Att vinna frid med Gud genom överlämnande och dop

”Jehova sade vidare ...: ’Gå inte nära någon som har tecknet på sig.’” — HESEKIEL 9:4, 6, NW.

1, 2. a) Varför har inte människor i allmänhet frid med Gud? b) Varför är det livsnödvändigt för alla att vinna sådan frid?

ATT vinna frid med Gud? Men varför skall man det? Det är inte många människor som anser sig vara i konflikt med Gud. Men kan man vara en verklig fiende till Gud utan att själv vara medveten om det? Så här sade aposteln Paulus till de kristna under det första århundradet: ”Bland dem uppförde vi oss alla en gång enligt begären hos vårt kött och gjorde de ting som köttet och tankarna ville, och vi var av naturen vredens barn liksom de övriga.” — Efesierna 2:3.

² Synden som ärvts från Adam påverkar också vår inställning, och den kan få oss att ägna oss åt ”de ting som köttet” vill, trots att vi kanske är intresserade av att behaga Gud. Du kanske är en som studerar bibeln tillsammans med Jehovas vittnen eller är en odöpt ungdom, vars föräldrar är vittnen, men trots det kan en självupptagen ”jag gör som jag själv behagar”-inställning känneteckna mycket av ditt liv och fortsätta att utestänga dig från Gud. En person som fortsätter på en sådan kurs ”samlar” ”vrede” åt sig själv. (Romarna 2:5; Kolosserna 1:21; 3:5—8) Gud kommer att ge fullt uttryck åt sin vrede under den snabbt annalkande ”vredens dag, då Guds rättvisa dom uppenbaras”. (Romarna 1:28—2:6) Hur kan man vinna frid med Gud och överleva denna ”vredens dag”?

Grundvalen för frid

3. Hur sörjde Gud för grundvalen till försoning?

³ Jehova tog initiativet till att hjälpa. ”Han älskade oss och sände ut sin Son som ett försoningsoffer för våra synder.” (1 Johannes 4:10) Jesu offerdöd försonar, det vill säga stillar eller tillfredsställer Jehovas rättvisa. Detta ger en juridisk grund till syndernas förlåtelse och slutligen till det fullständiga avlägsnandet av fiendskapen mellan Gud och människan. Ja, det är möjligt att bli försonad ”med Gud genom hans Sons död”, som aposteln Paulus skrev. — Romarna 5:8—10.

4. Vilken relevant syn fick Hesekiel, och varför har den betydelse för oss?

⁴ Men för att få personligt gagn av Kristi offer måste vi själva göra vissa saker. Vad detta är visades i en dramatisk syn som profeten Hesekiel fick, en syn som uppfylls under vår tid, när Guds ”vredes dag” närmar sig. Guds avrättningsstyrkor förebildas i synen av sex beväpnade män. Innan dessa ger uttryck åt Guds vrede sägs följande till en sjunde man, som bär en sekreterares bläckhorn: ”’Gå mitt igenom staden, ... och du skall sätta ett tecken på pannan på de män som suckar och jämrar sig över alla de avskyvärda ting som bedrivs mitt i den.’ Och till ... [de sex beväpnade männen] sade han i mina öron: ’Gå igenom staden efter honom och slå folket. ... Men gå inte nära någon som har tecknet på sig.’” — Hesekiel 9:1—6, NW.

5. Vad leder till sinnesändring?

⁵ Dessa, som hade det skyddande ”tecknet”, kände avsky därför att människor som påstod sig tillbe den sanne Guden hade fyllt ”landet med våld” (NW) och hade ägnat sig åt sexuell omoraliskhet, avgudadyrkan och allt annat slags orätt uppförande. (Hesekiel 8:5—18; Jeremia 7:9) De i våra dagar som skall bli ”tecknade” måste också genom bibelstudium först lära sig att värdesätta Guds normer och bli bedrövade i sina hjärtan, ja, att ”sucka och jämra sig” över de läror och sedvänjor som vanärar honom. Somliga ägnade sig kanske på grund av okunnighet åt det som var orätt eller sade ja till det genom att ge det sitt stöd. Men nu börjar de betrakta sådana saker så som Gud betraktar dem — med vämjelse! (Romarna 1:24—32; Jesaja 2:4; Uppenbarelseboken 18:4; Johannes 15:19) Denna ökade uppskattning leder till ett av de första stegen för att vinna frid med Gud: sinnesändring. Aposteln Petrus gav följande uppmaning: ”Ändra därför sinne och vänd om, för att få era synder utplånade, så att vederkvickelsens tider [i stället för vrede] må komma från Jehovas person.” (Apostlagärningarna 3:19) Hur vederkvickande är inte sådan förlåtelse!

Att få ”tecknet”

6. Varför tecknades somliga människor i forna tider med ett tecken på pannan?

⁶ För att undgå Guds vrede måste de som ”suckade och jämrade sig” bli tecknade på sina pannor. (Hesekiel 9:4) I forna tider blev slavar ofta tecknade på pannan för att tydligt identifieras. Karakteristiska tecken på pannan och på andra ställen kunde också visa att en person tillbad en viss gud.a (Jämför Jesaja 44:5.) Vad är då det karakteristiska livsfrälsande tecknet i våra dagar som tydligt identifierar sina bärare som Jehovas sanna tillbedjare och slavar?

7. Vad är det symboliska tecknet?

⁷ Det symboliska tecknet är beviset — som om du skyltade med det på din obetäckta panna — på 1) att du är en överlämnad, döpt lärjunge till Jesus Kristus och 2) att du har tagit på dig den Kristuslika nya personligheten. (Efesierna 4:20—24) Eftersom de som på så sätt är ”tecknade” först måste göra ett överlämnande, måste vi veta vad detta inbegriper. Jesus förklarar: ”Om någon vill följa mig, må han då förneka sig själv och lyfta upp sin tortyrpåle och följa mig oavbrutet.” — Markus 8:34.

8, 9. a) Vad betyder det att ”förneka sig själv”? b) Hur kan man belysa vad överlämnandet kräver?

⁸ Det grekiska ord som översatts med ”förneka” betyder ”att neka fullständigt” eller ”inte vilja kännas vid”. Att ”förneka sig själv” betyder därför mer än att emellanåt neka sig själv ett visst nöje eller en viss njutning. Det betyder i stället att vara villig att säga nej till sig själv, när det gäller att låta sitt liv behärskas av sina personliga önskningar och ambitioner. Vi får hjälp att inse omfattningen av Jesu ord genom att lägga märke till hur detta uttryck översätts på olika språk: ”Att upphöra med att göra det som ens eget hjärta önskar” (tzeltal i Mexico), ”att inte längre tillhöra sig själv” (k’anjobal i Guatemala) och ”att vända ryggen åt sig själv” (javanesiska i Indonesien). Ja, detta betyder ett odelat överlämnande och inte bara ett visst engagemang, vilket man skulle kunna ha i en mängd saker.

⁹ En kristen kvinna vid namn Susan, som tidigare var rätt oberoende, förklarar vad överlämnandet betydde för henne: ”Jag gav mig själv hel och hållen åt någon annan. Jehova bestämmer nu min levnadsbana, talar om för mig vad jag skall göra och bestämmer vad som bör sättas främst.” Är du villig att lika odelat överlämna dig åt Jehova Gud? Kom ihåg: det symboliska tecknet identifierar dig som ”tillhörande” Gud, som en lycklig slav tillhörande sin Herre. — Jämför 2 Moseboken 21:5, 6; Romarna 14:8.

10. Vad bör man ta under övervägande innan man överlämnar sig?

¹⁰ ”Vem av er som vill bygga ett torn sätter sig inte först ner och räknar ut kostnaden, för att se om han har nog till att fullborda det?” frågade Jesus. (Lukas 14:28) Är du alltså villig att göra följande: Regelbundet vara med vid kristna möten? (Hebréerna 10:25) Upprätthålla den höga moraliska standard som Gud har fastställt för sina tjänare? (1 Tessalonikerna 4:3, 4, 7) Ha så full andel i arbetet med att predika om Riket som du kan? Sätta Guds vilja först, när du väljer levnadsbana eller ställer upp mål i livet? (Matteus 6:33; Predikaren 12:1) Fullgöra dina familjeförpliktelser? (Efesierna 5:22—6:4; 1 Timoteus 5:8) När du väl har gjort ett personligt överlämnande i bön, finns det ytterligare ett steg som offentligt visar andra detta.

Dop — för vilka?

11. Vad symboliserar dopet, och vad åstadkoms genom det?

¹¹ Jesus befallde att hans lärjungar skulle bli döpta. (Matteus 28:19, 20) De skulle nedsänkas fullständigt i vatten och sedan resas upp ur det. Detta utgör, i likhet med en begravning och en uppståndelse, en bra bild av hur en person dör med avseende på ett självupptaget levnadssätt och görs levande för att göra Guds vilja. Genom dop identifierar man sig som ett Jehovas vittne i förening med Guds världsomfattande församling.b Dopet bekräftar en högtidlig överenskommelse, som gjorts med Gud. (Jämför 2 Moseboken 19:3—8.) Ditt liv måste vara i överensstämmelse med hans lagar. (Psalm 15; 1 Korintierna 6:9—11) Dopet, vilket ordinerar dig som en Guds tjänare, återspeglar också en ”begäran om ett gott samvete”, på grund av att du vet att du har frid med Gud. — 1 Petrus 3:21.

12. När skyddas barn av en förälders ”tecken”?

¹² Bör även ungdomar överväga att bli döpta? Ja, kom ihåg vad Jehova sade till de sex beväpnade männen i synen: ”Gamling, yngling och jungfru, spädbarn och kvinnor skall ni döda — till fördärv. Men gå inte nära någon som har tecknet på sig.” (Hesekiel 9:6, NW) Barn som är för små för att överlämna sig skyddas naturligtvis av en förälders ”tecken”, om den föräldern bemödar sig om att uppfostra barnen att älska Jehova och om dessa ger lydigt gensvar. (1 Korintierna 7:14) Men om ett barn är intelligent nog att fatta ett personligt beslut och har nått den punkt då det ”vet att göra vad rätt är”, tro då inte att det hur länge som helst kommer att fortsätta att vara under förtjänsten av sin förälders ”tecken”. — Jakob 4:17.

13. Vad är några av de ting som man bör ta i betraktande, när man avgör om en ungdom är redo för dop?

¹³ Innan en ungdom gör ett överlämnande, bör han ha tillräcklig kunskap för att fatta vad det gäller, och han bör söka ett personligt förhållande till Gud. Han bör förstå och hålla fast vid bibelns principer och veta att han kommer att hållas ansvarig för varje överträdelse av dem. Han bör också ha tillräcklig erfarenhet av att dela med sig av sin tro till andra och veta att detta är en väsentlig del av sann tillbedjan; han bör verkligen önska tjäna Gud. Man bör naturligtvis inte förvänta att han skall visa samma mogenhet som en vuxen, men hans andliga utveckling bör vara tämligen stabil.

14. Hur betraktade en pojke dopet som ett skydd?

¹⁴ Om en ung person har beräknat kostnaden, så är det inte till någon nackdel för honom att överlämna sig som ung. Nästan alla nya kristnas uppskattning fördjupas efter dopet. ”Att jag blev döpt som barn var ett skydd för mig”, förklarade David. ”När jag blev äldre, lade jag märke till hur vissa odöpta tonåringar i församlingen inte kände sig underställda de äldstes myndighet och som en följd av detta vek av till ett dåligt uppförande. Men jag kom alltid ihåg att jag hade överlämnat mitt liv åt Gud. Mitt liv var redan taget, så jag kunde inte följa sådana tonåringar.”

15. a) Hur vet vi att det är möjligt för ungdomar att bevara en allvarlig syn på sann tillbedjan? b) Hur kan föräldrar bäst hjälpa?

¹⁵ Men somliga föräldrar undrar hur det går, om deras son eller dotter blir döpt som ung och sedan svalnar. En ungdom bör förvisso inte bli döpt bara för att behaga en förälder eller därför att några av hans kamrater blir det. Men Josef, Samuel, kung Josia och Jesus hade alla en allvarlig syn på tillbedjan av Gud, när de var tonåringar, och de höll fast vid den. (1 Moseboken 37:2; 39:1—3; 1 Samuelsboken 1:24—28; 2:18—21; 2 Krönikeboken 34:3; Lukas 2:42—49) I vår tid döptes en kristen kvinna vid namn Jean när hon var bara tio år. När Jean många år senare tillfrågades om hon verkligen förstod det steget, svarade hon: ”Jag visste att jag älskade Jehova, jag uppskattade det Jesus gjort för oss, och jag önskade tjäna Jehova.” Hon har nu tjänat troget i omkring 40 år sedan hon blev döpt. Varje ungdom är en personlighet; ingen kan fastställa en minimiålder. Föräldrar bör vinnlägga sig om att nå sitt barns hjärta och hjälpa det att utveckla gudaktig hängivenhet.c De bör inte bara hålla fram privilegiet med överlämnande och dop för sina barn, utan också stärka dem att bli orubbliga tillbedjare.

Att övervinna hinder

16. Varför krävs det mer än förståndsmässig insikt?

¹⁶ Även om det är nödvändigt att ha kunskap i bibeln, så innebär ”tecknet” mer än förståndsmässig insikt. I den syn som Hesekiel fick hade till exempel de äldste som avrättades för att de offrade rökelse till falska gudar troligen ingående kunskap i Jehovas skrivna ord. Men deras uppförande bakom stängda dörrar bevisade att de inte var sanna tillbedjare. (Hesekiel 8:7—12; 9:6) Att bli ”tecknad” för att få överleva kräver alltså att man tar på sig ”den nya personligheten som blev skapad enligt Guds vilja i sann rättfärdighet och lojalitet”. — Efesierna 4:22—24.

17. a) Vilket hinder håller somliga tillbaka från att bli döpta? b) Hur kan rådet i Jakob 4:8 tillämpas?

¹⁷ Ett mycket stort hinder är vårt syndfulla kötts inflytande. (Romarna 8:7, 8) Somliga tvekar till och med att bli döpta på grund av att de inte behärskar vissa allvarliga köttsliga svagheter, eller därför att de önskar hänge sig åt otillåtna världsliga nöjen och njutningar. (Jakob 4:1, 4) Sådana personer går miste om ett dyrbart förhållande. Guds ord ger oss rådet: ”Närma er Gud, så skall han närma sig er. Gör era händer rena, ni syndare, och rena era hjärtan, ni obeslutsamma.” (Jakob 4:8) Det krävs beslutsam handling. En man som började studera bibeln hade till exempel missbrukat alkohol och droger i 16 år och var dödligt sjuk på grund av detta. Med beslutsamhet övervann han dock dessa dåliga vanor. ”Men precis när jag gick framåt mot överlämnande började en kvinna tigga och be mig om att ha ett förhållande med henne. Detta var en verklig frestelse”, erkände han. ”Men trots att kvinnan trodde att jag var galen, så sade jag till henne: ’Jag studerar bibeln tillsammans med Jehovas vittnen, och jag kan inte inlåta mig på det.’” Vad fick honom att svara så? ”Jag hade sett vad Jehova hade gjort för mig genom att hjälpa mig att komma ifrån alkoholen. Han hjälpte mig också på andra sätt. Detta fortsatte att dra mig närmare honom. Jag kunde inte göra honom besviken.” Denne man hade vuxit sig nära Gud.

18. Vad är nyckeln till att övervinna hinder?

¹⁸ Det är inte hur mycket du vet som har betydelse, utan hur mycket du älskar det du vet. I Psalm 119:165 (NW) heter det: ”Överflödande frid tillhör dem som älskar [och inte bara har kunskap om] din lag, och för dem finns ingen stötesten.” Nyckeln är att älska Guds lag, djupt uppskatta dess värde i ens liv. — Jesaja 48:17, 18.

19, 20. a) Vilka hinder måste övervinnas, och vilken försäkran har vi? b) Vad kommer det att leda till att man framgångsrikt övervinner alla hinder?

¹⁹ Det kan naturligtvis uppstå andra hinder eller stötestenar. ”Det svåraste för mig”, sade den broder som nämndes tidigare, ”var människofruktan. Jag hade några världsliga ’vänner’ som jag brukade supa tillsammans med. Det svåraste för mig var att säga till dem att jag tänkte klippa av mitt umgänge med dem, därför att jag skulle överlämna mitt liv åt Gud.” (Ordspråksboken 29:25) Andra har mött familjemedlemmars hån och förakt. Ett nyligen döpt vittne, som övervann sin mans motstånd, konstaterade: ”Det var inte ett enda stort hinder, som jag måste övervinna, utan i stället en rad med små hinder, som måste övervinnas ett och ett.” Att du troget övervinner varje hinder som kommer i din väg kommer att stärka ditt hjärta. Var övertygad om att det inte finns något hinder som inte kan övervinnas av dem som älskar Guds lag! — Lukas 16:10.

²⁰ Varje gång du segrar över en stötesten kommer du att få ”överflödande frid”. (Psalm 119:165, NW) Ja, du kommer ”att vandra i trygghet på din väg. ... Din sömn skall vara välbehaglig. Du kommer inte att behöva vara rädd för någon plötslig förskräcklighet, inte heller för stormen över de ondskefulla, eftersom den kommer. Ty Jehova själv kommer i verkligheten att visa sig vara din tillförsikt.” — Ordspråksboken 3:23—26, NW.

[Fotnoter]

Repetitionspunkter

◻ Hur hjälper Gud oss att vinna frid med honom?

◻ Vad är det symboliska livsfrälsande tecknet?

◻ Vad är innebörden i överlämnande och dop?

◻ Vad slags hinder måste man möta, och hur kan man övervinna dessa?

[Ruta på sidan 13]

Nedsänkning eller bestänkande?

I berättelsen om Jesu dop heter det att han ”steg upp ur vattnet”. (Markus 1:10) Att Jesus blev nedsänkt är i överensstämmelse med innebörden i det grekiska ord som på engelska återgetts med ”baptism” (baʹpti·sma). Det kommer från ordet ba·ptiʹzo, som betyder ”doppa, nedsänka”. Det användes ibland för att beskriva sänkandet av ett skepp. Skribenten Lukianos på 100-talet använder ett besläktat ord för att beskriva hur en person dränker en annan: ”Att doppa ner honom så djupt [ba·ptiʹzon·ta] att han inte kan komma upp igen.” The New International Dictionary of New Testament Theology drar följande slutsats: ”Trots försäkranden om motsatsen verkar det som om baptizō, både i judiska och i kristna sammanhang, vanligtvis betydde ’nedsänka’ och att tanken på nedsänkning kvarstår också när ordet blev en fackterm för dop.”