Ett folk som vandrar i Jesu fotspår
”Har vi inte vandrat i samma ande? I samma fotspår?” — 2 KORINTIERNA 12:18.
1. Varför är det ofta lätt att känna igen ett Jehovas vittne?
”SOM grupp betraktade är de artiga, ansvarskännande och duktiga i skolan. Detta kan man inte säga om andra grupper.” Så sade rektorn för en grundskola i Förenta staterna. Vilka talade han om? Elever i hans skola som var barn till Jehovas vittnen. Ja, många har lagt märke till att Jehovas vittnen, deras barn inbegripna, ofta liknar andra vittnen i vissa avseenden. Under årens lopp har det blivit alltmer uppenbart att vittnena är anmärkningsvärt endräktiga i fråga om tro och uppförande. De är därför lätta att känna igen.
2. Vad kännetecknade den första kristna församlingen, men vad måste Paulus säga om detta?
2 Den endräkt som finns bland Jehovas vittnen är något ovanligt i denna splittrade värld. Men när man tänker på att de alla vinnlägger sig om att vandra i Jesu fotspår, så förstår man varför de är endräktiga. (1 Petrus 2:21) En sådan endräkt var också kännetecknande för de kristna under det första århundradet. Vid ett tillfälle förmanade Paulus församlingen i Korint: ”Nu förmanar jag er, bröder, genom vår Herre Jesu Kristi namn att ni alla skall tala överensstämmande och att det inte skall vara söndringar bland er, utan att ni må vara på rätt sätt förenade i samma sinne och i samma tankegång.” (1 Korintierna 1:10) Paulus gav också inspirerade råd om hur man skulle behandla personer som inte ville bevara kristen endräkt. — Se Romarna 16:17; 2 Tessalonikerna 3:6.
3, 4. Hur beskrev Paulus endräkten mellan sig själv och Titus, och vad var grundvalen för denna endräkt?
3 Omkring år 55 v.t. sände Paulus Titus till Korint för att hjälpa till med att göra en insamling för nödlidande bröder i Judeen och kanske också för att se hur församlingen hade reagerat på Paulus’ råd. När Paulus senare skrev till korintierna, hänvisade han till Titus’ besök där nyligen och frågade: ”Inte har väl Titus alls utnyttjat er? Har vi inte vandrat i samma ande? I samma fotspår?” (2 Korintierna 12:18) Vad menade Paulus med att de skulle vandra ”i samma ande” och ”i samma fotspår”?
4 Han gav uttryck åt den endräkt som fanns mellan honom själv och Titus. Titus var emellanåt Paulus’ reskamrat och lärde sig säkert därigenom mycket av Paulus. Men den endräkt som fanns mellan dessa båda var grundad på något starkare än detta. Den var grundad på deras fina förhållande till Jehova och på att de båda följde i Kristi fotspår. Titus efterliknade Paulus, precis som Paulus efterliknade Kristus. (Lukas 6:40; 1 Korintierna 11:1) De vandrade alltså i Jesu ande och i hans fotspår.
5. Vad kan man förvänta av människor i våra dagar som efterliknar Paulus och Titus i fråga om att vandra ”i samma ande” och ”i samma fotspår”?
5 Det är därför inte så konstigt att de kristna nu på 1900-talet, genom att vandra ”i samma ande” och ”i samma fotspår” som Paulus och Titus, åtnjuter en endräkt utan motstycke. Den splittring som finns bland de namnkristna avslöjar dem faktiskt som falska kristna, vilka inte vandrar i den ledares fotspår som de påstår sig följa. (Lukas 11:17) Denna slående skillnad mellan de sanna kristna och de namnkristna kan belysas på olika sätt. Låt oss här nämna fyra.
Blodets helgd
6, 7. a) Vilken rätt syn på blodet måste man ha, när man vandrar i Jesu fotspår? b) Vad är skillnaden mellan Jehovas vittnen och andra i våra dagar som vägrar att ta emot blodtransfusioner?
6 Omkring år 49 v.t. sände den styrande kretsen för församlingen under det första århundradet ut ett brev som besvarade frågan: Skulle icke-judiska kristna lyda Mose lag? I brevet hette det bland annat: ”Den heliga anden och vi själva har nämligen förordat att inte lägga någon ytterligare börda på er, utom dessa nödvändiga ting: att ni fortsätter att avhålla er från ting som är offrade åt avgudar och från blod och från ting som blivit kvävda och från otukt.” (Apostlagärningarna 15:28, 29) Lägg märke till att det bland de ”nödvändiga tingen” nämns att man skulle avhålla sig från blod. Att vandra i Jesu fotspår skulle alltså innebära att man varken genom munnen eller på något annat sätt förde in blod i kroppen.
7 I kristenheten har denna princip på ett flagrant sätt överträtts genom bruket av blodtransfusioner. Det är sant att många människor på senare år har blivit medvetna om hälsoriskerna med blodtransfusioner, och de har därför av medicinska skäl vägrat att ta emot sådana. Det har blivit så, särskilt sedan många har ådragit sig aids genom överfört blod. Men vilka upprätthåller blodets helgd på grund av respekt för Guds lag och gör detta som grupp betraktade? När en patient motsätter sig transfusion, vad tror då läkaren automatiskt att han är? Säger inte läkaren då vanligtvis: ”Du måste vara ett Jehovas vittne”?
8. Hur blev ett vittne i Italien välsignat för sin beslutsamhet att hålla Guds lag i detta avseende?
8 Antonietta bor i Italien. För omkring åtta år sedan blev hon mycket sjuk, och hennes blodvärde var så lågt att läkarna bestämt hävdade att hon måste få blodtransfusioner för att kunna överleva. Hon vägrade och fick röna motstånd från både läkare och släktingar. Till och med hennes två små pojkar vädjade: ”Mamma, om du verkligen älskar oss, så ta emot blodet.” Men Antonietta var fast besluten att förbli trogen, och lyckligtvis dog hon inte. Men ändå var hennes tillstånd så allvarligt att en läkare sade: ”Vi kan inte förklara varför hon fortfarande lever.” Men när man väl hade börjat en invändningsfri behandling, repade hon sig så snabbt att en annan läkare sade: ”Jag kan inte tro det — du skulle helt enkelt inte ha kunnat tillfriskna på så kort tid, inte ens om vi hade pumpat i dig blod hela dagen.” Hon är nu reguljär pionjär, och hennes båda söner, som nu är 12 respektive 14 år, gör fina framsteg i sanningen. Antonietta iakttog modigt detta ”nödvändiga ting”, blodets helgd. Alla Jehovas vittnen intar samma ståndpunkt, när de vandrar i Jesu fotspår.
God moral
9. Vilket annat nödvändigt ting är inbegripet i att följa i Jesu fotspår, och vad händer med dem som underlåter att följa detta?
9 Ett annat ”nödvändigt ting”, som betonades i detta brev från den styrande kretsen under det första århundradet, var att fortsätta att ”avhålla” sig ”från otukt”. I sitt första brev till korintierna utvecklade Paulus detta ämne närmare genom att säga: ”Varken otuktsmän eller avgudadyrkare eller äktenskapsbrytare, eller män som hålls för onaturliga syften eller män som ligger med män ... skall ärva Guds rike.” (1 Korintierna 6:9, 10) De kristna hjälper människor som önskar tjäna Jehova att bli fria från sådana orena vanor. Medlemmar i församlingen som snärjs av sådant får också hjälp att rena sig, om de vänder om och ångrar sig. (Jakob 5:13—15) Men om någon kristen, som hemfaller åt sådana smutsiga vanor, vägrar att ångra sig, så gäller en klar och tydlig biblisk regel. Paulus blev inspirerad av Gud att säga: ”Sluta upp att vara i sällskap med någon så kallad broder som är en otuktsman. ... ’Avlägsna den onde mannen ur er krets.’” — 1 Korintierna 5:11, 13.
10, 11. a) Vilka måste bära ansvaret för de låga moralnormerna i kristenheten, och varför det? b) Hur visar en filippinsk mans erfarenhet att Jehovas vittnen som grupp betraktade upprätthåller höga moralnormer?
10 Trots denna tydliga anvisning är kristenheten genomsyrad av omoraliskhet, och detta är de prästers fel som vattnar ur Guds normer och också deras som endast ägnar bibelns normer en läpparnas tjänst, men som inte modigt kan upprätthålla dem i sina församlingar. Men också i detta avseende vandrar Jehovas vittnen som ett folk betraktade i Jesu fotspår.
11 Tänk på Jose från Filippinerna. Vid 17 års ålder var han redan känd som bråkmakare och spelare. Han var ofta berusad, levde omoraliskt och hamnade ofta i fängelse för stöld. Därefter kom han i kontakt med Jehovas vittnen. ”Studiet av bibeln förändrade mitt liv fullständigt”, säger han. ”Jag varken dricker eller röker längre, och jag har lärt mig att behärska mitt humör. Och eftersom jag bara har en hustru, har jag nu ett rent samvete. Jag har också vunnit mina grannars respekt. Förut brukade de kalla mig ’ökände Jose’ och ’spöket Jose’, men nu kallar de mig ’Jehovas vittnet Jose’. Både min son och min brorson är biträdande tjänare i den församling där jag för närvarande tjänar som äldste och reguljär pionjär.” Jose och miljontals andra kristna vittnen för Jehova vandrar i Jesu fotspår som moraliskt rena kristna.
Neutralitet
12. Vilken inställning hos de sanna kristna betonade Jesus i den bön som finns nedtecknad i kapitel 17 i Johannes?
12 I den långa bön, som Jesus bad den sista kvällen tillsammans med sina lärjungar, nämnde han ett annat sätt varpå hans efterföljare skulle vandra i hans fotspår. Så här sade han om sina lärjungar: ”De är inte någon del av världen, alldeles som jag inte är någon del av världen.” (Johannes 17:16) Detta innebär att de kristna är neutrala. I stället för att ta del i politik eller nationella konflikter berättar de för andra om Guds rike, den enda lösningen på denna världens problem. — Matteus 6:9, 10; Johannes 18:36.
13, 14. a) Hur skiljer sig kristenheten från Jehovas vittnen i frågan om neutraliteten? b) Hur blev det till nytta för hela brödraskaran att ett vittne i Japan bevarade sin politiska neutralitet?
13 Denna princip om neutralitet har glömts bort av de flesta medlemmarna i kristenheten för vilka det nationella ursprunget vanligtvis är viktigare än religiös anslutning. Kolumnisten Mike Royko påpekar att de ”kristna” aldrig har hyst ”några starkare samvetsbetänkligheter mot att föra krig mot andra kristna”, och han tillägger: ”Om de hade gjort det, skulle de flesta av de våldsammaste krigen i Europa aldrig ha inträffat.” Att Jehovas vittnen i krigstid bevarar strikt kristen neutralitet är ett välkänt faktum. Men som sådana som följer i Jesu fotspår är de också neutrala i sociala och politiska frågor. Därför finns det inget som stör deras anmärkningsvärda världsvida endräkt. — 1 Petrus 2:17.
14 Ibland medför deras neutralitet oväntade resultat. I Tsugarudistriktet i norra Japan tar man till exempel detta med val mycket allvarligt. Men Toshio, som var kamrersassistent vid ett kommunalkontor, vägrade av samvetsskäl att bli inblandad i kommunfullmäktigeordförandens kampanj för att bli återvald. Detta ledde till att han blev förflyttad och fick en oansenlig befattning vid reningsverket. Men ett år senare arresterades ordföranden och tvingades att avgå på grund av sina korrumperade metoder. En ny ordförande valdes. När han fick höra om Toshios förflyttning, gav han honom åter en ledande befattning, vilket medförde välsignelser för Toshios kristna bröder. Hur då? Toshio förklarar att det är mycket svårt att få tillstånd att använda sporthallar för annat än sportevenemang. Men i Toshios nuvarande ställning har det blivit så att, för att citera hans egna ord: ”Jehova har kunnat använda mig till att få hyra sådana sporthallar till tre områdessammankomster och fyra kretssammankomster.” Han avslutar: ”Förutsatt att vi förblir trogna kommer Jehova att öppna sätt att använda oss som vi inte hade kunnat drömma om.”
I hemmet
15. Hur efterlämnade Jesus en förebild, när det gäller familjerelationer, åt dem som följer i hans fotspår?
15 Ett annat område där de kristna följer i Jesu fotspår är hemmet. Bibeln ställer upp Jesu eget exempel som ett föredöme för relationerna inom familjen, när den säger: ”Underordna er varandra i Kristi fruktan. Hustrurna må underordna sig sina män såsom Herren, eftersom en man är sin hustrus huvud, liksom den Smorde är församlingens huvud. ... Ja, såsom församlingen underordnar sig den Smorde, så må hustrur också underordna sig sina män i allting. Ni män, fortsätt att älska era hustrur, alldeles som den Smorde också älskade församlingen och gav ut sig för den.” — Efesierna 5:21—25.
16, 17. a) Hur är familjesituationen i kristenheten? b) Endast hur kan familjeförhållandena förbättras, vilket visas av det ett gift par i Brasilien var med om?
16 I kristenheten ignorerar man mestadels detta råd, och den är därför full av splittrade familjer. Det är vanligt med splittrade hem, och konflikterna mellan föräldrar och barn är ofta mycket djupa. ”Familjen upplöses”, konstaterade en psykologiprofessor för några år sedan. Barnpsykologer, äktenskapsrådgivare och psykiatrer har endast begränsad framgång i fråga om att hålla samman familjer som är i fara. Men Jehovas vittnen försöker verkligen att tillämpa bibelns principer, och de är kända för bättre familjeförhållanden än genomsnittsfamiljen.
17 Aldemar, till exempel, var löjtnant i Brasiliens militärpolis och hade familjeproblem. Hans fru lämnade honom och sökte hemskillnad. Han började dricka och försökte rentav begå självmord. Senare talade hans släktingar, som är Jehovas vittnen, med honom om bibeln. Han tyckte om det han fick höra och började studera. Eftersom han önskade bringa sitt liv i samklang med den neutrala ståndpunkt som Jehovas vittnen är kända för, begärde han avsked från det militära. Aldemar och hans hustru löste sina äktenskapsproblem genom att tillämpa de bibliska principer som Aldemar fick lära sig. Nu följer de i Jesu fotspår och tjänar Jehova tillsammans som reguljära pionjärer.
Lydiga på grund av kärlek
18. a) Varför blir Jehovas vittnen andligen välsignade i våra dagar? b) Hur uppfylls Jesaja 2:2—4 nu?
18 Det är uppenbart att Jehovas vittnen endräktigt vandrar i Kristi Jesu anda och fotspår. Som individer och som grupp blir de andligen välsignade för att de gör detta. (Psalm 133:1—3) De tydliga bevisen på att Gud välsignar dem har motiverat massor av människor med ärligt hjärta att handla enligt profetian i Jesaja 2:2—4. Enbart under de fem senaste åren har 987.828 personer vidtagit de mått och steg som krävs för att överlämna sig, och de har därefter framställt sig för att bli döpta i vatten. Jehova har i sin kärlek inte godtyckligt begränsat det antal människor som kan göra detta innan ”den stora vedermödan” slår till! — Uppenbarelseboken 7:9, 14.
19. a) Nämn några konkreta fördelar, som kan bli följden av att man tjänar Jehova. Hur bör de betraktas? b) Vad är det förnämsta skälet till att vi lyder Jehovas bud?
19 Som erfarenheterna här ovan visar är de andliga välsignelser som Guds folk åtnjuter ofta åtföljda av konkreta fördelar. Genom att inte röka, genom att inte leva omoraliskt och genom att respektera blodets helgd kan de undgå att drabbas av vissa sjukdomar. De kan också ekonomiskt, socialt eller inom familjen få nytta av att leva enligt sanningen. Alla sådana konkreta fördelar betraktas som en välsignelse från Jehova, och de bevisar hur praktiska Jehovas lagar är. Men möjligheten att vinna sådana praktiska fördelar är inte i sig själv den förnämsta orsaken till att lyda Guds lagar. Sanna kristna lyder Jehova därför att de älskar honom, därför att han förtjänar deras tillbedjan och därför att det enda rätta är att göra hans vilja. (1 Johannes 5:2, 3; Uppenbarelseboken 4:11) Det är Satan som påstår att människor tjänar Gud enbart för själviska fördelars skull. — Se Job 1:9—11; 2:4, 5.
20. Hur vandrar Jehovas vittnen i våra dagar i samma anda som de tre trogna hebreiska vittnena i forna tider?
20 Nutida Jehovas vittnen vandrar i samma anda som de tre trogna unga hebreiska vittnena på Daniels tid. När de hotades med att kastas i en brinnande eldsugn sade de: ”Om det skulle vara så, är vår Gud som vi tjänar i stånd att rädda oss. Ur den brinnande eldsugnen och ur din hand, o kung, kommer han att rädda oss. Men om inte [dvs. även om han låter oss dö], må det bli känt för dig, o kung, att dina gudar tjänar vi inte, och den bildstod av guld som du har ställt upp kommer vi inte att tillbe.” (Daniel 3:17, 18, NW) Oavsett omedelbara konkreta fördelar eller följder kommer Jehovas vittnen att fortsätta att noggrant följa i Jesu fotspår och veta att evigt liv i Guds nya värld är garanterat! Vad som än händer, kommer de att som ett endräktigt folk fortsätta att vandra ”i samma ande” och ”i samma fotspår”!
Kan du förklara:
◻ Varför är Jehovas vittnen endräktiga?
◻ På vad sätt skiljer sig Jehovas vittnen från de namnkristna?
◻ Vad är det förnämsta skälet till att sanna kristna tjänar Jehova?
◻ Hur betraktar Guds folk de fördelar som blir följden av att de lyder Jehova?
[Bild på sidan 16]
När en patient motsätter sig blodtransfusion, utgår man vanligtvis från att han är ett Jehovas vittne
[Bild på sidan 18]
Många som påstår sig vara kristna har inte haft några starkare samvetsbetänkligheter mot att med sitt prästerskaps välsignelse föra krig mot varandra