28, 30) Hon tog villigt emot uppdraget att föda detta speciella gossebarn och det tunga ansvaret att öva och fostra honom. Hon var en ödmjuk kvinna med stark tro på Gud. Efter Jesu födelse gjorde hon allt som krävdes i Jehovas lag, ”alldeles som det är skrivet”. — Lukas 1:38, 45—48; 2:21—23, 39.

Josef, den man som gifte sig med Maria och blev Jesu adoptivfar, var också en fin, rättfärdig man, som stod i förbindelse med Jehovas ängel vid fyra tillfällen. (Matteus 1:19, 20; 2:13, 19, 22) Tänk på att Jehova utvalde Josef och Maria till att uppfostra hans älskade enfödde Son. Skulle då inte Gud ha valt ett par som skulle göra sitt bästa för att hjälpa denne son att växa till i gudomlig vishet?

Det är sant att de flesta föräldrar i våra dagar är oroliga för sina barn på grund av den farliga och brottsliga miljö som omger dem. Och dessutom vet de naturligtvis att deras barn inte är fullkomliga, vilket ju Jesus var. Men vi kan ändå dra nytta av det exempel som Josef, Maria och Jesus gav.