Rapport från förkunnare av Riket

Ungdomar i Italien tar tillfällen i akt att vittna

DE SOM uppskattar Guds storslagna uppsåt känner stor glädje över att kunna hjälpa andra att få kunskap om det underbara hoppet om Riket. Det handlar då ofta om att utnyttja de tillfällen som erbjuder sig, som följande rapport från Sardinien visar.

◻ ”En 12-årig förkunnare åkte buss på väg hem från tjänsten på fältet. På bussen fanns också två pojkar och en flicka, alla omkring 18 år gamla. Den unge förkunnaren satte sig bredvid flickan och började läsa tidskriften Vakna! i hopp om att väcka hennes nyfikenhet. Hon lade märke till tidskriften och frågade vad han läste. Han förklarade att han läste en artikel som handlade om lösningen på problem som ungdomar ställs inför. Han sade att han hade haft stor nytta av detta stoff och att det kunde hjälpa henne också. Hon tog villigt emot tidskrifterna.

De två andra ungdomarna som hade lyssnat på samtalet bad också om tidskrifter. Medan de höll på att lämna bidraget för tidskrifterna, sade föraren åt dem att inte slösa bort sina pengar på sådana värdelösa saker. Ungdomarna svarade att de kunde tänka själva och att tidskrifterna var intressanta. Då körde bussföraren ut mot vägkanten, stannade bussen och sade att han ville se vad det var som var så intressant i dessa tidskrifter. Han tog också emot några lösnummer.

Det unga vittnet som berättade denna erfarenhet sade: ’Jag är verkligen glad över att jag började vittna på bussen.’”

◻ Ett annat ungt vittne utnyttjade en situation i skolan. Detta unga vittne berättar: ”Vår lärare lärde oss en studiemetod som var helt olik den vanliga metoden. Efter att ha gått igenom stoffet skulle vi göra upp en disposition med huvudpunkter och underordnade punkter och sedan hålla ett extemporerat tal över ämnet.

’Jag känner mycket väl till den här metoden’, påpekade jag. ’Det är den metod som föreslås i Handbok för skolan i teokratisk tjänst.’ Läraren lade snart märke till att jag var den ende som lyckades bra med att använda denna metod. Han frågade varför det var sådan skillnad mellan mitt arbetsresultat och de andras. Jag förklarade att jag hade lärt mig den här metoden i skolan i teokratisk tjänst. Han var mycket nöjd och bad mig att visa detta inför klassen med hjälp av Handbok för skolan i teokratisk tjänst. Jag gjorde det.

När jag kom hem, berättade jag vad som hade hänt. Min far, som inte är något vittne, hade alltid sagt att det var ett handikapp att vara ett Jehovas vittne i skolan, men efter att ha lyssnat till min erfarenhet var han tvungen att ändra sig.”

Vilket storslaget privilegium ni ungdomar såväl som äldre förkunnare har att få upphöja Jehovas namn och göra det känt! — Psalm 148:12, 13.