En sammankomst som ökade vår förtröstan på Jehova

VÅR himmelske Fader, Jehova Gud, vet precis vad vi behöver. Och han påverkar sinnet hos dem av hans överlämnade tjänare som leder hans verk på jorden, så att de kan tillfredsställa detta behov. Det kan man verkligen säga beträffande områdessammankomsterna ”Förtrösta på Jehova”, som hölls över hela jorden från och med juni 1987. De tjänade sannerligen till att styrka de kristna mot den skepticism, det tvivel och den misstro som är så förhärskande i världen.

Temat ”Förtrösta på Jehova” var mästerligt invävt i programmet. Det betonades genom formuleringar som var kraftiga och uttryckliga och som kännetecknades av uppriktighet och rättframhet. Allt detta gav ytterligare styrka åt lyssnarnas förtröstan på Jehova. De kunde bege sig hem med temat outplånligt inpräntat i hjärta och sinne, fast beslutna att genom sina handlingar och sina ord klargöra för alla att de helt och fullt förtröstar på Jehova.

”Förtrösta på Jehova, ni människor”

Dessa ord, som man kan läsa i Jesaja 26:4 (NW), var temat för den första dagen. Det var mycket passande att programmet inleddes med talet ”Böj ditt öra till Guds ord”. Talaren visade att detta uttryck, som förekommer många gånger i Guds ord, innebär att man ägnar full uppmärksamhet med både sinne och hjärta åt det som sägs och att man har för avsikt att tillämpa det man hör. Det innebär att man utövar självbehärskning och att man koncentrerar sig på det som sägs och inte låter tankarna vandra. Endast genom att vi på detta sätt böjer vårt öra kommer vår förtröstan på Jehova att bli styrkt av det vi hör, och vi kommer sedan att känna oss motiverade att handla i enlighet med det som sägs. Och bör inte detta vara vår attityd närhelst vi hör Guds ord framläggas och förklaras, till exempel vid våra församlingsmöten?

Sammankomstens ordförande framförde nästa ämne, ”De som förtröstar på Jehova är lyckliga över att vara här”. Han påpekade att ju större förtröstan vi har på Jehova, desto större är vår lycka. Att förtrösta på Jehova innebär att fullständigt och med full förvissning förlita sig på honom. Ju större vår kunskap är om Jehova och ju större tillgivenhet vi har för honom, desto starkare kommer vår förtröstan på honom att vara. Sammankomstens tema var inte bara en slogan. Vi ger uttryck åt vår förtröstan på Jehova på många sätt, inte minst genom att visa hänsyn mot andra. I slutet av sitt tal och till allas glädje presenterade ordföranden det första nya tryckalstret — ett färgrikt, praktiskt hjälpmedel för förkunnarverksamheten. Det var traktaten Varför man kan lita på bibeln.

Efter att ha behandlat det framträdande exemplet med hur David ställdes öga mot öga med jätten Goljat framhävde näste talare ”Hur somliga har förtröstat på Jehova” i vår tid. Vi fick till exempel höra om en syster vars icke troende man med en pistol i sin hand hotade att döda henne, om hon fortsatte att gå på möten. Andra har visat sin förtröstan på Jehova i samband med att de fått besked om att de var tvungna att ta emot en blodtransfusion, om deras liv skulle kunna räddas. Ungdomar har gett bevis för sin förtröstan på Jehova genom att motstå påtryckningar att satsa på idrott eller välja högre utbildning efter fullbordad gymnasieutbildning.

Fredagsförmiddagens program avslutades med talet ”Ett folk avskilt från världen”. Vi visar att vi förtröstar på Jehova genom att bevara ett oklanderligt uppförande gentemot det motsatta könet, genom att låta kristna principer styra vår rekreation och genom att undvika sådana kläder och ett sådant utseende som skulle kunna sudda ut gränsen mellan könen. Genom att på så sätt vara avskilda från världen avger vi gång på gång mäktiga vittnesbörd, vilket leder till att somliga kommer in i sanningen.

På fredagseftermiddagen började programmet med talet ”Pionjärtjänsten påskyndar andlig utveckling”. Hur sant är inte detta! Genom Jehovas ord och genom sin heliga ande och sin organisation förser Gud oss med det vi behöver för att utvecklas till ”en fullvuxen mans ställning”, men pionjärtjänsten sätter oss i stånd att göra bättre och mera fullständigt bruk av alla dessa andliga föranstaltningar. (Efesierna 4:13) Pionjärer som intervjuades berättade hur heltidstjänsten gav dem möjligheter att mera helt och fullt odla Guds andes frukter, att ge uttryck åt större kärlek till människor, att vara effektivare i tjänsten och förtrösta på Jehova i större utsträckning och därigenom uppamma ett närmare förhållande till honom. Allt detta har påskyndat deras andliga utveckling.

Därefter kom talet över sammankomstens tema, ”Ett folk som alltid förtröstar på Jehova”. Denna gripande framställning visade att vi är annorlunda än världen, därför att vi fullständigt förtröstar på Jehova. Med utgångspunkt i olika texter i Jesajas bok visade talaren hur vi har fått se dessa mycket uppmuntrande profetior uppfyllas på oss Jehovas vittnen, därför att vi förtröstar på Gud. Med förtröstan ser vi fram emot den tidpunkt inom den närmaste framtiden då Jehova kommer att ge uttryck åt sin vrede mot alla nationer och sedan upprätta paradiset.

Sammankomstdeltagarna blev uppmuntrade att ”Sprida de goda nyheterna vid varje tillfälle”. Sedan betydelsen av att göra detta hade betonats, fick vi med hjälp av ett antal demonstrationer se hur den nya traktaten Varför man kan lita på bibeln kan användas effektivt i den vanliga förkunnartjänsten såväl som vid informellt vittnande. Vi önskar verkligen alltid ha dessa traktater med oss, därför att det bör vara kännetecknande för varje Jehovas vittne att sprida de goda nyheterna vid varje lämpligt tillfälle, och det är ett sätt att visa att vi förtröstar på honom.

Oerhört uppskattat var talet ”Föräldrar — sök redan tidigt nå ert barns hjärta”. För att ett barn under sin uppväxttid skall kunna förtrösta på Jehova måste dess fostran börja i tidig ålder och sättas i främsta rummet. Först då kommer det att vara möjligt att motverka allt det dåliga inflytandet från TV, från skolan och från gatan. ”Det du vill att ditt barn skall vara, det måste du låta barnet se hos dig”, sade talaren till föräldrarna. Ja, att vara ett gott föredöme är det bästa sättet att nå ett barns hjärta. Alla aspekter av helig tjänst måste kännas naturliga och skänka glädje, om atmosfären i hemmet skall kunna vara verkligt andlig. Vi önskar aldrig ha en motvillig attityd till den tid och de ansträngningar som är inbegripna. Sök också ständigt nå barnets hjärta genom gott kommunicerande. Utöva fasthet i förening med kärlek och vädja till barnets förnuft, när du utdelar tuktan. Ge beröm och belöningar, när barnet förtjänar det, men muta aldrig ditt barn.

Ett tal som gick rakt på sak i fråga om ett allvarligt problem bland en del unga vittnen hade temat ”Ungdomar — akta er för att leva ett dubbelliv”. Varför försöker somliga leva ett dubbelliv? Därför att de vill ha sina föräldrars och församlingens godkännande samtidigt som de hyser fruktan för att bli förlöjligade av sina världsliga kamrater. Eller också menar de att de går miste om en del nöjen, om de inte röker, använder droger eller ägnar sig åt otillåtet sexuellt umgänge. Men det går helt enkelt inte att undgå det faktum att allt sådant dubbelliv drar smälek över Jehova och medför sorg för ens föräldrar och bedrövelse för en själv. Var och en som sår med tanke på sitt kött skördar fördärv, medan det däremot blir till skydd för en själv mot att leva ett dubbelliv, om man bevarar ett gott förhållande till Jehova och fullständigt förtröstar på honom. — Galaterna 6:8.

Alla dessa principer underströks kraftfullt av det drama som följde omedelbart därefter. Det hade temat ”Att lojalt underordna sig Jehova och hans organisation” och innehöll många tankeställare. Det visade hur en äldste ansåg sig vara tvungen att avsäga sig sitt förordnande, eftersom det kom fram att hans dotter levde ett dubbelliv. Detta drama framkallade många entusiastiska uttryck för uppskattning.

”Förtrösta på Jehova och gör vad gott är”

Detta tema, som var grundat på Psalm 37:3 (NW), var temat för konventets andra dag. Efter en genomgång av dagens text med uppmuntran från talaren att läsa dagens text dagligen bjöd programmet på ett tredelat symposium under rubriken ”Vi visar vår förtröstan på Jehova”. Den förste talaren visade på behovet av att göra detta ”Genom att flitigt studera Guds ord”. Det måste vi göra för att undvika självbelåtenhetens snara och de snaror som utgörs av materialism, sexuell omoraliskhet och avfällighet. Sällskapet har försett oss med ett överflöd av bibelstudiehjälpmedel, till exempel det nya Watch Tower Publications Index 1930-1985. Endast genom att dra full nytta av dessa hjälpmedel kan vi ha ett verkligt tillitsfullt förhållande till vår himmelske Fader och vara effektiva som hans vittnen.

Den följande talaren betonade det förhållandet att vi visar vår förtröstan på Jehova ”Genom att tillämpa det vi får lära oss”. Ja, vi vill vara ordets görare och alltid vinnlägga oss om att göra framsteg. Inom vilka områden? Framför allt i våra relationer till andra, i vårt klädval och i vårt yttre, i att först söka Guds rike och i att bidra till frid och endräkt bland våra bröder! För att kunna undvika förmätenhetssynd måste vi vara noga med att hålla oss till vår plats i familjen och i församlingen. Om vi på så sätt tillämpar det vi får lära oss, kommer det att stå klart för alla att vi förtröstar på Jehova.

Symposiet avslutades med en framställning över ämnet ”Vi visar vår förtröstan på Jehova genom att anstränga oss på fältet”. Genom att göra detta visar vi kärlek till Gud och till vår nästa, vilket är till skydd för oss. Vi är kanske nöjda med en ljum och symbolisk tjänst, men är Jehova det? Har inte hans Son manat oss att anstränga oss kraftigt? (Lukas 13:24) Den ständiga tillväxt vi ser av förkunnare, pionjärer och medeltalet timmar som ägnas åt tjänsten på fältet bör stimulera oss att själva försöka göra mera. Är det inte så? Genom sådan nitisk aktivitet kommer vi att vara ett utmärkt föredöme, visa vår förtröstan på Jehova och vinna hans godkännande.

Därefter kom en vädjan till vårt samvete i talet ”Ta för vana att ge i rikt mått”. Hur rikligt sörjer inte Jehova för oss i andligt och materiellt avseende! Vi visar vår uppskattning genom att efterlikna honom både genom att vittna och genom att bidra ekonomiskt till predikoarbetet. Skulle vi kunna skära ner på kostsamma nöjen för att kunna ge i rikare mått?

Doptalet, ”Ditt överlämnande och dop återspeglar förtröstan på Jehova”, visade varför vi förtröstar på Jehova Gud och inte på människor. Vattendopet anger att vi har dött i förhållande till vårt tidigare uppförande och att vi blivit uppresta till ett levnadssätt som är i harmoni med Guds vilja. I fortsättningen måste vi ständigt se till att vi ”gör vad rätt är och bemödar ... [oss] om kärlek och vandrar i ödmjukhet inför ... [vår] Gud”. (Mika 6:8) Bland dem som blev döpta fanns en 8-årig flicka som leder två bibelstudier med skolkamrater. Bland de döpta var också en 79-årig man och en 44-åring som var förlamad i både armar och ben.

Lördagseftermiddagens program började med talet ”Gör de ’nödvändiga tingen’ för att behaga Gud”. Talet var grundat på Apostlagärningarna 15:28, 29 och visade på behovet att innan en medicinsk kris inträffar informera våra läkare om vår ståndpunkt när det gäller blodet, och vi fick goda förslag om hur vi skall göra det.

Ett tal som gav upphov till många positiva kommentarer var ”Att med ansvar sätta barn till världen i denna ändens tid”. Det talet gav en balanserad syn och visade att det kan medföra många glädjeämnen att sätta barn till världen, men att det samtidigt innebär ett stort ansvar och att det ofta leder till hjärtesorger, till exempel när barn handlar fel. I synnerhet mödrar blir sannolikt andligt lidande till följd av de bördor som barnafödande innebär.

Sedan kom talet ”Äldste — bevaka ert anförtrodda gods”. Detta anförtrodda gods består i att vara herdar för Guds hjord — att leda, nära och skydda den i enlighet med Jesaja 32:1, 2. Att göra rättvisa mot familjeförpliktelserna samtidigt som man utför de åligganden man har mot församlingen är en verklig utmaning. För att de äldste skall kunna bevaka sitt anförtrodda gods måste de också undvika materialismens snaror, överdriven rekreation och otillåtna nöjen. Bland dem som intervjuades vid områdessammankomsten i Dortmund i Västtyskland fanns en äldste som har bevakat sitt anförtrodda gods i 60 år.

Talet ”Var lydiga mot dem som tar ledningen” kom sedan som en logisk följd. Kärleken kommer att hjälpa oss att vara fogliga och hörsamma mot församlingens tillsyningsmän och kommer att avhålla oss från att förlora tålamodet till följd av att de är ofullkomliga, eftersom vi inte heller är fullkomliga. (Hebréerna 13:17) Genom att visa respekt för de äldste i både små och stora angelägenheter hjälper vi dem att bära sina bördor i stället för att öka på dem.

Lördagens program avslutades med ett symposium i tre delar, ”Guds ord är levande”, som var grundat på Hebréerna 4:12. Den förste talaren visade att det är levande, därför att ”Det utvecklar omformande kraft”. I våra dagar har vi, precis som på bibelns tid, många exempel som visar hur förtröstan på Guds ord har fått människor att göra stora förändringar i sitt liv och hur det har gett dem kraft att oförskräckt predika.

Del två av detta symposium om Guds ord visade att ”Det är skarpare än något tveeggat svärd”. Det sätter oss i stånd att hugga felaktiga babyloniska läror i stycken. Det hjälper oss också på så sätt att det ”skiljer själ och ande” genom att det ger oss förmåga att skilja mellan våra handlingar och våra verkliga motiv. Genom att använda ”svärdet” på detta sätt kommer vi att behaga Jehova i högre grad och ha en djupare frid med andra och med oss själva.

Den avslutande delen visade att Guds ord är levande, därför att ”Det styrker och motiverar vårt hjärta”. I bibeln används ordet ”hjärta” i allmänhet i bildlig bemärkelse och avser den inre människa som kommer till synes i våra mentala och emotionella egenskaper. Guds ord styrker vårt hjärta genom att uppenbara hans underbara egenskaper i samband med hans sätt att handla med mänskligheten. Guds osjälviska kärlek ger oss motivation att efterlikna honom. I sina avslutningsord gav talaren en översikt över Sällskapet Vakttornets rekordsiffror i fråga om att utge biblar och framkallade hänförelse hos åhörarna genom att tillkännage att det hade kommit ut en vacker utgåva av New World Translation på engelska i pocketutförande.

”Förtrösta på Jehova av allt ditt hjärta”

Detta tema för söndagen, hämtat från Ordspråksboken 3:5 (NW), behandlades av en äldste, som inledde programmet med att behandla dagens text. Sedan kom det självrannsakande talet ”Tar du heliga ting för givna?” Världen menar att den inte har Gud att tacka för någonting, men som Jehovas vittnen vet vi att vi, för att kunna vinna hans godkännande, måste efterlikna forna tiders trogna män genom att visa uppskattning av heliga ting. Talaren behandlade 13 sådana ting, däribland Jehovas namn, hans ord, hans heliga ande, hans lagar, hans synliga organisation, vårt förhållande till Jehova Gud, våra möten och våra privilegier i samband med tjänsten. Om vi verkligen uppskattar dessa heliga ting, kommer vi att sätta dem först i vårt liv, helt och fullt förtrösta på Jehova och bli belönade av honom.

Därefter följde det kraftfulla talet ”Avsky världens skamliga uppförande”. På grund av rättframheten i talet framkallade det sådana yttranden som ”Precis vad vi behövde!” Eftersom ondskan nu har blivit en vanlig företeelse, måste kristna vara på sin vakt mot att överse med omoraliskhet och våld. (2 Timoteus 3:1—5) Därför bör vi inte se på eller lyssna på sådant, när det förekommer på TV eller i radio, och inte heller läsa om det i veckotidningar. Nej, vi önskar inte ens tänka på det. ”Äkta kristna som önskar bevara ett gott förhållande till Jehova kan helt enkelt inte ha någonting med pornografi att göra”, nej, inte ens det allra minsta!

Söndagsförmiddagens program avslutades med det gripande bibliska dramat ”Jehova befriar dem som anropar hans namn”. Det handlade om ett antal händelser i Josuas liv. På ett realistiskt sätt skildrade det hur Jerikos invånare måste ha iakttagit Israels krigsmän, som marscherade runt staden dag efter dag. Något som också framhävdes var Rahabs stora tro, vilket resulterade i befrielse för henne och hennes närmaste familjemedlemmar. Avslutningsvis ställdes följande fråga till oss alla: ”Har du den fasta tro och förtröstan som Josua och hans tappra stridskamrater hade? Om det är så, kan vi hoppas på att få ha del i Jehovas slutliga seger över sina fiender.”

Det offentliga föredraget vid områdessammankomsten ”Förtrösta på Jehova” bar rubriken ”Vem kan man egentligen lita på i denna tid så fylld av fruktan?” Detta tal påvisade tydligt att mänskligheten är i desperat behov av en källa att förtrösta på! Det visade tydligt hur dåraktigt det är att förtrösta på människor. Guds ord ger oss följaktligen rådet att förtrösta på Jehova, och det ger oss starka skäl till en sådan förtröstan. Vi bör förtrösta på honom på grund av hans egenskaper och på grund av redogörelser om hur han befriat dem som har förtröstat på honom. Kung Hiskia är ett slående exempel. Snart kommer de vars handlingssätt visar att de förtröstar på Jehova att få uppleva en liknande befrielse.

”Fortsätt att ’leva i frid’” var temat för det tal som följde omedelbart därefter. Att leva i frid innebär att man aktivt befrämjar friden. Det innebär också att vi har frid med oss själva till följd av ett gott samvete. Genom att lägga i dagen Guds andes frukter, i synnerhet kärlek och självbehärskning, kommer vi att vara i stånd att leva i frid med vår egen familj och med bröderna och systrarna i församlingen.

Det råder inget tvivel om att denna sammankomst gjorde oss alla rustade ”Att möta framtiden med full förtröstan på Jehova”, ämnet för det avslutande talet. Detta tal var en mycket fin sammanfattning av programmet! Talaren betonade att vi dagligen måste förtrösta på Jehova av hela vårt hjärta, blicka upp till honom på alla våra vägar och låta honom leda oss på våra stigar. (Ordspråksboken 3:5, 6) Sammankomstdeltagarna visade mycket stor uppskattning av att få höra om de 16 nya offentliga föredragen och ett särtryck av en artikel om blodet som har stått att läsa i Vakna! och som vi nu har fått för att kunna ge våra läkare. Ja, och vi blev glada över det som sades om att det skulle komma ytterligare ett bibliskt drama på kassett, att årgångar av The Watchtower (1960—1976) skulle tryckas upp på nytt och att det skulle komma ytterligare tre traktater.

Alla som var närvarande vid områdessammankomsten ”Förtrösta på Jehova” blev i högsta grad andligen uppbyggda. De är nu redo att möta framtiden med full förtröstan på sin himmelske Fader. Och det var därför mycket passande med den uppmuntran som gavs till alla genom den avslutande uppmaningen: ”Må vi alla möta framtiden som en enad skara och bevisa genom vårt levnadssätt att vi förtröstar på Jehova.”

[Tabell sidan 26]

Områdessammankomsten ”Förtrösta på Jehova” i olika länder

Närvaroantal Döpta

Brasilien 442.731 7.626

Colombia 82.321 1.852

Danmark 23.029 200

Finland 26.144 284

Frankrike 138.683 2.705

Förenta staterna 1.288.313 13.562

Hongkong 2.661 49

Irland 4.326 61

Italien 221.227 5.496

Jamaica 18.540 184

Japan 232.904 3.416

Korea 82.296 2.013

Malaysia 1.154 15

Norge 12.703 218

Portugal 55.057 1.074

Puerto Rico 49.953 377

Schweiz 19.459 261

Spanien 105.591 2.394

Storbritannien 156.417 1.225

Sverige 30.099 312

Trinidad 10.649 132

Venezuela 100.777 1.664

Västtyskland 159.361 1.455

Zimbabwe 45.544 580

Österrike 24.686 360

[Bilder på sidan 25]

Tankeväckande dramer framhävde behovet av att förtrösta på Jehova

F. W. Franz, medlem av Jehovas vittnens styrande krets, talar till uppmärksamt lyssnande sammankomstdeltagare

[Bild på sidan 26]

Många visade sin förtröstan på Jehova genom att låta döpa sig som symbol av sitt överlämnande åt honom