Varför frukta Gud men inte människor?
”DET är bävan för människor som lägger en snara, men den som förtröstar på Jehova kommer att bli beskyddad.” (Ordspråksboken 29:25, NW) Med dessa ord varnar det bibliska ordspråket oss för det slag av fruktan som verkligen är ett gift för sinnet — människofruktan. Den liknas vid en snara. Varför det? Därför att små djur, till exempel harar, blir hjälplösa när de fångas i en snara. De vill springa sin väg, men snaran håller dem obarmhärtigt kvar. Offren blir bokstavligt talat paralyserade.
Om vi grips av människofruktan, liknar vi faktiskt sådana harar. Vi kanske vet vad vi borde göra. Vi kanske rentav vill göra det. Men fruktan håller oss som i ett skruvstäd. Vi blir paralyserade och oförmögna att handla.
Människofruktans snara
Låt oss begrunda några bibliska exempel på personer som fastnade i denna snara. På Josuas tid sändes tolv män ut för att bespeja Kanaans land som en förberedelse för israeliternas planerade invasion. Spejarna kom tillbaka och rapporterade att landet var rikt och bördigt, precis som Gud hade sagt. Men tio av spejarna var överväldigade av invånarnas styrka. På grund av sin människofruktan avgav de en överdriven rapport om denna styrka inför israeliterna och fick på så sätt hela nationen att gripas av fruktan. Israeliterna vägrade att lyda Guds befallning att tåga in i Kanaan och ta landet i besittning. Följden blev att alla israelitiska män som då var vuxna, med några få undantag, dog i öknen under de närmaste 40 åren. — 4 Moseboken 13:22—14:38.
En annan som föll offer för människofruktan var Jona. När han fick i uppdrag att predika för den stora staden Nineve, stod han ”upp och ville fly till Tarsis, undan Herrens [Jehovas] ansikte”. (Jona 1:3) Varför det? Nineviterna hade rykte om sig att vara skoningslösa och våldsamma, och Jona kände säkert till detta. Hans människofruktan fick honom att bege sig åt ett helt annat håll. Så småningom utförde han visserligen sitt uppdrag, men först sedan han på ett ovanligt sätt blivit tuktad av Jehova. — Jona 1:4; 2:1.
Även kungar kan hysa människofruktan. Vid ett tillfälle handlade kung Saul direkt i strid med en uttrycklig befallning från Gud. Vad skyllde han på? ”Jag har syndat, för jag har överträtt Jehovas befallning och dina ord, därför att jag fruktade för folket och så lydde deras röst.” (1 Samuelsboken 15:24, NW) Flera hundra år senare, när babylonierna stod i begrepp att anfalla Jerusalem, gav Jeremia, en trogen profet, kung Sidkia rådet att kapitulera och på så sätt bespara Jerusalem mycken blodsutgjutelse. Men Sidkia vägrade. Varför? Han erkände för Jeremia: ”Jag är rädd för de judar som har gått över till kaldéerna. Kanhända skall man lämna mig i deras händer, och de skall då hantera mig kränkande.” — Jeremia 38:19.
Också apostlarna kunde ibland bli rädda. Den dag Jesus skulle dö talade han om för sina lärjungar att de alla skulle komma att överge honom. Petrus förklarade emellertid självsäkert: ”Herre, jag är redo att gå med dig både i fängelse och i döden.” (Lukas 22:33; Matteus 26:31, 33) Hur osanna skulle inte dessa ord visa sig vara! Bara några timmar senare förnekade Petrus räddhågat att han någonsin varit tillsammans med Jesus eller ens kände honom. Han dukade under för människofruktan! Ja, människofruktan är verkligen ett gift för sinnet.
Vem skall vi frukta?
Hur kan vi övervinna vår människofruktan? Genom att ersätta den med en mycket sundare form av fruktan. Denna typ av fruktan var något som samme apostel, Petrus, rekommenderade när han sade: ”Frukta Gud.” (1 Petrus 2:17) Den ängel som aposteln Johannes fick se i sin uppenbarelse ropade med hög röst till människorna: ”Frukta Gud och ge honom ära.” (Uppenbarelseboken 14:7) Den vise kung Salomo uppmuntrade också människor att visa sådan fruktan, när han sade: ”Slutet på saken, när allting har blivit hört, är: Frukta den sanne Guden och håll hans bud. Ty detta är människans hela förpliktelse.” (Predikaren 12:13, NW) Ja, att frukta Gud är en förpliktelse.
Gudsfruktan medför välsignelser. Den forntida psalmisten sjöng: ”Helt visst är ... [Jehovas] räddning nära dem som fruktar honom.” (Psalm 85:10, NW) Ett av bibelns ordspråk framhåller också: ”Herrens [Jehovas] fruktan förlänger livet.” (Ordspråksboken 10:27) Ja, fruktan för Jehova är en nyttig och hälsosam egenskap. Men du kanske tänker: ”Jehova är ju en kärleksfull Gud. Varför skulle vi frukta en kärlekens Gud?”
Varför frukta en kärlekens Gud?
Fruktan för Gud är en helt annan sak än den räddhågade, paralyserande fruktan som griper människor i vissa situationer. Den påminner i stället om den fruktan som barn kan känna för sin far, även om de älskar sin far och vet att fadern älskar dem.
Fruktan för Gud är i själva verket en djup vördnad för Skaparen, som kommer av att man inser att han i sig förenar ett fullständigt mått av rättfärdighet, rättvisa, vishet och kärlek. Den inbegriper en hälsosam fruktan för att misshaga Gud, eftersom han är den högste Domaren som har makt att straffa och belöna. ”Det är förskräckligt att falla i den levande Gudens händer”, skrev aposteln Paulus. (Hebréerna 10:31) Guds kärlek är inte något man bör ta för givet, och inte heller är hans domar något man bör ta lätt på. Det är därför bibeln påminner oss: ”Fruktan för Jehova är vishetens början.” — Ordspråksboken 9:10, NW.
Vi bör emellertid komma ihåg att även om Jehova har makt att straffa dem som inte lyder honom — och ofta har gjort detta — är han inte alls blodtörstig eller grym. Han är verkligen kärlekens Gud, även om han, i likhet med kärleksfulla föräldrar, ibland ger uttryck åt rättmätig vrede. (1 Johannes 4:8) Det är därför till nytta för oss att frukta honom. Det hjälper oss att lyda hans lagar, som alla är till vårt bästa. Att lyda Guds lagar medför lycka, medan olydnad alltid medför dåliga resultat. (Galaterna 6:7, 8) Den inspirerade psalmisten uppmanar oss därför: ”Frukta Jehova, ni hans heliga, ty de lider ingen brist som fruktar honom.” — Psalm 34:10, NW.
Vem fruktar du?
På vilket sätt kan fruktan för Gud hjälpa oss att övervinna människofruktan? När människor förlöjligar oss eller rentav förföljer oss för att vi gör det som är rätt, känner vi oss naturligtvis pressade. Men om vi har en respektfull fruktan för Gud kommer vi i stället att känna en press på oss att hålla fast vid en rättfärdig kurs, eftersom vi inte vill misshaga honom. Vår kärlek till Gud kommer dessutom att driva oss att göra sådant som gläder hans hjärta. Vi vet också att Gud rikligen belönar oss för att vi gör det som är rätt, vilket får oss att älska honom ännu mer och vilja göra hans vilja. En balanserad syn på Gud kommer alltså att hjälpa oss att övervinna eventuell människofruktan.
Många förleds till exempel att göra sådant som är orätt därför att de är rädda för vad andra tycker och tänker. Det händer ofta att skolungdomar röker, svär, skryter med sina sexuella eskapader (verkliga eller inbillade) och till och med experimenterar med alkohol eller narkotika. Varför det? Inte alltid därför att de själva vill det, utan därför att de är rädda för vad deras kamrater skulle säga om de inte gjorde det. Hån och löje kan vara lika svårt att uthärda för en tonåring som fysisk misshandel.
En vuxen kan också känna sig pressad att göra sådant som är orätt. Chefen på arbetet kanske uppmanar en anställd att ”salta” räkningen till en viss kund eller ge oriktiga uppgifter så att företaget får betala mindre skatt. Den kristne kanske är rädd att förlora sitt arbete om han inte gör som chefen säger. På så sätt kan människofruktan få honom att göra det som är orätt.
I båda dessa fall skulle en hälsosam fruktan för Gud och respekt för hans lagar hindra den kristne från att bli paralyserad av människofruktan. Hans kärlek till Gud skulle också hindra honom från att inlåta sig på sådant som Gud har förbjudit. (Ordspråksboken 8:13) Hans tro på Gud skulle dessutom försäkra honom om att Gud skulle uppehålla honom vad som än hände, om han handlade i enlighet med sitt enligt bibeln övade samvete. Aposteln Paulus uttryckte sin tro med dessa ord: ”Allt har jag styrka till på grund av honom som ger mig kraft.” — Filipperna 4:13.
Bibeln nämner många exempel på män och kvinnor som var trogna mot Jehova också under de svåraste provsättningar. De ”fick sitt prov genom hån och gisselslag, ... genom bojor och fängelse. De blev stenade, de blev prövade, de blev söndersågade, de dog genom mord med svärd.” (Hebréerna 11:36, 37) Trots detta lät de inte människofruktan styra deras sinnen. De följde i stället det förståndiga handlingssätt som Jesus längre fram anbefallde sina lärjungar: ”Låt er inte skrämmas av dem som dödar kroppen men inte kan döda själen; känn hellre fruktan för honom som kan tillintetgöra både själ och kropp i gehenna.” — Matteus 10:28.
Genom att följa Jesu råd att frukta Gud mer än människor kunde de första kristna också uthärda alla möjliga slags umbäranden, prövningar och vedermödor ”för de goda nyheternas skull”. (Filemon, vers 13) Aposteln Paulus är ett framträdande exempel på detta. I sitt andra brev till korintierna visar han hur hans fruktan för Gud gav honom mod att uthärda fängelsestraff, prygel, stening, skeppsbrott, olika faror på vägarna, sömnlösa nätter, hunger, törst, kyla och nakenhet. — 2 Korintierna 11:23—27.
Fruktan för Gud stärkte också dessa första kristna så att de kunde stå emot den svåra förföljelse som de utsattes för under det romerska styret, då somliga till och med blev sönderslitna av vilda djur på arenorna. Under medeltiden blev modiga kristna offentligt brända på bål därför att de inte ville kompromissa med sin tro. Under det senaste världskriget föredrog många kristna att lida och dö i koncentrationsläger framför att göra sådant som misshagade Gud. Vilken mäktig kraft är inte gudaktig fruktan! Om den har stärkt de kristna så att de har kunnat övervinna sin människofruktan under sådana prövande omständigheter, kan den sannerligen hjälpa oss i alla de situationer som vi kan komma att ställas inför.
Satan, djävulen, gör i dag allt han kan för att få oss att misshaga Gud. Sanna kristna bör därför visa samma beslutsamhet som aposteln Paulus gav uttryck åt när han skrev: ”Nu är vi inte av det slag som drar sig undan till fördärv för sig, utan av det slag som har tro, så att själen bevaras vid liv.” (Hebréerna 10:39) Fruktan för Jehova är en verklig källa till styrka. Med dess hjälp kan vi ”vara vid gott mod och säga: ’Jehova är min hjälpare; jag skall inte vara rädd. Vad kan en människa göra mig?’” — Hebréerna 13:6.
[Bild på sidan 7]
Fruktan för Gud gav Paulus mod att uthärda allting, däribland prygel, fängelsestraff och till och med skeppsbrott. — 2 Korintierna 11:23—27