Har religionen tillfredsställt våra behov?
MARIA hade varit katolsk nunna i 21 år. Hon hade växt upp i en mycket religiös miljö. Redan som barn kunde hon stiga upp mitt i natten och be för andra! Men den fattigdom, det lidande och de orättvisor som fortfarande florerade, trots tusentals år av religiöst inflytande, fick henne så småningom att undra: ”Har religionen verkligen tillfredsställt våra behov?”
De flesta religioner förespråkar höga ideal och moraliska principer. Men ofta betraktas religionen som orsaken till problem, som något som snarare bidrar till våra svårigheter än tillfredsställer våra behov. Lägg till exempel märke till följande uttalanden av observatörer på religionens område: ”De yttersta orsakerna till omänskliga grymheter är religiösa.” (National Review) ”Det främsta motivet till krig är inte längre vinningslystnad, utan religion.” (Toronto Star) ”Massutrotningen av judar under nazisttiden ’utfördes uteslutande av döpta kristna’.” — The Tampa Tribune.
Är det då så underligt att människor avfärdar de religiösa systemens anspråk på att tillfredsställa våra behov? De har sett deras frukt. I tidskriften The Christian Century sägs det till exempel att ”det var shintoismen, den förhärskande religionen i Japan, som inte bara hade gett krigsmaskinen sitt helhjärtade stöd, utan rentav hade utgjort själva dess grund”. Hur många religioner har inte gjort just detta — ”gett krigsmaskinen sitt helhjärtade stöd”! Tänk på de massmord och repressalier som förövats av buddister och hinduer i Sri Lanka, de mord och grymheter som begåtts av katoliker och protestanter på Irland — ja, listan kan göras hur lång som helst! ”Hinduer, muslimer, sikher och andra sekter har i hundratals år utgjutit varandras blod i Indien”, skrev en reporter beklagande i U.S.News & World Report.
Andra kanske inte direkt ser religionen som en kraft i ond riktning, men de betraktar den ingalunda heller som en verklig kraft i god riktning. Tidskriften National Catholic Reporter talade för en tid sedan om ”den traditionella kyrkans uraktlåtenhet att på ett tillfredsställande sätt tillgodose mänsklighetens önskningar och behov”. Och tidskriften Liberty förklarade att samhället tycks betrakta prästen som en ”välsignare, helgare och ceremonimästare” som bara släpps fram vid högtidliga tillfällen. Den tillade: ”Enligt många människors mening är han en representant för den rådande ordningen.” Har du betraktat religionen på det sättet — som något som troligen inte är till skada för oss men inte heller till någon större nytta?
Den religiösa situationen i våra dagar påminner i mångt och mycket om den som rådde när Jesus Kristus var här på jorden. Han sade att de religiösa ledarna på hans tid ärade Gud endast med sina läppar. Resultatet av deras verksamhet var att de gjorde människornas situation ännu mer betungande i stället för att tillfredsställa deras behov. ”De binder ihop tunga bördor och lägger dem på människornas skuldror”, sade han. (Matteus 23:4) Religionen i våra dagar lovar mycket men tycks uträtta föga. Finns det då någon anledning att tro att religionen kan tillfredsställa våra behov?