Rättvisa åt alla — Kommer det någonsin att bli verklighet?

DE SOM besöker Old Bailey, en berömd domstolsbyggnad i London, kan högst upp på byggnaden se en staty av en kvinna som symboliserar rättvisan. I ena handen håller hon en våg som antyder att bevismaterialet kommer att vägas noggrant, och i andra handen har hon ett svärd för att beskydda de oskyldiga och straffa de skyldiga. På andra platser kan man se andra varianter av denna ”Rättvisans” symbol, ibland med en bindel för ögonen för att beteckna opartiskhet.a

Men du kanske undrar: ”Finns det som hon symboliserar, nämligen rättvisa åt alla, verkligen i något land?” I varje land finns det naturligtvis lagar och de som upprätthåller respekten för dem, såväl som domare och domstolar. Visst har många människor med principer försökt att upprätthålla mänskliga rättigheter och se till att det finns lika rättvisa åt alla. Men det är ändå uppenbart att deras ansträngningar i huvudsak har misslyckats. Nästan dagligen får vi se eller höra och läsa om korruption, orättfärdighet och orättvisa.

Tänk till exempel på den kvinna som ställdes inför rätta och som, innan hennes skuld eller oskuld hade bevisats, av domaren fick höra att om hon bara ville möta honom vid ett motell, uppenbarligen för ett otillåtet förhållande, så skulle han nog ”ta hand om” åtalet mot henne. Ja, de som förmodas garantera rättvisa har ofta visat sig vara korrumperade eller jäviga. Tidskriften Time berättade om en stat i Förenta staterna, där tre femtedelar av de högre domstolarnas domare anklagades för oetiskt uppträdande genom att ha hjälpt en meddomare.

Och när människor får höra om brottslingar som hela tiden undgår straff, blir många rätt cyniska och får själva lättare att bryta mot lagen. (Predikaren 8:11) Om Nederländerna läser vi: ”Många holländare beskyller politikerna för att uppmuntra till en släpphänthet som skapar brottslighet. Andra anklagar domstolarna och särskilt domare ... som fortsätter att dela ut minimala och ibland absurt lindriga straff.” Men den rättvisa som vi är i så desperat behov av inbegriper mer än att bara förändra rättsväsendet och de organ som upprätthåller lag och ordning.

Som du vet finns det i många länder en rik minoritet som hela tiden blir allt rikare, samtidigt som de fattigare massorna upplever ekonomisk orättvisa. Sådan orättvisa råder, när människor på grund av sin hudfärg, sin etniska bakgrund, sitt språk, sitt kön eller sin religion har små möjligheter att förbättra sina förhållanden eller att ens uppehålla livet. Följden blir att miljoner människor hemsöks av fattigdom, hunger och sjukdom. Och samtidigt som många människor i de rikare länderna drar nytta av avancerade behandlingsmetoder lider och dör miljontals människor därför att de inte har råd med enkla mediciner eller ens med rent vatten. Tala med dem om rättvisa! Deras lott är orättvisa från vaggan till graven! — Predikaren 8:9.

Vad skall man då säga om sådant som kan tyckas vara orättvisor, som verkar att vara utom mänsklig kontroll? Tänk på alla de spädbarn som föds med ett handikapp — som blinda, utvecklingsstörda eller missbildade. Skulle en kvinna få en känsla av rättvisa, om hennes baby kom fram handikappad eller död, medan andra kvinnor i närheten kelade med friska spädbarn? Som följande artiklar kommer att visa, kommer sådant som kan tyckas vara orättvisor också att rättas till.

Men instämmer du inte nu i det som sägs i Predikaren 1:15 (NW)? En vis och erfaren kung talade där ur mänsklig synvinkel och medgav: ”Det som har gjorts krokigt kan inte göras rakt, och det som saknas kan omöjligt räknas.”

Jesus Kristus var en ännu berömdare man, och i Lukas 18:1—5 kan vi läsa hans liknelse om en domare, ”som inte hyste fruktan för Gud och inte hade försyn för en människa”. En änka fortsatte att vädja till denne domare om den rättvisa som hon var berättigad till enligt lagen, men Jesus sade att denne onde domare hjälpte henne enbart därför att hennes vädjanden blev till en plåga för honom. Så Jesus var, som du ser, väl medveten om att det fanns fullt av orättvisor. Han blev faktiskt senare själv torterad och avrättad på grund av en falsk anklagelse, i sanning ännu ett skändligt justitiemord!

Många tror att det finns en Gud som bryr sig om orättvisa. Under en mässa i ett land i Centralamerika sade påven Johannes Paulus II: ”När man trampar på en människa, när man inkräktar på hennes rättigheter, när man begår uppenbara orättvisor mot henne, när man överlämnar henne till tortyr, bryter sig in och kidnappar henne eller inkräktar på hennes rätt att leva, så begår man ett brott och en stor försyndelse mot Gud.” Fina ord. Men ändå fortsätter orättvisorna. I det landet drabbas 8 av 10 barn under fem års ålder av undernäring. Två procent av befolkningen äger 80 procent av den odlingsbara jorden.

Finns det då en Gud som verkligen bryr sig om sådana fruktansvärda orättvisor, en Gud som till och med kommer att bry sig om de orättvisor som drabbar dig? Kommer han någonsin att se till att det blir rättvisa?

[Fotnot]